Kan gatufotografi innehålla rysliga färgbilder?

Gatufoto är naturligtvis svartvita bilder. En hundraårig tradition som inte låter sig brytas utan vidare. Under senare år har färgbilden gjort sig intåg. Men de gatufotografer jag beundrar håller fast vid det svartvita mediet och har utvecklat detta.

Under den mörka vinterna har jag haft tid att granska min bilder. Och funnit en ny dimension när jag upptäckt färger i en del bilder. Särskilt gatuporträtt med välsminkade och trevligt klädda damer gör sig bäst i färg.  Gubbar - utan sådana kvalifikationer - gör sig bäst i svartvitt.

Här är en dam som väntade på spårvagnen samtidgt med mig i Krakow.

En tjej som jag gick förbi med kameran och fångade på bild samtidigt som hon tittade upp.

Så en flicka från Rom iförd en extraordinär blå utstyrsel.

Synd att alla har mobil i hand istället för att inta fotogenetiska poser. Ångrar att jag inte inväntade att damen i blått skulle titta upp - hade kanske blivit en bättre porträttbild.

Den äldre generationen är inte lika mobilberoende utan är fullt upptagna med sina egna tankar. Den här formidabla damen avnjöt sin cafe espresso på en uteservering i Rom.

Kanske det nya årets fotoskörd - 2016 - kommer att innehålla mer färg? Jag tror inte det. Men en och annat avsteg från min huvudlinja kan inte uteslutas.

2016-01-04 08:58   Bob Bovin

Hej,
Jag håller inte med. Svartvitt är många gånger mycket bra. Men jag tycker det är bilden som bestämmer om det skall vara färg.
Nu är bra gatufoto en konstform inom fotografi och det är fritt fram att välja vilket man vill ha.
Det är en härlig frihet att man kan välja om man vill ha färg. Om gatufotografer har en dokumentär inriktning så tycker jag att färg är att föredra. Dessutom tycker jag då att man skall ha stort skärpedjup.
Ha det bra
Bob

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 09:38

Föredrar det svartvita för den dokumentära människoskildringen. Den svartvita begränsningen blir en tillgång. På samma sätt är en ett begränsat skärpdjup en fördel när det gäller att lyfta fram personer eller händelser. Stort skärpdjup blir som regel rörigt men är ofta en oundgängligt nödvändighet när man fotar med småkameror.

2016-01-04 09:32   syntax

Alt beror naturligtvis på det aktuella motivet.
Dina bilder är utmärkta, och jag kan konstatera att alla hade gjort sig bra även i svartvitt. Den andra bilden rent av bättre, eftersom signalfärgen i bakgrunden stör porträttet.

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 09:43

Det är nog så att bra färger är underlag för bra svartvita bilder. Gillar annars den röda färgen i affischen i bakgrunden eftersom den ger en livligt streetkänsla åt bilden. Annars har du rätt i sak då färgerna i en gatubild ofta blir väldigt röriga och tar bort koncentrationen till vad bilden handlar om. I svartvitt slipper sådant!

syntax 2016-01-04 10:30

Du har alldeles rätt! Sitter just och skannar Kodachrome 25 dia från 1970-talet, och det står helt klart att bra färgbilder även är ett utmärkt underlag för bra monokroma bilder.
Annars kan det ha sina sidor med färg. Det uppenbara är att en färg kan vara störande. Jag minns när jag för många år sedan skyndade till BB med färgfilm i kameran för att fotografera min nyfödde son. Ätteläggen visade sig ha en ansiktsfärg som påminde mest om falukorven. Då var jag glad att jag hade en svartvit film i fickan!

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 10:56

Själv gjorde jag BB-besök med Leica och Tri-X i kameran med perfekt resultat givetvis.

2016-01-04 09:32   Margareta Cortés

Nog gillar jag att få se färgerna bäst, även på stela gubbar. ;) men här hade jag nog inte stannat upp lika länge vid varje bild om de inte var färg.

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 09:46

Träffar på många som har svårt att ta sig till den svartvita bilden. Fina färger ger utan tvekan en bättre emotionell kontakt. För mig är det oftast tvärtom.

Margareta Cortés 2016-01-04 10:38

Har inget problem med svart/vita bilder, gillar dem också.
Men märker att det är oftast de i färg som jag tittar mer ingående på.
Har även sett det på utställningar, hur folk ofta bara slänger en blick på de svart/vita och går vidare till de i färg.

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 10:58

Vi som gillar svarvita bilder är nog i minoritet. Sen ska man inte blanda färgbilder och svartvita bilder i samma utställning. Så är min tanke i alla fall då jag nästa månad ska ha en utställning med gatufoto. Färgbilderna får visas nån annastans.

syntax 2016-01-04 11:32

Sedan skall man tänka lite på den principiella skillnaden mellan färg och monokromt.
Eftersom den svartvita bilden saknar färgernas separerande förmåga, bygger den mycket mer på formspråket. Den duktige svartvitfotografen renodlar bildens formspråk. Om man sedan gillar bilder med utpräglat formspråk är
ju en personlig preferens.
Hörde nyligen på kulturnyheterna att alla slags monokroma bilder är det som är mest inne i konstvärlden just nu. De´ru Margareta

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 13:04

Bra formulerat det där med formspråket och hoppas på en sv-revival!

Margareta Cortés 2016-01-04 14:36

Är nog inte så många som blandar bland sina bilder på en egen utställning, där jag hade iakttagit hur publiken raskt gick förbi de svartvita var på en samutställning. Då blir det mer blandat.
Men som sagt, jag har inget emot svartvitt det är bara så att jag uppskattar färg så mycket. kan ha med mina ögon och synen att göra och även hur fint det var då jag var liten med färgbilder. Så fint, så bilderna målades för hand.
Tittar man på väggarna här hemma så sitter det även svartvita foton.
En monokrom bild ska väl bara ha en enda färg? inte gråskalan då? Eller har jag fel där.

syntax 2016-01-04 15:32

Monokrom betyder antingen en enfärgad bild, eller en bild med flera nyanser av samma färg. Ett svartvitt fotografi med hela dess gråskala är alltså en monokrom bild.

2016-01-04 10:40   pic-tor

Det ena utesluter ju inte det andra och det gäller att inte fastna i ett uttryck utan prova sig fram. I dag är det ju så enkelt att göra om du fotograferar digitalt. Kvinnan från Krakow, med den stirrande blicken och de röda läpparna, är min absoluta favorit här.

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 11:00

Själv är jag så där nördig att jag vill fastna i ett uttryck och inte prova mig fram längre. Svartvitt gäller för mig i varje fall. Damen i Krakow har ett litet speciellt uttryck - nog en av de många studenterna i den där universitetsstaden!

2016-01-04 15:12   Gun-Inger Arvidsson

De bilder jag minns av dig är alla i svartvitt beror det på att ni som
tar gatufoto anser att det skall vara så eller du känner inte för färg..
digitala färger blir ofta skarpa men går att tona ner om man känner för det...
Jag tycker så mycket om bilden med damen i sin pälskappa ...fina vantar så modern scarf
som man skall ha i dessa tider...så i koppen matchande dryck.
Gun-Inger

gillar de andra på sitt sätt naturligtvis ...............

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 17:04

För mig så ger den svartvita bilden den magi som gör att jag får lust att fotografera. Damens i pälskappan hela framtoning blev nåt extra i färg så det finns ju lite undantag i min grundinställning.

Gun-Inger Arvidsson 2016-01-04 23:26

Tack så kände jag också .............
gia

2016-01-04 15:47   syntax

Ytterligare lite om monokroma bilder:

Sedan jag blev lite bättre i det digitala mörkrummet så gör jag egna fotoböcker. De består av pärmar med genomskinliga fickor för A4. Inom varje A4 ark lägger jag bilder och text i egen layout efter mallar som jag har byggt upp i mitt skrivprogram. Nu till en iakttagelse som man genast gör: Det är inte bara bild och text som skall passa ihop, även bilderna skall gifta sig med varandra. Det kan vara ett rent helsike i färg - ja rent av omöjlig ibland. Många gånger konverterar jag färgbilder, som i och för sig är bra som färg, till svartvitt. Då för att få en rimlig bildberättelse. Colore Caramello är jag inte särskilt svag för - speciellt om karamellfärgerna inte passar ihop. Sedan behöver det ju inte ens vara starka färger - det kan ibland räcka med olika ljusförhållanden för att det inte skall gå att gifta samman bilder.

Sedär - ett skäl till att svartvitt alltid kommer att finnas.

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 17:08

Det där med fotoböcker i form av plastfickor var en god ide värd att pröva. Har försökt nån gång att göra såna där fotoböcker olika framkallningsfirmor erbjuder. Funkar inte för mig. På så sätt kanske man med tiden kan få ihop en kollektion som funkar.

syntax 2016-01-04 18:33

Problemet med den "traditionella" fotoboken, och vad som fått mig att inse att den är oanvändbar, är den bristande kontrollen.
Alla som sysslar med digital bildbehandling och som skriver ut sina bilder på den fantastiska moderna bläckståleskrivaren, vet att även om man har en välkalibrerad skärm - så kan det som visas på skärmen, och det som kommer ut ur skrivaren vara rätt skilda saker ibland. Bilden kanske ser helt OK ut på skärmen, men filen måste modifieras efter vad man ser på den icke godkända kopian. Grundförutsättningarna blir samma för den fotobok man beställer från någon firma - dessvärre. Det blir alltid några bilder i boken som man av goda skäl inte är nöjd med.
Svaret på problemet är att man måste kunna framställa varje bild för sig under full kontroll, tills man blir nöjd. Då är mitt system med plastfickor för A4 helt gångbart. Man måste bara komma fram till tekniska system för att göra en varierad layout inom en A4-sida.

2016-01-04 16:20   TomasKronberg

Kan och kan? Finns det lagar för gatufotografi? Alla är väl fria att göra vad dom vill?

Fina bilder, hade nog inte blivit lika bra i s/v. Damens pälsfärg hade inte kommit fram, däremot kanske tjejen med jeansjackan inte vinner i färg (men det har jag ju inte kollat). Den första bilden däremot hade vi inte kunnat se flickans röda läppar... Tycker det är bra (färg)bilder.

/T

Svar från Nisse Larsson 2016-01-04 17:14

Visst finns det lagar för gatufotografi Jag är med i flera gatufotogrupper på deviantArt och där nekas man publicering av adminstratören om en bild bryter mot gatufotolagen. Samma sak gäller tävlingar i gatufoto. Så det så! Det var annars persianpälsen och de röda läpparna som fick mig att lägga upp de här färgbilderna!