Endast för spårvagnsnördar

En gammal spårvagn skänker samma känsla som att färdas i mahognybåt. Träinredning och maskineri andas hantverksskicklighet. De var byggda på den tiden man gjorde stabila prylar som skulle hålla för evigt.  Men de blev ställda åt sidan av den tekniska utecklingen. Några få exemplar har  bevarats till våra dagar av entusiaster.

Spårvagnarnas huvudstad är givetvis Budapest. Med jämna mellanrum tar man här fram sina gamla fordon till allmänheten förnöjelse.

Jag var helt oförberedd på vintage åkturen när jag stod och väntade vid hållplatsen. Egentligen skulle jag åt motsatt håll. Men för tusan. Jag sprang över spåren och hoppade på den gamla spårvagnen och följde med på en lång tur till ändstationen.  Tydligen av den här dagen en stor begivenhet. Vi varje hållplats  stod horder av fotografer och plåtade min spårvagn.

Spårvagnen var full med folk men jag lyckades klämma mig in bakom föraren. Givetvis är det den bästa platsen.

BKVT på manöverpanelen står för Budapest spårvagnskompani.

 När vi kom närmare slutstationen så blev det glesare med folk i vagnen och jag kom åt att ta några interiörbilder.

 Ändhållplatsen var Moszkva Tér. Här står jag tillsammans med fotograferna. Jag hörde sägas att man tar fram sina gamla spårvagnar en heldag varje månad.

På bilden syns BKTV:s 220 vagn med drygt 100 år på nacken och återställd till originalskick. Kraftkällan är 2x20 hp motorer och är byggd av Schlick fabriker (rätta mig gärna om jag har fel här). Vagnen  är komfortabelt för passagerarna men framme hos föraren finns inga sidodörrar.

Mitt förra blogginlägg handlade om förmånen att ta närbilder på spårvagnspassagerare så det är inte mer än rätt att nu beskriva tekniken.

På vägen tillbaka in i stan valde jag den vanliga Combino Supra 2036 från Siemens på linjen.  Antikviteter i all ära men inget slår den senaste tekniken.

Jaktmark Spårvagn

Gillar spårvagnar. En bra plats för gatufoto. Det lärde jag mig i Budapest. Spårvagnarnas huvudstad.

Spårvagnar är rymliga och bekväma. De stora sidorutorna ger fint fotoljus.  Man kan sitta på sin plats och invänta lämpliga passagerare. Inget jagande längs gatorna på motiv således.

I Stockholm känns det inte helt bekvämt att fota på de kollektiva transporterna. Resenärerna  verkar ofta kritiskt granska sin omgivning.  Till skillnad från riktiga storstäder. Där uppträder folk som riktiga  pendlarzoombies. Dvs sjunker in i sin värld och inregistrerar inget av omgivningen.  I en sådan miljö är det läge för gatufoto.

Här kommer några exempel på spårvagnsbilder jag tog förra året i Budapest. Närbilder av det här slaget ger möjlighet till karaktärsstudier.  Och att utveckla det humanistiska fotandet.

Ska förresten tillägga att jag tar bilden när spårvagnen skramlar till och dränker slutarljudet.

Hoppas kunna återvända till Budapest i år. Det finns så mycket kvar att upptäcka. Tanken är också att åka runt i Ungern med tåg och återvända till sådana platser jag besökt tidigare.  Då ges tillfälle till nya jaktmarker för gatufoto - tågfoto.