Endast för spårvagnsnördar
En gammal spårvagn skänker samma känsla som att färdas i mahognybåt. Träinredning och maskineri andas hantverksskicklighet. De var byggda på den tiden man gjorde stabila prylar som skulle hålla för evigt. Men de blev ställda åt sidan av den tekniska utecklingen. Några få exemplar har bevarats till våra dagar av entusiaster.
Spårvagnarnas huvudstad är givetvis Budapest. Med jämna mellanrum tar man här fram sina gamla fordon till allmänheten förnöjelse.
Jag var helt oförberedd på vintage åkturen när jag stod och väntade vid hållplatsen. Egentligen skulle jag åt motsatt håll. Men för tusan. Jag sprang över spåren och hoppade på den gamla spårvagnen och följde med på en lång tur till ändstationen. Tydligen av den här dagen en stor begivenhet. Vi varje hållplats stod horder av fotografer och plåtade min spårvagn.
Spårvagnen var full med folk men jag lyckades klämma mig in bakom föraren. Givetvis är det den bästa platsen.
BKVT på manöverpanelen står för Budapest spårvagnskompani.
När vi kom närmare slutstationen så blev det glesare med folk i vagnen och jag kom åt att ta några interiörbilder.
Ändhållplatsen var Moszkva Tér. Här står jag tillsammans med fotograferna. Jag hörde sägas att man tar fram sina gamla spårvagnar en heldag varje månad.
På bilden syns BKTV:s 220 vagn med drygt 100 år på nacken och återställd till originalskick. Kraftkällan är 2x20 hp motorer och är byggd av Schlick fabriker (rätta mig gärna om jag har fel här). Vagnen är komfortabelt för passagerarna men framme hos föraren finns inga sidodörrar.
Mitt förra blogginlägg handlade om förmånen att ta närbilder på spårvagnspassagerare så det är inte mer än rätt att nu beskriva tekniken.
På vägen tillbaka in i stan valde jag den vanliga Combino Supra 2036 från Siemens på linjen. Antikviteter i all ära men inget slår den senaste tekniken.
Kul att de tar ut dem i den ordinarie trafiken, också. :-)