Min kamera tål bara en öl!
En öl till? Den turkiske krögaren såg sorgsen ut när jag tackade nej. Pekade urskuldande på kameran. Det fastnar liksom inga bilder i den efter två öl.
Har en massa gatufoto från Alanya tagna förra året som jag bloggar lite om. Svenskt gatufoto framstår som torftigt i jämförelse. Här saknas det gatuliv som finns vid Medelhavet.
Det här är utanför ett turkiskt bad. Med kamera är det svårt att besöka stället då jag aldrig lämnar hotellet utan. Värdeförvaring bedöms osäker. Gillar att personalen hänger så här utanför på trottoaren när det inte är några kunder.
På väg till ölbaren - nämnd inledningsvis - brukade jag heja på den här skräddaren. En massa skrädderierna låg öppna utåt gatan. Så här har det sett ut sen urminnes tider och präglat gatulivet.
Gatan är givetvis den naturliga lekplatsen för alla barn. Som det alltid har varit. Och här vimlade det av ungar. I Sverige är dom ju knappt synliga.
Jag tänker inte lyfta fram en bild framför dom andra - helt enkelt därför att det inte går!
/tim
Undantaget är grabbarna med bollen. Vilka lirare! Den hade inte blivit sämre om någon sneglat på dig. En annan bild men lika skön.
Fantastiska bilder på lekande barn i New York har Helen Lewitt tagit. Men det var 50-60-tal. Nu är dom väl lika inlåsta som våra.