Spanska Trappan med en Leica

I gömmorna fann jag bilder på Spanska Trappan m m i Rom tagna med min Leica M4 på 70-talet. Glömda men premiärvisas nu äntligen.  Den fina platsen var och är ett hängställe för turister. Fast dom såg lite annorlunda för några decennier sedan.

Först en bild tagen en tidig förmiddag bara med morronpigga japaner. En typisk vykortsbild.

 Spanska Trappan en morgon

Så här var man rätt klädd. Tighta men utsvängda jeans och allt det andra. Så var modet. På den tiden skrev alla brev till varandra förresten. Inga mobiler.

 Snälla mamma - Skicka mer pengar

En bild på fontänen eller fotbadet där trötta turister kunde vila och svalka sina fötter. Man kan skymta en del fina kameror bland turisterna.

Nedre delen av Spanska Trappan

Fann kikaren intressant men retade mig på att alla gömde sig bakom denna. Bara en obekant turist i förgrunden. Men det få duga.

Möjlighet att blicka ut över Rom

Långt utslaget hår var det som gällde för båda könen. Enkla lädersandaler. I värmen bar tjejjerna ofta kort-kort. Enkelhet som rådde. En del italienskor däremot körde med märkliga håruppsättningar, konstiga sandaler och mycket annat. Men snygga killar intresserade sig ändå. Eller kanske just därför.

 Att vara rätt klädd

Så här såg vanliga italienare ut. Ett bröllopssällskap. Mer ordinär klädsel.Små flickor och pojkar näpna.

Bröllopsgäster

Tänkte fota brudparet också när dom kom i sin svarta Merzedes. Ovälkomnades av stora killar i svarta kostymer och solglasögon. Lyckades ta en bild i alla fall. Bruden var ung och vacker men knappast brudgummen.

Brudparet har anlänt

Mera bilder kommer framöver. Kanske nåt om Fontana di Trevi. Ett annat poppis turisthäng. Eller kanske från några andra platser.

Med Leican i Rom för länge sedan

Rotar i gamla negativ tagna med Leica M4 under 70-talet i Italien. En del bilder blir man glad över. Särskilt om de har anknytning till gatufoto. Med åren har även anspråkslösa bilder som skildrar människor på något sätt vuxit till sig.

En dag gjorde vi en utflykt med bilen till Albanosjön några mil utanför Rom. En liten vacker kratersjö. Rund och omgiven av höga branter. Första målet var påvens sommarstuga Castel Gandolfo. Sen åkte vi i behaglig takt runt Albanosjön på smala vägar. Mitt mest påtagliga minne var en kaninragu – välsmakande visserligen –  men som gav otrevliga magbesvär under natten.

Medan hustrun pustade ut i skuggan nånstans promenerade jag själv runt bland de krokiga och branta gränderna i de olika städerna. Hennes val var nog klokt – det var juli månad och rysligt hett. Det här var en vanlig utsikt över taken.   

Stadsvy

Klövjehästar var vanliga för tunga transporter i de trånga branta gränderna. Grabben har just utfodrat hästarna och blev överlycklig för att blivit fotad.

Klövjehästar utfodras

Varje sund italienare tar siesta mitt på dagen. Antar att det här var turister liksom jag själv som strövade runt i stan.

 Brant stad

Framåt eftermiddagen upptäckte jag den här äldre kvinnan som satt och läste sin tidning. Fick en känsla av att det tillhörde hennes dagliga rutin.   

Läsa skymning

En annan dag besöktes djurparken i Rom. På den här tiden var den ingen höjdare direkt. Men vad intresserar dom här nunnorna? Det måste väl nästan vara ett helt kloster på rymmen.

Nunnekloster på rymmen?

En godissugen elefant. Men den blev bara klappad på snabeln av grabben. Det uppskattades nog också. Men jag minns att ingen av åskådarna var särskilt angelägna om att klappa elefanten och framför allt inte att ge den nån mat.

Godissugen elefant

Återkommer väl snart med fler italienska skildringar.

Tre Södergubbar

En kort promenad på Söder i Stockholm. Tre möten, lite småprat och några bilder. Sånt kan lätt förmedlas i en blogg och berättandet tilltalar mig.

Upptäckte något slags antikvariat som präglades av en sympatisk oordning. En intressant man huserade runt därinne. Här måste jag hälsa på och klev in.

Han i butiken hade bott 37 år i USA. Hade mycket att berätta. Jag hängde inte riktigt med i svängarna men köpte en liten tidning om folkmusik, som han gav ut, för tio kronor.

”Å här kopplar du av i solen” sade jag då jag gick förbi en skomakare som stod utanför sin butik. Fäste mig vid hans praktfulla skomakarförkläde. Verkade jovialisk och trevlig - liksom inbjöd till samtal.

Vi pratade lite om skomakari å sånt. ”Det finns bara 300 skomakare kvar i landet” berättade han. ”Sen finns det många som fuskar som skomakare”.

Den här mannen satt lite i skymundan på en soffa. Gick fram, hälsade och bad om en bild. Han ville stoppa halsbandet innanför tröjan. Men jag ville gärna att han skulle bära det synligt och sitta på det sätt han gjorde när jag fick syn på honom. 

”Jag väntar på att arbetsförmedlingen ska öppna”, sade han ”men det är svårt att få jobb”.

Tre korta möten och lite samtal. Men jag har funderat en hel del faktiskt kring de här människorna så här i efterhand tack vare bilderna jag tog.

Köp en Situation och du får fota oss!

Ropet ekade över det lilla torget. Ett par män satt på en soffa vid en vägg och vinkade åt mig. Tvekade ett ögonblick men kunde inte motstå erbjudandet. Så jag gick fram till dem. Lämnade över 40 kronor och fick tidningen.

 Ingen av oss hade bråttom. Så vi pratade om allt möjligt ett slag.

När jag till sist lyfte kameran, bad den ene mannen att jag skulle vänta ett slag. Han tog fram en halsduk ur väskan på marken. Det skulle synas att de höll på Hammarby. ”Bästa laget”,  sa båda och nickade med eftertryck. De lyfte sin händer i en slags hyllningsgest för favoritlaget. Nu kunde jag börja fota.

 Sedan jag tagit ett par bilder bad han med halsduken mig att vänta ett ögonblick. Han betraktade  bekymrat sin halsduk.

”Alla kanske inte förstår att det är en Hammarby-halsduk jag har när den hänger så där runt halsen. Om jag lyfter upp den  ovan huvudet med texten framåt. Då förstår alla att det gäller Hammarby”.

” Du bestämmer hur du vill ha bilden”  – sa jag.

Man ska ta ett steg närmre när man fotar. Det säger alla. Men i ögonvrån såg jag alla tags som väggen var täckt av. Jag ville ha med dessa på bilden också och tog några steg tillbaka.

På sista bilden finns en stor del av väggen med. De kraftfulla tagsen liksom förstärkte Hammarby-fansens hyllning. Formar sig till ett jättelikt publikvrål. 

 Inte ska man smyga med kameran ute på stan. Då går man miste om mycket.

Brasilianska rytmer

Hög rytmisk musik dånade över Götgatan i Stockholm. Ett liten samling ungdomar dansade fram på trottoaren. En av killarna sköt en stor anläggning framför sig och levererade musiken. 

Jag slog mig ned på en bänk vid Åsögrillen på Götgatan för att betrakta skådespelet. Funderade på vad ungdomarna hade för avsikt med sitt framträdande. Dom bar nämligen inte på några skyltar eller banderoller som visade att man kämpade för nån politik/miljö/klimat. 

Inget av detta. Så osvenskt. Om någon dansar och spelar här i Stockholm så ska man givetvis ha en avsikt med detta.

Jag noterade att det fanns affischer uppsatta längs Götgatan om Johannespassionen. Med bild på en kille som verkade  höra hemma i det dansande sällskapet. Han syntes tjoa och vifta med händerna.  Kanske långsökt parallell.

Johannespassionen

Utpekad blev man som gatufotograf. Sällskapet gillade att bli uppmärksammat. Kanske killen med musikanläggningen hette Johannes. Och hade en passion för dans. Det hade dom alla.

Utpekad gatufotograf

Här är en närbild på den som jag tänkte mig heta Johannes. Han kanske gillar Bach också. 

"Johannes" med passion för musik

Här dansar några ur sällskapet förbi. Inga pamfletter hade dom att dela ut. Inga skramlande sparbössor. Dom bara log och dansade.

Hur vet jag att det var "brasilianska rytmer". Skymtade brasilianska flaggans färger hos sällskapet. Och sedan är det ju karnevalsdags inför påsken.

När dom dragit förbi låg Götgatan där lika tråkig och färglös som vanligt.