Gatufoto bland bakelser

Ja, det är möjligt. Sista dagen i Budapest blev jag hög på bakelser på mitt favoritfik och rusade runt i lokalen några minuter och tog lite bilder. Att äta bakelser verkar nästan vara en sport här i Ungern. Dom är betydligt godare än de svenska. Och mycket billigare.

Det fik jag besökte var litet och alltid fullt med folk. Ståplats var det enda som erbjöds i lokalen. Utanför konditoriet ringlade sig köer till en glassluckan i ett fönster och en våffellucka i ett annat.

 När man gick förbi konditoriet stod det alltid folk och proppade i sig bakelser så här.

Bra reklam. Så man gick in och inspekterade bakelsedisken. Det här var bara en av dessa diskar.

På gammalt östeuropeiskt vis betalade man i en kassa. På grund av språkproblem beställde jag ofta fel. Men det ordnade alltid upp sig.

Här närmar jag mig bakelsediskarna.

Det skall väl tilläggas att man åt bakelse på en stor tallrik med en rejäl dessertsked. Det fanns utrymme för att lägga upp många bakelser. Det visar den här bilden. Det'är min bakelse för dagen som syns i förgrunden. Har just hämtat den i bakelsedisken och ska nu få en kopp med the.

Om man ville ha bakelser utan grädde kunde man handla såna direkt vid disken utan att gå omvägen via kassan. Dom här äppelbakelserna var en av mina favoriter.

Här pågår försäljning av nygräddade våfflor.

Till sist - här är damen som sålde glass. Hon hade lite lugnare då glassäsongen inte riktigt börjat.

Finns det något negativt att säga om ett sånt här ställe. Som vanligt så finns inte svenskt kaffe - här kallat amerikanskt kaffe. Det är espresso som gäller och som jag inte tycker passar till bakelser. Vanligast var att man drack ett glas vatten till bakelsen.

Bärarmotiv i gatufoto

Upptäcker jag en person som bär något så följer jag efter.  Tar flera bilder. Kanske går jag om dem för att ställa mig på pass lite längre fram.  Man måste röra sig snabbt. Bärarna inte är så uthålliga. Går kanske bara hundra meter eller så med sin last.

Som fotograf är man som regel osynlig för den som bär något då då personen ifråga har sina tankar helt på uppgiften. Ofta är en ensam bärare inte så intressant. I gatufoto är det miljön och relationen till andra människor som skapar berättelsen.

Den här bilden tog jag i höstas på Östermalmstorg i Stockholm. Jag såg mannen komma gående med ett textiltryck uppspänt på skiva. Inget särskilt intressant motiv i sig. Men det som skapade berättelsen var kvinnan med hunden som gick strax före mannen.

 The Stalker

Den sista månaden har det blivit några bilder till på bärare. 

Bilden på två grabbar som använder sin uppfinningsrikedom för att transportera en soffa kräver väl ingen kommentar. Jag fick gå vid sidan om och ta rätt många bilder  för att fånga deras miner och visa att de hade kul.

 Soffa på hjul

Den här mannen bär på ett fönster – ingen särskilt intressant bild kanske. Fick följa honom en bit och ta flera bilder. Jag ville få med en betraktare. Samtidigt som mannen hade en snygg gångstil med väl synligt ansikte.

 Att se genom ett fönster

En man med bra burksskörd krävde flera bilder och lite hoppande fram och tillbaka från min sida för att hitta en fotovinkel.

Bra skörd

Den sista bilden är från en antikmarknad i Budapest. Damen i vit klädsel bärande en vit ram var självfallet ett ögonfång. Men inte tillräckligt för att göra ett gatufoto. Kretsade jag runt henne och tog flera bilder.  

 Mr Full

Ofta handlar gatufoto om att använda fantasi och läsa in berättelser i slumpvis skapade situationer.  Något som bidrar till gatufotots tjusning.

Varför fotar jag om samma motiv igen och igen?

Inget medvetet val i mitt gatufoto. Upptäcker det i efterhand när jag tittar på bilderna.  Senast var det temat hjul som spökat i hjärnan.

När jag kom hem upptäckte jag att det fanns en massa meningslösa bilder på rullatorer, barnvagnar, dramatare osv.  Men några bilder med hjul stack ut.

Den här killen kom körande i full fart över Hötorget.  Det gick så fort att jag knappt hann få upp kameran innan killen var försvunnen.  Kanske nån form av cykelbud. Man kan ju leka med tanken på  flykt efter en klädstöld.

Första gången jag ser  en sån här stor barnvagn med en last på sex ungar. Och som råkar möta ett ensamt barn i vanlig barnvagn med båda föräldrarna. "Titta " ropade ett av barnen i jumbo-barnvagnen och pekar.

Bilden kan väl handla om kollektiva eller enskilda transporter. Eller kanske om privat eller offentlig barnomsorg.  Och den eviga frågan – vilket är bäst.

I Gamla stan följde jag efter en mystisk dam i svart som drog på en vagn med konstiga fyrkantiga grejer på. Undrar var det var.  Mannen betraktar mig lite förvånat när jag står och tar några bilder strax bakom henne.

Kanske är det så att det triggar fantasin när man möter en människa som släpar något på en vagn. Det väcker frågor.  Vad är innehållet. Vad är ändamålet? Varifrån kommer personen och vart är den på väg? Alla frågor lämnas givetvis obesvarade.

Den här mannen. Som kommer med IKEA-kassar på en liten vagn bärande på en sparkcykel. Förtjust leende. Och en liten pojke med cykel i skylten fick jag också med.

När jag satt vid en busshållplats på Söder kom två killar bärande en soffa. Plötsligt satte dom ned soffan på marken. Den ena killen sprang tillbaka och hämtade en rullbräda. För att lösa transporten av soffan på det här viset.

Efter att jag tagit bilden ropade och viftade jag uppmuntrande med armarna. Dom såg inte åt mitt håll. Det dom gjorde fordrade koncentration.

I gatufoto ska fotografen hitta motiv i ett kaotiskt myller. Kanske det är en tillgång att välja ett tema för fotograferandet. Även om det sker omedvetet.

Människor på Hötorget

Gatufoto är för mig att skildra människor på nära håll. Men att få tillfällen komma åt. Chanserna finns på loppmarknaden på Hötorget i Stockholm. Här har besökarna  rovdjursradarn påkopplad. All uppmärksamhet är inriktad på att göra fynd. De märker inte att de blir närgånget fotade.

Min radar är däremot inställd på att finna personligheter. Och många finns på plats - både bland besökare och försäljare.

Chansen till en bra bild ökar om man hanterar kameran rätt fritt. Dvs inte lyfter kameran till ögat utan tar bilden från brösthöjd eller från höften också.

Tog flera tillfällen i akt att få en bild på den här piprökaren. Sällsynta nuförtiden.  När jag hittat något fotovärt går jag i cirklar runt personen. Försöker få till flera möten vederbörande.

Bilden ska givetvis tas framifrån för att skildra personligheten. Fick flera bilder på den här mannen med sin hund. Likheten i deras uppsättning av mustacher var slående.

Ibland kanske det märks att man fotar. Eller har den försäljaren kanske sina tankar på annat håll där han står med sedeln i hand. Och en monokel runt halsen.

Fascinerad av den här äldre damen som säljer porslinsföremål och hemvirkade alster.

Stod vid sidan av mannen. Sträckte ut armen med kameran framför honom. Givetvis med 10 mm på vidvinkeln. En man som ofta har kunder på sina stränginstrument.  Säkert kunnig på det här området.

Varför fotar man personer så här närgånget då?  Vet inte - bara att det är intressant.

Polsk sup och ungersk nationaldag

Den polska supen smakade gott. Den ungerska firandet av nationaldag storslaget. Hur hänger det hela ihop? Firar inte bara ungrare  en sådan här dag. Tydligen inte.  Under mina strövtåg i stan hade jag hamnat bland en samling polacker. De bar flaggor och standar med texter om solidaritet mellan de båda länderna.

Men först till supen.  Plötsligt befann jag mig framför de här männen.

Det var en grupp från en polsk stad som samlade sina styrkor inför att ansluta till den stora paraden. 

Och så här hälsade man deltagarna välkomna. Givetvis dom som önskade. En dam gick runt med en stor korg och bjöd på bakverk också.

Gott smakade det. Generöst blev även jag bjuden. Den ena mannen hade en stor flätad korg med rödrutig duk över ett antal flaskor.

Nu kom paraden med nationaldagsdeltagare. Först tågade en lång rad officiella delegationer från Polen som hedersgäster.

Plötsligt stod jag ensam. Alla polacker hade anslutit sig mig till tåget som gick över Szechenyibron. 

Med en bit bulle i handen och smak av vodka i munnen. Förstod att det här var något viktigt för alla deltagare.