Människor på Hötorget
Gatufoto är för mig att skildra människor på nära håll. Men att få tillfällen komma åt. Chanserna finns på loppmarknaden på Hötorget i Stockholm. Här har besökarna rovdjursradarn påkopplad. All uppmärksamhet är inriktad på att göra fynd. De märker inte att de blir närgånget fotade.
Min radar är däremot inställd på att finna personligheter. Och många finns på plats - både bland besökare och försäljare.
Chansen till en bra bild ökar om man hanterar kameran rätt fritt. Dvs inte lyfter kameran till ögat utan tar bilden från brösthöjd eller från höften också.
Tog flera tillfällen i akt att få en bild på den här piprökaren. Sällsynta nuförtiden. När jag hittat något fotovärt går jag i cirklar runt personen. Försöker få till flera möten vederbörande.
Bilden ska givetvis tas framifrån för att skildra personligheten. Fick flera bilder på den här mannen med sin hund. Likheten i deras uppsättning av mustacher var slående.
Ibland kanske det märks att man fotar. Eller har den försäljaren kanske sina tankar på annat håll där han står med sedeln i hand. Och en monokel runt halsen.
Fascinerad av den här äldre damen som säljer porslinsföremål och hemvirkade alster.
Stod vid sidan av mannen. Sträckte ut armen med kameran framför honom. Givetvis med 10 mm på vidvinkeln. En man som ofta har kunder på sina stränginstrument. Säkert kunnig på det här området.
Varför fotar man personer så här närgånget då? Vet inte - bara att det är intressant.
Fin skärpa också med tanke på att du rör kameran frott. Men vidvinkeln kanske hjälper?
Jag har aldrig fattat, varför loppismiljöer litegrann har hamnat i skymyndan för GF. Men det är ju så som du skrev någon annanstans: Där stannar folk upp.
Det som fascinerar mig mest med loppisar och som jag skulle rikta mig in på om jag gav mig mer på den miljön, är att den är på något sätt klasslöst. Folk enas av en enda önskan: att göra ett bra klipp. Åldrar, härkomst, kön, socioekonomisk status - inget sånt spelar roll.
/Katja
/Janne