Att fånga ett gatusamtal
Gatusamtal är inget etablerat begrepp inom gatufotot. Men sådana samtal är något jag gärna söker fånga. Det kräver ett närgånget och obemärkt fotande när man ser en sådan situation. Man försöker om möjligt invänta den rätta gesten eller uttrycket i någons ansikte. Kanske inte alltid så lätt med en stor kamera. För att inte störa så tvingas man ofta fota från höften.
Varför känns det viktigt att fånga ett gatusamtal? Jag gillar att komma människor nära och tränga in i den privata sfären med mina bilder. Det lyckas tyvärr sällen men det är något att sträva efter.
En lyckad bild är när man vid betraktandet börjar fantisera om vad som sägs och hur människorna tänker.
Är det ofint att tjuvlyssna på främmande människor med en kamera? Man avslöjar kanske mycket men ändå ingenting. Det är i varje fall ett värdigt och respektfullt fotande.
Några exempel. Alla bilderna är från Budapest som blivit min favoritstad. Här har jag upptäckt många fantastiska människor. Det finns något i det sociala samspelet mellan dem som saknas i Stockholm.
Betraktade dessa båda, ställde in kameran och väntade tills jag upptäckte de här fina minerna.
Stod och väntade på bussen tillsammans med dessa två kvinnor. Såg hur den äldre tog upp en näsduk och snöt sig varvid de båda började prata.
Vem ger sig tid idag till att bjuda sin gammal anhörig på en öl och en sup och verkligen lyssna till vad hon har att säga?
Undrar vad dom här gubbarna diskuterade?
På den sista bilden är det kanske mer betraktarna bakom fönstret jag gillar men också hur mannen går ned på knä för att kunna säga något viktigt till gumman.
På alla situationerna ovan har jag hunnit ta flera bilder och på den sista kanske ett tiotal. Men de gester och miner som jag kände var viktiga fanns bara på en bild medan de andra i bildserien var rätt intetsägande.
Jag undrar över vad det är för möten i varenda bild!!
Underbart levande bilder tycker jag
/Nils Erik
/ Bengt
Göran
Fint sv-arbete och den första bilden ger extrapoäng
Hälsn//Rolf
Du gör en onekligen sugen på att åka dit, Nils-Erik.
Mvh Mirka