Gatufotograf
Här står blomsterkungen Carl von Linné
Den riktige von Linné har nog ofta stått här under sin tid som rektor för Uppsala universitet. Han tyckte om att undervisa och prata med folk.
Nu berättade han för barnen om sin hund Pompe. Som följde honom till kyrkan varje söndag. Blev husse sjuk så gick Pompe ensam till kyrkan och satte sig i gången vid husses plats. Blev prästen för långrandig så gick Pompe hem efter en timme, precis som husse alltid gjorde.
Linne var också en friskvårdare. Ansåg att man inte skulle röka tobak och vara sparsam med alkhol.
Dygnet skulle delas in i tre delar. Åtta timmars arbete, åtta timmars sömn och sedan skulle man "movera" (promenera) åtta timmar.
Mycket att se och höra i lärdomsstaden Uppsala.
Inlagt 2022-05-26 06:27 |
Läst 697 ggr. |
Permalink
Lysande. Vilken vetenskapsman. Synd att han inte var mer intresserad av mineral.
Ha det väl
Bob
Speciellt som man inte visste vad mineral vid hans tid. Han var faktiskt inte så dum i geologi. I Böda hamn på Öland hittade han han fossila sjöborrar vars insida var klädda med kristaller av Kalkspat. Han kallade dessa fossil för kristalläpplen. Så paleontologi och mineralogi var inte kända ämnen vid universitet.
Det var ju först med vår andra stora gigant i vetenskapen Jöns Jacob Berzelius som man började förstå detta med grundämnen och kemiska föreningar i naturen. Vem som var störst Carl eller Jöns kan man ju diskutera.
Ha det väl
Bob
Linné hade en egen favoritblomma som han även gav sitt eget namn: "Linnaea Borealis". Det är en liten rosa klockformad blomma som man hittar djupt inne i mörka skogen. Jag brukar leta upp den varje sommar - bara för att den är så fin att titta på. Det är som Evert Taube uttryckte saken:
"... det som blomsterkonungen inunder höga granar fann - något skönare jag ej beskriva kan".
Synd att modern genetik har visat att Linné hade fel i sin klassificering av växterna. Man kan inte alls dela in växtriket i släktklasser via deras sexualdelar. Hans storhet ligger väl i pionjärinsatsen av det vetenskapliga angreppssättet.
Saken är väl även att jag fick lite vatten på min kvarn. När jag var mycket ung tillbringade jag många sommardagar med näsan i gräset, studerande olika kryp och växter. Jag noterade då att vissa olika växter hade stor likhet i växtsättet i sin helhet, med bladform och dylikt - men enligt Linné var dom inte släkt alls. Jag tyckte att det var så underligt att det nog låg en hund begraven. Och det gjorde det.