SE BILDEN: Måste ett fotoprojekt ha en tydlig berättelse?

När jag en gång i tiden pluggade till journalist fick jag lära mig en mycket viktig läxa. Nämligen hur avgörande det är att i förväg veta vad det är som ska berättas innan man samlar på sig en massa information. För om du inte vet det lär du för det första inte ha en aning om vad du letar efter. Och för det andra så kommer du med största sannolikhet att samla på dig fel information som du sedan får sitta och försöka vaska fram något vettigt ifrån - vilket nästan aldrig blir bra. 

Det låter säkert självklart men kan vara väldigt lätt att missa. Trots denna lärdom i bagaget tänker jag att när det gäller just fotoprojekt så måste det kanske inte vara lika viktigt att i förväg veta vad man vill berätta. Kanske funkar det faktiskt att bara ge sig ut och samla på sig en massa information i form av bilder och sedan i efterhand se om där finns något intressant.

Däremot tror jag att det behövs en avgränsning. I alla fall är det så jag just nu jobbar med mitt eget fotoprojekt. Jag vet inte vad det är jag egentligen vill berätta eller tala om, däremot har jag avgränsat mitt fotograferande till Akalla där jag bor. Och där går jag nu omkring på helgerna och samlar på mig bilder så mycket jag kan. 

Möjligen skulle jag kunna säga att jag kan se en vag idé framför mig när jag blundar riktigt hårt. Eller kanske mer en känsla. Att bilderna ska upplevas som lite mystiska, på något sätt. Som om en person utifrån betraktar och undersöker en främmande miljö. Vilket också är helt sant. 

2017-03-03 08:55   Tomasz

I dagsläget börjar man ju mer o mer uppmärksamma "filterbubblor." Alltså det fenomen som gör att man ser det man vill se och inget annat.
Visserligen handlar den diskussionen mest om sociala media och nyhetskanaler i allmänhet. Men jag tänker att när man som fotograf tar sig an ett projekt kan råka ut för samma sak. Såklart måste man ha ett någotsånär definierat mål med sitt projekt, men att ha ett öppet sinne är nog ingen nackdel. Det kan leda till många nya erfarenheter och rentav överraskningar.

Ha det gott! /Thomas

Svar från Joakim K E Johansson 2017-03-04 12:07

Tack för kommentaren, Thomas!

Ja, det är den där gyllene balansgången där man både har ett tydligt mål och samtidigt är öppen för det oväntade.

2017-03-03 11:11   bassa

Hej Joakim. Jag tror, att jagar man för mycket för att nå någon story, eller göra bilderna allt för intressanta, är det än risk att man missar det där enkla som just gör att man undrar. Exempelvis dina vilande fotbollsmål,
där nätet har gått sönder eller sabbats.En sådan bild kan vara betydligt mer berättande, än att övertydligt visa ett uttänkt tema, typ svagheter, brister i ett område eller liknande. Bara några tankar. Jag tycker det är lika dant innom gatufoto. Jag går och går, men kollar inte hysteriskt efter något tema eller någon särskild bild Det brukar aldrig funka. En bild eller flera dyker oftast upp när man minst anar det på sin promenad. Jag är säker på att ditt fotoprojekt blir bra. Fina bilder.
/ Bengt.H.

Svar från Joakim K E Johansson 2017-03-04 12:09

Ligger mycket i det du skriver Bengt. Att det subtila är intressantare. Det övertydliga blir mer att skriva betraktarna på näsan vilket mest blir tråkigt.

Tack för kommentaren!

2017-03-03 12:54   Benganbus

"När man börjar inhämta kunskaper, är man kanske inte riktigt klar över sina syften. Föresatserna kan vara otydliga, uppsåtet otydligt, och man hoppas att svaren kommer under tiden...
Men man kan här snubbla över den första fienden, tvekan och kanske fundera på att ge upp...
Men då har den fösta fienden vunnit!
Så jag tror man måste fortsätta på den ingångna stigen, något annat finns inte!"

Någon känner nog igen delar av de här raderna! ;) :)

Jag tror, att efter ett tag, så hittar du in i ditt projekt! Kanske inte på samma sätt som du tänkt från början!
Och man kan även göra avbrott i ett projekt, för att få litet distans, fundera på håll liksom, fota nå't annat ett tag, och se'n gå tillbaka med ny tillförsikt! :)
Så tror jag! :)
Så ta det lugnt och lycka till Joakim!
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2017-03-04 12:10

Ligger mycket i det du skriver. Så känner jag också inför projektet.

Tack för kommentaren! :-)

2017-03-03 16:40   Gun-Inger Arvidsson

Olika syn på detta är det
men om jag dokumenterar för att visa vad som sker i stunden
gäller det ta vad jag ser och upplever just då.
Jag följde en skolklass i fyra år där fanns inte tid fundera
utan ta bilder i miljön snabbt. Spännande ....i dag ser det annorlunda ut
I skolans värld...Tretusenfemhundra timmar gick de i skolan..
Gun-Inger. Vi tryckte en bok tillsammans ...

Svar från Joakim K E Johansson 2017-03-04 12:12

Tack för din kommentar, Gun-Inger!

Visst är det så att det finns olika syn och olika arbetssätt. Och att ibland funkar det ena och ibland det andra.

2017-03-03 17:45   MattiasL

Jag tycker att det i det personliga plåtandet finns ett stort värde av att knäppa brett, snabbt och intuitivt.
En vän gav mig i uppgift att sammanställa en samling på 50 av de bilder jag tagit privat och utan direkt syfte under ca fem år. Det var mycket spännande att se att de tillsammans berättar något, och ganska träffsäkert uttrycker det som är svårt att säga i ord. Att aktivt söka de bilderna hade däremot inte funkat speciellt bra.

Svar från Joakim K E Johansson 2017-03-04 12:15

Intressant det du skriver, Mattias. Att det liksom kan finnas ett intuitivt eller omedvetet tänk i botten som uttrycker det som är svårt att formulera i ord.

Tack för din kommentar!

2017-03-03 19:09   froderberg

Jag tror det krävs en kärna, eller en röd tråd, men det är en del av projektet att söka efter den. Det är här journalistik och konst skiljer sig åt. Om man i förväg bestämmer för mycket så riskerar man att hindra sin utveckling. Det är kanske inte så effektivt. Men eftersom processen att hitta kärnan, och den utveckling det ger, är så viktigt så är det värt det.

För att hitta lättare rätt kan det vara bra med lite handledning. Därför finns det portfoliovisningar, goda vänner och ex. CFF ;)

Svar från Joakim K E Johansson 2017-03-04 12:17

Jag ser mitt projekt som både dokumentärt och konstnärligt. En komplicerad kombination :-)

Ja, det där med CFF kanske vore något ;-)