Småstadsbon på storstadsbesök – Ellens, Moderna, mm

Senaste ungdomsmodet i Stockholm. Det har inte kommit till Karlskrona ännu.

Igår tog jag mig friheten att helt oannonserad besöka Ellensgänget och deras säsongsavslutning. Det var inte utan att jag kände en viss nervositet när jag klev in genom dörren till det berömda ”Tårtankaféet” på Hornsgatans puckel. Skulle de känna igen mig? Och var det oförskämt av mig att bara dyka upp utan förvarning?

Fast det gick såklart bra. Visserligen var de nästan färdigfikade när jag kom, men det var kul att träffa några fotosidanmedlemmar i verkligheten även om det bara var för en kort stund. Och så fick jag möjligheten att klämma lite på Bengts välkända Leica M4.

Eftersom jag är kvar i den kongliga Hufvudstaden tills på söndag så ska jag nog försöka hinna med vernissaget på Galleri Kontrast nu på lördag. Då kanske man får chansen att träffa några fler ”kändisar” från fotosidan.

Eftersom jag var så förvirrad glömde jag bort att ta några bilder inne på kaféet. Men jag klämde i alla fall av den här bilden på Bengt innan vi skildes åt.

Idag tog jag en vända till Moderna. Intressant att se deras omtalade fotoutställning. Många av bilderna har jag visserligen sett tidigare, men det är alltid kul att nagelfara giganternas bilder för att kontrollera korn, skärpa, exponering, och så vidare.

Jag tycker det är spännande att se hur en del av de mest kända bilderna rent tekniskt skulle kunna betecknas som misslyckade, men ändå anses de vara mästerverk. Något som beror på att innehållet är bildernas styrka och överordnat det tekniska.

Därför blir det så konstigt ibland när fenomenala kameror döms ut för ”brister” som någon upptäckt när de analyserat bildfilerna i 500 procent på sin datorskärm. Bilder tagna på tegelväggar och färgkort. Det blir på något sätt så långt ifrån vad jag personligen anser vara fotografi som man bara kan komma.

Annars var det roligaste med besöket att jag stötte på ett skumt gäng som höll på med någon slags bisarr gymnastik i ett av utställningsrummen. Varför de höll till just där begriper jag faktiskt inte. Men det är mycket en lantis som jag inte förstår när jag är i storstan. Jag fick i alla fall möjligheten att knäppa av några bilder – och det var ju kul.  

När jag kom in i ett av utställningsrummen var detta synen som mötte mig.

Jag misstänker att det handlar om någon slag aseatisk gympa. Alltså obegripligt för en Karlskronabo.

De såg visserligen väldigt glada och trevliga ut, men alla vet ju att glada personer som gör konstiga saker verkligen är något man bör se upp med.

Självklart behöver de välkända konstverken utanför Moderna rengöras ibland. Något den här kvinnan uppenbarligen sköter.

Slutligen en bonusbild. Kocken som tar sig en rökpaus.

Tillägg 1: Bilderna i detta blogginlägg är fixade på min bärbara dator. Så kontraster och liknande kan vara lite sisådär.

Tillägg 2: Nu blir det öl...

På gatan i Paris med Fujifilm X100

Om man vill hårdtesta en helt ny digital reportage- och gatufotokamera som Fujifilm X100 - vad kan då passa bättre än att bege sig till Paris? Fotografins födelseplats och staden där fotografen och ikonen Henri Cartier-Bresson ”uppfann” den moderna gatufotografin. Ungefär så tänkte jag när jag besökte den franska huvudstaden nu i helgen som gick.

Utrustad med min Fujifilm X100, tre fulladdade batterier och ett supersnabbt minneskort på 16 gigabyte kände jag mig redo att ta mig an allt som både staden och kameran kastade åt mitt håll. Ja, man skulle kunna säga att åtskilliga gatufotografers heliga andar svävade över mig när jag vandrade på de parisiska trottoarerna.  

Resultatet blev två ganska intensiva dagar som varade från tidig morgon till sen kväll. Solen stekte och vi rörde oss mestadels till fots genom centrala Paris. Som tur var kunde vi emellanåt stanna till på något brasseri för att skölja ner stadens damm med lite kallt vitt vin. Söta franska bakverk gjorde också under för att upprätthålla energinivåerna. 

Hur var då Fujifilm X100 som reportage- och gatufotokamera? Ja, den klarade sig mycket bra. Kamerans suveräna bildkvalitet och goda brusegenskaper gör att den med lätthet hanterar det mesta från starkt solsken och hårda skuggor till nattscener utan stativ och  svagt ljus inomhus. Skärpan sitter också som en smäck i de flesta fall där man använder kameran på klassiskt gatufotovis. 

Handhavandemässigt har kameran sina speciella egenheter som det gäller att jobba sig runt. Men är man bara medveten om dessa så blir detta aldrig något stort problem. Kameran antar också till vissa delar en annan skepnad om man "tänker analogt". Då kommer den på sätt och vis till sin fulla rätt enligt min mening. 

Själv ställde jag vid några tillfälen in kameran på bländare 11, slutartd 1/1000-dels sekund, hyperfokalavstånd och auto-ISO (bland annat när jag tog bilden på killen med sparkcykeln nedan).  Det var ett utmärkt sätt att jobba med kameran när man ville ta riktigt snabba snapshots. 

Hur är det då att gatufota i Paris? Personligen märkte jag att de som jobbade kring de vanligaste turiststråken var ordentligt trötta på att bli fotograferade. Jag märkte också att när jag antingen muntligt eller genom att peka på min kamera frågade om lov blev många väldigt glada och jag kunde ta mina bilder i lugn och ro. Ja, de till och med tackade mig efteråt. 

Det uppstod också många spontana fotomöjligheter när vänliga parisare kom fram och pratade, gav råd eller visade vägen. Det var ett mycket trevligt inslag. Frågan är nu bara hur jag ska kunna återuppta mitt gatufotande hemma i lilla Karlskrona med bibehållen motivation. Det blir en utmaning som heter duga. Karlskrona är inte Paris, om man så säger.

Hur var det annars då? Ja, det var första gången jag var i Paris och jag måste säga att några av mina fördomar kom ordentligt på skam. Det sägs att fransmän är snorkiga och otrevliga. Av det märkte jag inget. Inte heller var det några problem att göra sig förstådd på engelska.  

Däremot blev jag rejält besviken på restaurangmaten. Trots att vi harvade runt rätt ordentligt och åt på flera ställen var det samma tradiga käk överallt. Utbudet bestod av några olika sallader, kött med pommes och enkla fisk- och skaldjursrätter. Och det kan man få precis vilken dag som helst även i Karlskrona.

Men bortsett från det var det helt fantastisk. Och att ha gatufotat på samma gator som HCB känns ganska ballt…på något sätt...

Det går trögt nu - trots nyinköpt Fujifilm X100...

Ibland har man flow – ibland har man inte flow. Just nu har jag inte flow. Tiden räcker inte riktigt till och så har det varit lite halvsketet väder här i Karlskrona ett tag nu. På något sätt har det mera känts som höst än vår på grund av halvkyliga vindar och regnrusk.

Detta har varit lite frustrerande eftersom jag fick min nya Fujifilm X100 för ett par veckor sedan. Suget och motivationen finns där, men inte möjligheterna. Därför har det mest blivit sporadiska och halvhjärtade fotoförsök den senaste tiden.

Men idag bestämde jag mig för att göra ett ”bildreportage” i miniformat när vi grillade korv på bryggan utanför personalmatsalen under lunchen. Jag tänkte det kunde vara kul att dokumentera en vardagshändelse och samtidigt få lite minnesbilder på kollegorna.

Så här kommer mitt bildreportage om korvgrillning på Marinmuseums brygga en ganska vanlig fredag i Sverige den 27 maj 2011. Vid grillen stod 1: e intendent Hans Lineskär - historiker, expert på den seglande örlogsflottan och vår alldeles egna mysfarbror. 

Slutligen några bonusbilder. Tre snabba porträtt som jag tog på min kollega Helena Gustafsson.

Samtliga bilder är såklart tagna med Fujifilm X100.

Få ut max av din Fujifilm X100

Sedan Fujifilm X100 blev tillgänglig på marknaden har många haft synpunkter på kameran. Åtskilliga har hakat upp sig på det omständiga menysystemet, vissa knappars bristande användarvänlighet och att kameran har en tendens att bete sig på ett oförutsägbart sätt när man växlar mellan olika lägen.

Som ägare av en X100 kan jag hålla med om en del av den här kritiken. Menyerna kunde ha varit bättre, några av reglagen är väl fibbliga att använda och kameran har ibland för sig att ändra vissa inställningar utan att man riktigt begriper varför. Personligen tycker jag att det sistnämnda är det som irriterar mest.

Men samtidigt finns det ett sätt att jobba med Fujifilm X100 som enligt min mening innebär att kameran plötsligt visar upp sitt rätta jag. För så här är det. Om X100 används på samma sätt som alla andra moderna digitalkameror så riskerar man att bli frustrerad över dess speciella karaktär. Om man däremot tänker ”analogt” händer något.

Egentligen är det uppenbart när man läser Fujis tankar bakom kameran. Målet har varit att ta fram en digitalkamera med ett klassiskt analogt upplägg. Under utvecklingen fick erfarna professionella fotografer komma med synpunkter på olika funktioner. Och det märks.  Ja, det syns ju dessutom tydligt på kamerans utformning.

Mitt råd är därför att använda X100 som du hade använt en gammal hederlig mätsökarkamera. Ställ in ISO-talet som du föredrar, mät ljuset, justera tid och bländare. Du kan även köra med hyperfokalskärpa om du vill ta steget fullt ut. Planera ditt fotograferande, var förberedd och jobba aktivt med din kamera. Ta kontrollen över tekniken!

Detta gör dock X100 till en svår kamera. Den kräver inte bara erfarenheten och kunskapen om hur man fotograferar traditionellt. Den kräver också att du gillar det. Det handlar alltså om hela ditt förhållningssätt till det där med att ta bilder.

Så, återigen. Ta kontrollen. Tänk analogt. Låt X100 visa sitt rätta ansikte. 

Sju onödiga missuppfattningar om Fujifilm X100

Den obligatoriska spegelbilden...

Just nu florerar det en hel del konstiga åsikter om Fujifilm X100 lite varstans i mediebruset. Både bland diverse bloggare men också hos seriösa kameratestare och i tidningar. Jag tänkte här bemöta sju av dessa påståenden som upprepas om och om igen. Så om du äger en X100 eller funderar på att köpa en så rekommenderar jag att du läser detta.

Men allra först tänkte jag skriva några rader om syftet med kameran. Väldigt många tycks nämligen ha missförstått även det ganska ordentligt. Något som i sin tur har inneburit en massa krav på hur kameran ”egentligen” borde ha varit. Exempelvis att den borde ha haft mer avancerade filmfunktioner, fler knappar, bättre makroegenskaper, antiskak, och så vidare.

Om man tar sig tid att läsa hur Fuji har tänkt när de har utvecklat X100 så är det tydligt att de har haft som mål att ta fram en mätsökarliknande digitalkamera med ett traditionellt upplägg.  Målgruppen är enligt Fuji främst seriösa fotoentusiaster och proffs som uppskattar klassiska kameror och som mestadels ägnar sig åt gatufoto, reportagefoto och situationsfoto (snapshot).

Om man ser kameran i det här ljuset så behöver man inte bli besviken på allt som ”saknas”. Istället kan man glädja sig åt att Fuji vågade ta steget hyggligt fullt ut och tillverka en dedikerad stillbildskamera för erfarna fotografer med en specifik fotografisk inriktning.

Nog om detta. Här kommer alltså sju missuppfattningar om X100 som just nu sprids lite överallt på nätet.

1. Kameran låser sig när man försöker väcka den från viloläget.
Om man läser instruktionsmanualen så står det där att när man vill väcka kameran från viloläget så ska man trycka ner avtryckaren halvvägs. Gör man det så startar kameran utan problem.

Om man däremot desperat och i panik upprepade gånger trycker ner avtryckaren i botten eller håller den i nertryckt läge under flera sekunder så riskerar kameran uppenbarligen att hänga sig.

Så, när du vill väcka X100 från viloläget – tryck mjukt ner avtryckaren halvvägs ungefär som när du använder kamerans AF. Så gör jag och kameran har inte låst sig en endaste gång.

2. Närgränsen är kass och för att kunna gå nära måste man slå på makrofunktionen.
Återigen, om man läser manualen så står det där att du enbart behöver slå på den digitala sökaren för att kunna gå närmre än 0,8 meter. Då kan du gå så nära som 30 cm. Därunder måste du dock koppla in makrofunktionen.

Detta beror främst på kamerans parallaxfel som är ofrånkomligt med en sådan här konstruktion. Parallaxfelet blir helt enkelt så kraftigt när du kommer för nära att det blir svårt att veta vad som kommer med på bilden.

Som sagt. Slå på kamerans EFV när du behöver gå närmre. Att fibbla med makroinställningen är inte nödvändigt.

UPPDATERING: Om du väljer manuell fokus på kameran så kan du använda AEL knappen som automatisk hjälp för att ställa skärpan. Om du gör så kan du gå lika nära med den optiska sökaren som med den elektroniska. Dock innebär parallaxfelet att bilden inte riktigt motsvarar det du ser i sökaren.

Makrofunktionen är inte lika "bra" på X100 som på andra pocketkameror. Det närmsta du kan komma är 10 cm. Men ärligt talat - vem köper en gatufotokamera för att ta makrobilder?

3. Kameran är slö i uppstarten.
Om jag slår på kameran så fort jag tar den i handen så är den  igång lagom tills jag har hunnit sätta den vid ögat och komponerat klart min bild. Detta tar ungefär två sekunder. Att det skulle vara ett stort problem på fältet är jag väldigt tveksam till . Men så här blir det ofta när kameror inte testas i verkligheten utan enbart nagelfars tekniskt.

Om man ändå har extra bråttom så har kameran trots allt ett snabbstartläge. Då går den igång på en bra bit under sekunden. Fuji säger 0,7 sekunder.

Men faktum är att det går ännu fortare om du sätter i ett riktigt snabbt minneskort. Därför rekommenderar jag dig som funderar på att köpa en X100 att samtidigt beställa ett minneskort som klarar 45MB/s. Exempelvis detta.

4. Kameran har en långsam och dålig autofokus.
Om man tror att X100 är en systemkamera så kan man nog få den uppfattningen. Om man däremot inser att den använder samma teknik för sin fokusering som alla andra pocketkameror så förstår man att kameran har en både snabb, exakt och väldigt bra AF.

Kameran exponerar mycket bra i de flesta situationer och inte minst tycker jag att blixten imponerar. Den ger ett mjukt ljus som blandar sig med det befintliga ljuset på ett snyggt sätt. 

5. Kamerans manuella fokus är usel och alldeles för långsam.
Den manuella fokusfunktionen på X100 är ett komplement som främst är till för att använda i kamerans makroläge. Alltså när fotografen verkligen vill finjustera skärpan och sätta den på en exakt punkt. Det är därför den är ”långsam” och kräver att man ”rattar” mycket.

Men kameran har som sagt en mycket bra AF. Använd den.

6. Batteriet går att sätta i på fel håll.
Jag satte i batteriet på rätt håll vid första försöket. Om man tittar på batteriet (som dessutom har en pil för rätt riktning) och sedan tittar i kameran så ser man direkt hur det ska sitta. Så svårt är det faktiskt inte. Lite tankeverksamhet från fotografens sida är knappast att kräva för mycket. 

7. Det är dåligt att X100 inte har antiskakfunktion.
X100 har en så kallad bladslutare och ingen spegel som åker upp och ner. Det innebär att man kan ta bilder på frihand ända ner till 1/30-dels sekund och ändå få dom skarpa. Ja, somliga skickliga fotografer klarar till och med av ännu långsammare slutartider. Vissa ända ner till 1/8-dels sekund.

Att kameran är relativt kompakt och har vidvinkelobjektiv spelar också in. Fotografens egna rörelse påverkar helt enkelt inte på samma sätt och det är lättare att hålla kameran någorlunda stilla.

Det är inte omöjligt att antiskak hade kunnat göra en viss skillnad. Men i det stora hela är funktionen ganska meningslös i en kamera som X100. Förmodligen hade det bara gjort den större.

Slutligen. Detta innebär inte att kameran saknar brister och konstiga egenskaper. Men jag tycker dock att om man ska kritisera kameran så ska det ske på rätt grunder. Inte för att man har varit för lat för att läsa manualen eller tänka efter lite själv.

Hursomhelst. I ett annat blogginlägg tänker jag ta upp något av det som jag personligen tycker är mindre bra med kameran. 

TILLÄGG 1: I Steve Huffs blogg kan ni läsa en i mitt tycke väldigt bra och användarinriktad recension av X100. Han tar för övrigt upp några av de punkter som även jag har nämnt.

TILLÄGG 2: Här tar Steve Huff upp hur man jobbar sig runt de "konstigheter" som X100 har för sig.