Småstadsbon på storstadsbesök – Ellens, Moderna, mm

Senaste ungdomsmodet i Stockholm. Det har inte kommit till Karlskrona ännu.

Igår tog jag mig friheten att helt oannonserad besöka Ellensgänget och deras säsongsavslutning. Det var inte utan att jag kände en viss nervositet när jag klev in genom dörren till det berömda ”Tårtankaféet” på Hornsgatans puckel. Skulle de känna igen mig? Och var det oförskämt av mig att bara dyka upp utan förvarning?

Fast det gick såklart bra. Visserligen var de nästan färdigfikade när jag kom, men det var kul att träffa några fotosidanmedlemmar i verkligheten även om det bara var för en kort stund. Och så fick jag möjligheten att klämma lite på Bengts välkända Leica M4.

Eftersom jag är kvar i den kongliga Hufvudstaden tills på söndag så ska jag nog försöka hinna med vernissaget på Galleri Kontrast nu på lördag. Då kanske man får chansen att träffa några fler ”kändisar” från fotosidan.

Eftersom jag var så förvirrad glömde jag bort att ta några bilder inne på kaféet. Men jag klämde i alla fall av den här bilden på Bengt innan vi skildes åt.

Idag tog jag en vända till Moderna. Intressant att se deras omtalade fotoutställning. Många av bilderna har jag visserligen sett tidigare, men det är alltid kul att nagelfara giganternas bilder för att kontrollera korn, skärpa, exponering, och så vidare.

Jag tycker det är spännande att se hur en del av de mest kända bilderna rent tekniskt skulle kunna betecknas som misslyckade, men ändå anses de vara mästerverk. Något som beror på att innehållet är bildernas styrka och överordnat det tekniska.

Därför blir det så konstigt ibland när fenomenala kameror döms ut för ”brister” som någon upptäckt när de analyserat bildfilerna i 500 procent på sin datorskärm. Bilder tagna på tegelväggar och färgkort. Det blir på något sätt så långt ifrån vad jag personligen anser vara fotografi som man bara kan komma.

Annars var det roligaste med besöket att jag stötte på ett skumt gäng som höll på med någon slags bisarr gymnastik i ett av utställningsrummen. Varför de höll till just där begriper jag faktiskt inte. Men det är mycket en lantis som jag inte förstår när jag är i storstan. Jag fick i alla fall möjligheten att knäppa av några bilder – och det var ju kul.  

När jag kom in i ett av utställningsrummen var detta synen som mötte mig.

Jag misstänker att det handlar om någon slag aseatisk gympa. Alltså obegripligt för en Karlskronabo.

De såg visserligen väldigt glada och trevliga ut, men alla vet ju att glada personer som gör konstiga saker verkligen är något man bör se upp med.

Självklart behöver de välkända konstverken utanför Moderna rengöras ibland. Något den här kvinnan uppenbarligen sköter.

Slutligen en bonusbild. Kocken som tar sig en rökpaus.

Tillägg 1: Bilderna i detta blogginlägg är fixade på min bärbara dator. Så kontraster och liknande kan vara lite sisådär.

Tillägg 2: Nu blir det öl...

Mina Parisbilder blev en bok

I mitt förra blogginlägg beklagade jag mig över att jag är ganska dålig på att förvalta mina bilder. Bara för det bestämde jag mig för att göra en fotobok av bilderna som jag tog i Paris när jag var där förra helgen. 

Det är visserligen inte en bok som jag tänker sälja utan den är främst gjord för att ha som ett minne från resan. Det kan ju vara vettgt eftersom man varken tar fram papperskopior eller fotoalbum längre. Ja, inte jag i alla fall. 

Nåväl. Boken gjorde jag på Blurb och det är första gången jag testar att göra en bok på det här sättet. Det var lite meck med att ställa in rätt storlekar på bilderna och att justera färgerna. Jag drog ner deras färgprofil och softproofade bilderna. Förhoppningsvis blir det bra.

Boken kostade nästan 50 dollar och ska skeppas hela vägen från USA. Jag funderar redan på vad som finns närmre. Men många fotografer använder Blurb och det verkar bra. Om ett par veckor får jag se boken i verkligheten och då får jag avgöra om det var värt pengarna. Så länge kan jag ju alltid bläddra i den på Blurb.

För övrigt så åker jag på jobbresa till självaste Hufvudstaden i morgon. Tänkte desutom stanna över helgen, träffa gamla polare och förhoppningsvis se några fotoutställningar. Det ska bli kul!

Ja, och så ska vi dricka öl också...

Hur förvaltar man sina bilder på bästa sätt?

Varje år tar jag tusentals och åter tusentals bilder med mina kameror. Några av dessa säljs, en del slänger jag upp på webben, men de allra flesta kommer aldrig till någon större nytta. De hamnar istället på mina hårddiskar där de förblir osedda av alla utom mig själv.

Ja, ärligt talat så är jag ganska dålig på att förvalta mina bilder på ett bra sätt. Jag borde helt enkelt försöka sälja fler, ta fram printar, göra böcker, utställningar och så vidare. Extra tydigt blir detta när jag emellanåt hittar bilder som jag nästan har glömt bort och konstaterar att de verkligen har potential.

Kanske blir det såhär eftersom det är både krångligt och tidskrävande att göra något vettigt av sina bilder. Jag har exempelvis i många år försökt hitta en lämplig bildbyrå. Men det är nästan omöjligt när man bara fotograferar som hobby och extraknäck. Man är helt enkelt inte tillräckligt intressant för de mer seriösa bildbyråerna.

Att försöka kränga sina bilder via exempelvis Flickr och andra liknande sajter på nätet är möjligt men extremt tidskrävande och faktiskt ganska chansartat. Min erfarenhet är att få potentiella kunder letar bilder på Flickr och liknande ställen. De vänder sig i första hand till större bildbyråer eller direkt till fotografer som de känner eller har kommit i kontakt med via andra kanaler.

Försäljning av printar och fotoaffischer är en annan möjlighet. Personligen har jag dock inte hittat en riktigt bra lösning för detta. Det innebär också en viss administration när bilderna ska skrivas ut och skickas. Annars hade det vart väldigt kul. Fotografier ska ju betraktas på papper. 

Fotoböcker är också något som jag har funderat på. Böcker är enligt många fotografer det allra bästa sättet om man verkligen vill skapa en lång livslängd och en stor publik för sina bilder. Fast då behövs en genomtänkt story. Bilderna måste hålla ihop och berätta något. Och då snackar vi plötsligt om ett helt fotoprojekt. Men en vacker dag ska jag absolut göra en fotobok.

Att göra en utställning är kanske det som trots allt är det lättaste om man vill göra något mer av sina bilder och inte har hur mycket tid som helst. Det behöver inte vara en jättegrej. Tio till tjugo bilder räcker. Man kan dessutom göra flera små utställningar med olika teman istället för en stor.

Därför gick jag till ett kafé här i Karlskrona idag och frågade om jag kunde få ställa ut några bilder. Beskedet jag fick var att det gick bra – men väntetiden var nästan ett helt år! Jag bokade i alla fall upp mig för att ställa ut några av mina gatufotobilder i maj nästa år.  Jag har med andra ord tillräckligt med tid på mig för att hinna göra en riktigt genomarbetad utställning. 

P.S. Bilderna i detta inlägg är överblivna alster från min Parisresa förra helgen.

På gatan i Paris med Fujifilm X100

Om man vill hårdtesta en helt ny digital reportage- och gatufotokamera som Fujifilm X100 - vad kan då passa bättre än att bege sig till Paris? Fotografins födelseplats och staden där fotografen och ikonen Henri Cartier-Bresson ”uppfann” den moderna gatufotografin. Ungefär så tänkte jag när jag besökte den franska huvudstaden nu i helgen som gick.

Utrustad med min Fujifilm X100, tre fulladdade batterier och ett supersnabbt minneskort på 16 gigabyte kände jag mig redo att ta mig an allt som både staden och kameran kastade åt mitt håll. Ja, man skulle kunna säga att åtskilliga gatufotografers heliga andar svävade över mig när jag vandrade på de parisiska trottoarerna.  

Resultatet blev två ganska intensiva dagar som varade från tidig morgon till sen kväll. Solen stekte och vi rörde oss mestadels till fots genom centrala Paris. Som tur var kunde vi emellanåt stanna till på något brasseri för att skölja ner stadens damm med lite kallt vitt vin. Söta franska bakverk gjorde också under för att upprätthålla energinivåerna. 

Hur var då Fujifilm X100 som reportage- och gatufotokamera? Ja, den klarade sig mycket bra. Kamerans suveräna bildkvalitet och goda brusegenskaper gör att den med lätthet hanterar det mesta från starkt solsken och hårda skuggor till nattscener utan stativ och  svagt ljus inomhus. Skärpan sitter också som en smäck i de flesta fall där man använder kameran på klassiskt gatufotovis. 

Handhavandemässigt har kameran sina speciella egenheter som det gäller att jobba sig runt. Men är man bara medveten om dessa så blir detta aldrig något stort problem. Kameran antar också till vissa delar en annan skepnad om man "tänker analogt". Då kommer den på sätt och vis till sin fulla rätt enligt min mening. 

Själv ställde jag vid några tillfälen in kameran på bländare 11, slutartd 1/1000-dels sekund, hyperfokalavstånd och auto-ISO (bland annat när jag tog bilden på killen med sparkcykeln nedan).  Det var ett utmärkt sätt att jobba med kameran när man ville ta riktigt snabba snapshots. 

Hur är det då att gatufota i Paris? Personligen märkte jag att de som jobbade kring de vanligaste turiststråken var ordentligt trötta på att bli fotograferade. Jag märkte också att när jag antingen muntligt eller genom att peka på min kamera frågade om lov blev många väldigt glada och jag kunde ta mina bilder i lugn och ro. Ja, de till och med tackade mig efteråt. 

Det uppstod också många spontana fotomöjligheter när vänliga parisare kom fram och pratade, gav råd eller visade vägen. Det var ett mycket trevligt inslag. Frågan är nu bara hur jag ska kunna återuppta mitt gatufotande hemma i lilla Karlskrona med bibehållen motivation. Det blir en utmaning som heter duga. Karlskrona är inte Paris, om man så säger.

Hur var det annars då? Ja, det var första gången jag var i Paris och jag måste säga att några av mina fördomar kom ordentligt på skam. Det sägs att fransmän är snorkiga och otrevliga. Av det märkte jag inget. Inte heller var det några problem att göra sig förstådd på engelska.  

Däremot blev jag rejält besviken på restaurangmaten. Trots att vi harvade runt rätt ordentligt och åt på flera ställen var det samma tradiga käk överallt. Utbudet bestod av några olika sallader, kött med pommes och enkla fisk- och skaldjursrätter. Och det kan man få precis vilken dag som helst även i Karlskrona.

Men bortsett från det var det helt fantastisk. Och att ha gatufotat på samma gator som HCB känns ganska ballt…på något sätt...

Det går trögt nu - trots nyinköpt Fujifilm X100...

Ibland har man flow – ibland har man inte flow. Just nu har jag inte flow. Tiden räcker inte riktigt till och så har det varit lite halvsketet väder här i Karlskrona ett tag nu. På något sätt har det mera känts som höst än vår på grund av halvkyliga vindar och regnrusk.

Detta har varit lite frustrerande eftersom jag fick min nya Fujifilm X100 för ett par veckor sedan. Suget och motivationen finns där, men inte möjligheterna. Därför har det mest blivit sporadiska och halvhjärtade fotoförsök den senaste tiden.

Men idag bestämde jag mig för att göra ett ”bildreportage” i miniformat när vi grillade korv på bryggan utanför personalmatsalen under lunchen. Jag tänkte det kunde vara kul att dokumentera en vardagshändelse och samtidigt få lite minnesbilder på kollegorna.

Så här kommer mitt bildreportage om korvgrillning på Marinmuseums brygga en ganska vanlig fredag i Sverige den 27 maj 2011. Vid grillen stod 1: e intendent Hans Lineskär - historiker, expert på den seglande örlogsflottan och vår alldeles egna mysfarbror. 

Slutligen några bonusbilder. Tre snabba porträtt som jag tog på min kollega Helena Gustafsson.

Samtliga bilder är såklart tagna med Fujifilm X100.