Småstadsbon på storstadsbesök – Ellens, Moderna, mm

Senaste ungdomsmodet i Stockholm. Det har inte kommit till Karlskrona ännu.

Igår tog jag mig friheten att helt oannonserad besöka Ellensgänget och deras säsongsavslutning. Det var inte utan att jag kände en viss nervositet när jag klev in genom dörren till det berömda ”Tårtankaféet” på Hornsgatans puckel. Skulle de känna igen mig? Och var det oförskämt av mig att bara dyka upp utan förvarning?

Fast det gick såklart bra. Visserligen var de nästan färdigfikade när jag kom, men det var kul att träffa några fotosidanmedlemmar i verkligheten även om det bara var för en kort stund. Och så fick jag möjligheten att klämma lite på Bengts välkända Leica M4.

Eftersom jag är kvar i den kongliga Hufvudstaden tills på söndag så ska jag nog försöka hinna med vernissaget på Galleri Kontrast nu på lördag. Då kanske man får chansen att träffa några fler ”kändisar” från fotosidan.

Eftersom jag var så förvirrad glömde jag bort att ta några bilder inne på kaféet. Men jag klämde i alla fall av den här bilden på Bengt innan vi skildes åt.

Idag tog jag en vända till Moderna. Intressant att se deras omtalade fotoutställning. Många av bilderna har jag visserligen sett tidigare, men det är alltid kul att nagelfara giganternas bilder för att kontrollera korn, skärpa, exponering, och så vidare.

Jag tycker det är spännande att se hur en del av de mest kända bilderna rent tekniskt skulle kunna betecknas som misslyckade, men ändå anses de vara mästerverk. Något som beror på att innehållet är bildernas styrka och överordnat det tekniska.

Därför blir det så konstigt ibland när fenomenala kameror döms ut för ”brister” som någon upptäckt när de analyserat bildfilerna i 500 procent på sin datorskärm. Bilder tagna på tegelväggar och färgkort. Det blir på något sätt så långt ifrån vad jag personligen anser vara fotografi som man bara kan komma.

Annars var det roligaste med besöket att jag stötte på ett skumt gäng som höll på med någon slags bisarr gymnastik i ett av utställningsrummen. Varför de höll till just där begriper jag faktiskt inte. Men det är mycket en lantis som jag inte förstår när jag är i storstan. Jag fick i alla fall möjligheten att knäppa av några bilder – och det var ju kul.  

När jag kom in i ett av utställningsrummen var detta synen som mötte mig.

Jag misstänker att det handlar om någon slag aseatisk gympa. Alltså obegripligt för en Karlskronabo.

De såg visserligen väldigt glada och trevliga ut, men alla vet ju att glada personer som gör konstiga saker verkligen är något man bör se upp med.

Självklart behöver de välkända konstverken utanför Moderna rengöras ibland. Något den här kvinnan uppenbarligen sköter.

Slutligen en bonusbild. Kocken som tar sig en rökpaus.

Tillägg 1: Bilderna i detta blogginlägg är fixade på min bärbara dator. Så kontraster och liknande kan vara lite sisådär.

Tillägg 2: Nu blir det öl...

Mina Parisbilder blev en bok

I mitt förra blogginlägg beklagade jag mig över att jag är ganska dålig på att förvalta mina bilder. Bara för det bestämde jag mig för att göra en fotobok av bilderna som jag tog i Paris när jag var där förra helgen. 

Det är visserligen inte en bok som jag tänker sälja utan den är främst gjord för att ha som ett minne från resan. Det kan ju vara vettgt eftersom man varken tar fram papperskopior eller fotoalbum längre. Ja, inte jag i alla fall. 

Nåväl. Boken gjorde jag på Blurb och det är första gången jag testar att göra en bok på det här sättet. Det var lite meck med att ställa in rätt storlekar på bilderna och att justera färgerna. Jag drog ner deras färgprofil och softproofade bilderna. Förhoppningsvis blir det bra.

Boken kostade nästan 50 dollar och ska skeppas hela vägen från USA. Jag funderar redan på vad som finns närmre. Men många fotografer använder Blurb och det verkar bra. Om ett par veckor får jag se boken i verkligheten och då får jag avgöra om det var värt pengarna. Så länge kan jag ju alltid bläddra i den på Blurb.

För övrigt så åker jag på jobbresa till självaste Hufvudstaden i morgon. Tänkte desutom stanna över helgen, träffa gamla polare och förhoppningsvis se några fotoutställningar. Det ska bli kul!

Ja, och så ska vi dricka öl också...

På gatan i Paris med Fujifilm X100

Om man vill hårdtesta en helt ny digital reportage- och gatufotokamera som Fujifilm X100 - vad kan då passa bättre än att bege sig till Paris? Fotografins födelseplats och staden där fotografen och ikonen Henri Cartier-Bresson ”uppfann” den moderna gatufotografin. Ungefär så tänkte jag när jag besökte den franska huvudstaden nu i helgen som gick.

Utrustad med min Fujifilm X100, tre fulladdade batterier och ett supersnabbt minneskort på 16 gigabyte kände jag mig redo att ta mig an allt som både staden och kameran kastade åt mitt håll. Ja, man skulle kunna säga att åtskilliga gatufotografers heliga andar svävade över mig när jag vandrade på de parisiska trottoarerna.  

Resultatet blev två ganska intensiva dagar som varade från tidig morgon till sen kväll. Solen stekte och vi rörde oss mestadels till fots genom centrala Paris. Som tur var kunde vi emellanåt stanna till på något brasseri för att skölja ner stadens damm med lite kallt vitt vin. Söta franska bakverk gjorde också under för att upprätthålla energinivåerna. 

Hur var då Fujifilm X100 som reportage- och gatufotokamera? Ja, den klarade sig mycket bra. Kamerans suveräna bildkvalitet och goda brusegenskaper gör att den med lätthet hanterar det mesta från starkt solsken och hårda skuggor till nattscener utan stativ och  svagt ljus inomhus. Skärpan sitter också som en smäck i de flesta fall där man använder kameran på klassiskt gatufotovis. 

Handhavandemässigt har kameran sina speciella egenheter som det gäller att jobba sig runt. Men är man bara medveten om dessa så blir detta aldrig något stort problem. Kameran antar också till vissa delar en annan skepnad om man "tänker analogt". Då kommer den på sätt och vis till sin fulla rätt enligt min mening. 

Själv ställde jag vid några tillfälen in kameran på bländare 11, slutartd 1/1000-dels sekund, hyperfokalavstånd och auto-ISO (bland annat när jag tog bilden på killen med sparkcykeln nedan).  Det var ett utmärkt sätt att jobba med kameran när man ville ta riktigt snabba snapshots. 

Hur är det då att gatufota i Paris? Personligen märkte jag att de som jobbade kring de vanligaste turiststråken var ordentligt trötta på att bli fotograferade. Jag märkte också att när jag antingen muntligt eller genom att peka på min kamera frågade om lov blev många väldigt glada och jag kunde ta mina bilder i lugn och ro. Ja, de till och med tackade mig efteråt. 

Det uppstod också många spontana fotomöjligheter när vänliga parisare kom fram och pratade, gav råd eller visade vägen. Det var ett mycket trevligt inslag. Frågan är nu bara hur jag ska kunna återuppta mitt gatufotande hemma i lilla Karlskrona med bibehållen motivation. Det blir en utmaning som heter duga. Karlskrona är inte Paris, om man så säger.

Hur var det annars då? Ja, det var första gången jag var i Paris och jag måste säga att några av mina fördomar kom ordentligt på skam. Det sägs att fransmän är snorkiga och otrevliga. Av det märkte jag inget. Inte heller var det några problem att göra sig förstådd på engelska.  

Däremot blev jag rejält besviken på restaurangmaten. Trots att vi harvade runt rätt ordentligt och åt på flera ställen var det samma tradiga käk överallt. Utbudet bestod av några olika sallader, kött med pommes och enkla fisk- och skaldjursrätter. Och det kan man få precis vilken dag som helst även i Karlskrona.

Men bortsett från det var det helt fantastisk. Och att ha gatufotat på samma gator som HCB känns ganska ballt…på något sätt...

Få ut max av din Fujifilm X100

Sedan Fujifilm X100 blev tillgänglig på marknaden har många haft synpunkter på kameran. Åtskilliga har hakat upp sig på det omständiga menysystemet, vissa knappars bristande användarvänlighet och att kameran har en tendens att bete sig på ett oförutsägbart sätt när man växlar mellan olika lägen.

Som ägare av en X100 kan jag hålla med om en del av den här kritiken. Menyerna kunde ha varit bättre, några av reglagen är väl fibbliga att använda och kameran har ibland för sig att ändra vissa inställningar utan att man riktigt begriper varför. Personligen tycker jag att det sistnämnda är det som irriterar mest.

Men samtidigt finns det ett sätt att jobba med Fujifilm X100 som enligt min mening innebär att kameran plötsligt visar upp sitt rätta jag. För så här är det. Om X100 används på samma sätt som alla andra moderna digitalkameror så riskerar man att bli frustrerad över dess speciella karaktär. Om man däremot tänker ”analogt” händer något.

Egentligen är det uppenbart när man läser Fujis tankar bakom kameran. Målet har varit att ta fram en digitalkamera med ett klassiskt analogt upplägg. Under utvecklingen fick erfarna professionella fotografer komma med synpunkter på olika funktioner. Och det märks.  Ja, det syns ju dessutom tydligt på kamerans utformning.

Mitt råd är därför att använda X100 som du hade använt en gammal hederlig mätsökarkamera. Ställ in ISO-talet som du föredrar, mät ljuset, justera tid och bländare. Du kan även köra med hyperfokalskärpa om du vill ta steget fullt ut. Planera ditt fotograferande, var förberedd och jobba aktivt med din kamera. Ta kontrollen över tekniken!

Detta gör dock X100 till en svår kamera. Den kräver inte bara erfarenheten och kunskapen om hur man fotograferar traditionellt. Den kräver också att du gillar det. Det handlar alltså om hela ditt förhållningssätt till det där med att ta bilder.

Så, återigen. Ta kontrollen. Tänk analogt. Låt X100 visa sitt rätta ansikte. 

Vad är gatufotografi?

Den senaste veckan har jag inte haft något riktigt flyt i mitt gatufotograferande. Det har mest blivit sporadiska och halvhjärtade försök vilket också märks på bildskörden. Jag är därför inte helt nöjd med vad jag presterar för tillfället. Det blir för många bilder utan riktig närvaro och den där känslan av liv som jag vill åt.

Men jag har i alla fall funderat lite kring det här med gatufotografi och kommit fram till att det jag ägnar mig åt inte riktigt passar in i den snäva definitionen som begreppet innebär. Att bara ta snapshots och försöka fånga avvikande situationer känns för ytligt och ointressant i längden för mig.

Jag gillar exempelvis att stoppa människor på gatan och ta deras porträtt, eller att prata med folk innan jag börjar fotografera. Och så tycker jag om att ta detaljbilder och utsnitt ur stadsmiljön som ofta saknar människor helt och hållet. Det jag håller på med är därför snarare ett slags dokumenterande och ett bildberättande.

Nåväl. Jag gnetar på. Förhoppningsvis lossnar det snart igen. 

För övrigt så har jag faktiskt beställt den så omtalade FinePix X100 som jag hoppas dyker upp inom ett par veckor. I början var jag grymt skeptisk till denna kamera som också kostar väldigt mycket. Men jag har verkligen lärt mig uppskatta den här sortens kameror via min Canonet QL17 som jag köpte innan nyåret. 

Jag hoppas att X100 kan ge samma känsla och fotoglädje som den fast med fördelen att man slipper allt soppande och blaskande med film. Det är visserligen kul ibland, men långt ifrån hela tiden. Vi får väl se hur det blir när den dyker upp. Då kommer jag att börja använda den för mitt ”gatufotograferande”.   

Och så en bonusbild...

Bilderna kommer från två rullar TRI-X 400 exponerade efter ISO 300. Filmerna är soppade 8.30 minuter i D 76 1+1. Resultatet blir förvånansvärt finkorniga, skarpa och bra negativ - tycker jag.