- Joakim K E Johansson -

Att plagiera andra - en framgångsväg!

Det finns ett fenomen som jag inte kan låta bli att fundera över emellanåt. En grej som man på något sätt tycker borde ge motsatt effekt men som inte gör det. Och det är det faktum att det förvånansvärt ofta lönar sig att kopiera och plagiera helt ogenerat i fotosvängen.

Jo, jag vet. Självklart imiterar och härmar vi alla emellanåt. Det är ofrånkomligt. Ingen kan undgå att bli påverkad av vad andra gör. Men det finns enligt mig en stor skillnad mellan att bli inspirerad och att faktiskt plagiera andras bilder eller rent av att sno ett helt koncept rakt av.

I sin mest oförargerliga form snackar vi om amatörfotografer som härmar andra och som sedan får oförtjänt mycket beröm i diverse fotocommunities. I sin sämsta form är det fotografer som gör sig ett namn, hyllas och prisas för bilder som inte är något annat än kopior av vad någon annan fotograf redan har gjort.

Fast det allra märkligaste är ändå att det funkar att göra såhär. Det vill säga att omgivningen inte avslöjar bluffen. Men kanske är det ett bevis på okunskapen som finns där ute när fotografer som Anton Corbijn, Anders Petersen och andra kan plagieras rakt av och fotograferna som gör det belönas och framhålls som exeptionella.

För övrigt så har bilderna i det här blogginlägget inget med texten att göra. De är från den senaste rullen som jag soppade ikväll.

Mellanformatare. Ja, det är något jag funderar på just nu. Kanske skulle man köpa sig en Hasselbladare, en Rolleiflex eller en Pentax. Vad har du och varför?

Intresse - Gatufoto Intresse - Reportage / Situation Teknik - Sv/v

Inlagt 2011-10-02 23:59 | Läst 9380 ggr. | Permalink

Logga in för att kommentera

2011-10-03 00:17 Gun-Inger Arvidsson

Hej på dig igen. Jag har enbart en kompakt digitalkamera samt min mobilkamera som jag tagit många fina bilder med till allas förvåning. Fast inte i svartvitt.

Den kamera jag använder nu är Nikon Cool P7000 som faktiskt är ett litet underverk. Jag kunde inte ta sådana närbilder när jag hade macro till min Nikon F 3. Den går att ställa in på många sätt. Jag tycker mycket om den som väl är.

Jag har fått köpa en ny för den jag hade ramlade i en sandlåda och avtryckarknappen gick av. Det gick att tejpa fast denna men då kunde jag inte ta med zoom. Allt kan hända "mormor" som barnbarnet nummer ett brukar säga.

Jag har en Canon system som jag har svårt att hålla för mina opererade händer.

Min fotograferande make har däremot en Pentax samt en Contax (jag annonserade efter denna på Fotosidan) som inte är så stor och tung. Han tar analoga bilder. Är i mörkrummet vilket är mysigt så får jag känna den doften ibland som jag kan längta efter.

Precis så är det i fotovärlden att det gäller ha ett namn. Vem som bestämmer detta har jag aldrig förstått mig på.

Om jag och en kändis tog exakt samma bild på samma ställe skulle inte min bild få den publicitet så är det........................

Jag tror däremot inte det har så stor betydelse vad för redskap man har för det är själva känslan av att kunna se motiv som är det viktigaste för en fotograf.

Sedan är det helt klart skillnad på det dokumentära fotograferandet och det konstnärliga. Vilket värde som är bestående och mest uppskattat för framtiden tror jag är att ta vara på samtiden för framtiden.

Däremot är det väl så att porträtt i studio kräver speciella kameror. Den sortens fotografering är jag absolut inte intresserad av.

Ha det bra och natti natti snart.
Gun-Inger

Svar från Joakim K E Johansson 2011-10-05 19:29

Visst är det så Gun-Inger. Har du väl gjort dig ett namn så kan du ibland komma undan med ganska mediokra bilder. Så funkar det.

Tack för din kommentar!

2011-10-03 02:16 marjos

Med dubbelöga eller bladare så får du schaktsökare vilket innebär en långt mindre "hotfull" fotograf, framförallt då med dubbelögat. Tänk dig själv när du står där med kameran på magen och tittar ned i den, det är en närmast introvert pose, jämfört med någon som siktar med en SLR eller ännu värre håller kameran som en illaluktande blöja och siktar hotfullt på armlängds avstånd.

Jag tycker faktiskt att det märks när gatufoto-bilder är tagna med dubbelöga och jag gillar det. Det kan ha att göra med att perpektivet närmast blir ett barns, med linsen sisådär drygt 1m över marken. Säger bara, Vivian Maier.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-10-05 19:31

Jag har tänk precis som du. Det vill säga att en kamera med schaktsökare resulterar i en mindre hotfull fotograf. Och visst är vinkeln som dessa kameror ger intressant. Det låga perspektivet kan faktiskt tillföra en hel del.

2011-10-03 07:06 N Thomas Meldert

Jag har många moduschanger av mellanformatare och av dessa är Rolleiflexen min absoluta favorit. En Bronica, Hasselbbladskopia, är långtifrån lika rolig att använda. Dessutom är den mycket tyngre.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-10-05 19:32

Hade du gjort samma val om du hade tänkt använda kameran främst för porträttfoto?

N Thomas Meldert 2011-10-05 20:05

Mycket sannolikt

2011-10-03 07:30 Benganbus

"Det vill säga att omgivningen inte avslöjar bluffen. Men kanske är det ett bevis på okunskapen som finns där ute....."
Känsliga saker det här Joakim.... ;) Å det här gäller inte bara inom fotografin..
Man kanske kan sammanfatta det hela med en oallmänbildning?
Om man törs! ;) :)
Å andra sidan finns det stor kunskap inom andra områden! :)
Nu va jag diplomatisk va? :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-10-05 19:32

Du är duktig på att vara diplomatisk. ;-)

2011-10-03 09:25 Tomasz

Utveckling bygger ofta på förfining av ett befintligt koncept, det gäller säkert inom fotografering också. Kopiering är inte alltid samma sak som plagiering och när det gäller "konstnärliga" områden som fotografering är inspirationen ständigt närvarande, på gott och ont.
Varför sedan vissa blir uppmärksammade när andra borde förtjäna det kanske beror på andra talanger än bildkänsla.

Ha det gott! /Thomas

Svar från Joakim K E Johansson 2011-10-05 19:36

Jag håller med dig i stort, men det finns en skillnad mellan att förfina ett koncept och att sno det rakt av. Ja, till och med att producera näst intill identiska bilder.

2011-10-03 12:05 froderberg

Men om man ser det som trender? För varje trend finns det en trendsetter, men ingen anklagar alla som följer trenden för att plagiera. Är det då så farligt?

Det finns nog fotografer som är snabba på att anamma andras bildmanér och säljer det till reklambyråer som är sugna på det nya utan att bry sig om var manéret kommer ifrån.

Som du har har jag ingen bestämd åsikt i frågan. Men jag vill gärna se att man tillför något eget när man tar efter.

Det mest flagranta jag sett var en assistent till en bröllopsfotograf som skulle starta eget. Hon kopierade allt i minsta detalj ner till enskilda bilder i portfolion, ex bukett rosor på en bänk. Detta var för några år sedan. Nu har assistenten blivit en självständig bröllopsfotograf som tar sina egna bilder och lever på egna meriter.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-10-05 19:39

Jag förstår hur du tänker Magnus och visst kan man se det som trender och trendsetters. Så funkar det såklart i många sammanhang. Jag blir ju själv inspirerad och påverkad av en del fotografer. När jag tar bröllopsbilder är jag exempelvis väldigt påverkad av hur Jonas Peterson arbetar.

Men det jag syftar på är precis det jag nyss skrev till Kai här ovan. Alltså när man som fotograf inte ens klarar av att tillföra något eget utan bara kopierar rakt av. Något som faktisk kan löna sig, konstigt nog.

Bloggar

Att plagiera andra - en framgångsväg!

Joakim K E Johansson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Länklista

Bloggar

Att plagiera andra - en framgångsväg!

Joakim K E Johansson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Länklista