Egen fotostil – är det överskattat?

I många år kämpade jag frenetiskt för att hitta min personliga fotostil. Man kan lugnt säga att det gick väldigt trögt. Hur mycket jag än grubblade på saken trillade polletten inte riktigt ner. Jag såg inte den röda tråden.

Men så slog det mig för ett par år sedan att fotografisk stil egentligen handlar om en enda sak; att vara konsekvent. Att ständigt hoppa mellan olika tekniker, genrer och bildlösningar är det sämsta du kan göra i sammanhanget. Håller du däremot fast vid en och samma grej utvecklas din stil av sig självt.

Under en period fotograferade jag nästan bara den här sortens motiv. Det var miljöer, landskap och natur. Jag strävade efter vackra bilder som skulle vara tekniskt bra, ha  fin komposition och de innehöll nästan aldrig några människor. Men jag tröttnade efter ett par år och idag tar jag mycket sällan bilder av det här slaget.

Men, hur viktigt är detta med att hitta sin personliga fotografiska stil egentligen? Frågan dök upp i mitt huvud när jag häromkvällen tittade på den trevliga dokumentären om Lennart Nilsson. I filmen påstods nämligen en sak som fångade mitt intresse, och det var att Lennart Nilsson inte har någon speciell stil som fotograf.

Det hela är väldigt intressant med tanke på att Lennart Nilsson är en av Sveriges mest framgångsrika och berömda fotografer genom tiderna. Det som har karakteriserat honom genom åren är snarare motsatsen till att hitta en fotografisk stil. Han har hoppat friskt mellan tekniker, genrer, olika bildlösningar och ständigt kastat sig in i nya projekt där det ena inte alltid varit likt det andra.

Jag var en av dom som för några år sedan föll med huvudet före ner i strobistträsket. Ett tag kunde jag i praktiken inte ta en endaste bild utan att först rigga upp ett gäng med blixtar. 

Sedan blev det livstilsbilder, bröllop och reportage för hela slanten. Mycket beroende på att jag jobbade som frilansande fotograf just då.

Kan det rent av vara så att det inte alls på något sätt är ett givet framgångsrecept att odla fram en allt för tydlig egen stil?  Är det hela egentligen överskattat och en sådan där typisk ”sanning” som bara uppkommit för att det låter bra? Räcker det egentligen inte med att vara en skicklig fotograf som är kunnig på sitt hantverk?

Jag vet inte riktigt svaret på den frågan men en sak vet jag. Det är att ju mera du odlar fram din fotografiska stil, ju smalare blir du som fotograf. Frågan är om det i alla lägen är något som gynnar ens möjligheter att lyckas - om det nu är vad man vill? 

Nu är det gatufoto som gäller och det känns svårt att återvända till det jag gjort tidigare. Möjligtvis kan jag tänka mig en kombination mellan gatufoto, reportage och livsstil.

2013-01-03 18:48   N Thomas Meldert

Det är nog så att man har en stil under en period och sedan byter man (av olika anledningar). Jag tycker man kan se det i Lennart Nilssons produktion också om man ser hela hans produktion över en lång tid. Även hos Christer Strömholm kan man se hur stilarna byts över tid. Så verkar det vara med dina bilder också. Du har olika bildstilar under olika perioder i livet. Kanske är det också beroende av vilket "projekt" du håller på med. Därför kan man nog leva med olika stilar samtidigt. Det beror nog mer på vad man fotar för stunden. Man kan ha sin gatufotostil samtidigt som man har sin dokumentär- eller porträttstil, menar jag. F ö tycker jag nog inte att man ska tänka så mycket på stil medan man håller på. Det är nog lättare att se stilen i backspegeln =)

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-07 10:19

Det ligger säkert mycket i det du skriver Thomas. Fast jag tror nog egentligen att det är negativt att byta stil för ofta/mycket. I alla fall om man vill skapa sig ett tydligt varumärke som fotograf. Men annars är det ju fritt att göra som man vill, såklart.

2013-01-03 18:49   alf109

Jag tycker att det var synd att man i filmen om Lennart Nilsson la så förhållandevis lite tid på det jag tycker att han gjorde bäst, alltså reportagen, och så mycket tid på sådant där han agerade som vilken duktig studiofotograf som helst i tiden, alltså kändisbilderna. Om man kollar hans mer fria bildreportage tycker jag klart att han hade en "stil". De riggade bilderna däremot är ju mer utförda med hantverkarens skicklighet tycker jag, och som sådana inte speciellt unika. Del två kommer säkert att handla om hanns vetenskapliga fotografi som ju är det som gjort honom världsberömd utanför kretsen av fotonördar.

När det gäller detta med stil så tror jag inte att det är något man kan anstränga sig för att komma fram till, det faller sig nog som det gör per automatik om det gör det. Om man fotograferar sådant som man själv intresserar sig för och sådant som man själv blir berörd av kommer man kanske till slut att söka sig mot ett centrum av sig själv där den egna stilen eller vad man vill kalla det uppstår av egen kraft.

-affe

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-07 10:21

Håller med dig där Alf. Jag tycker också att hans reportagebilder är de mest spännande. Lite synd att dessa inte uppmärksammades mera.

2013-01-03 20:05   Nisse Larsson

Undrar om du inte förväxlar motivområde med fotostil. Med motivområde menar jag exempelvis landskap eller gatufoto. Med fotostil menar jag ditt personliga anslag i bilden oavsett motivområde. Lennar Nilsson hade en egen fotostil oavsett vad han sysslade med. Man känner igen det skarpsynta och briljanta anslaget hos en outstanding fotograf. - Nilserik

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-07 10:23

Nej, faktiskt inte :-) Jag menar att motivområde ingår i ens stil. Ta Anders Petersen, till exempel. Han fotograferar människor och det är en del av hans stil. Det personliga anslaget som du nämner är nog mera det Magnus Fröderberg här under kallar för fotografiskt signum.

2013-01-03 21:06   froderberg

Du har helt rätt i att det krävs koncentration och hängivenhet för att utveckla sin stil.

Enligt Segeholms kommande bok är en stil en samling av stilgrepp. Vissa stilar är enkla och andre väldigt komplexa eller svåra. Det är tydligt hur du anammat och utvecklat olika stilar beroende på din fotografiska utveckling.

Lennart Nilsson har använt sig av olika stilar, men han har alltid satt bildens syfte i centrum. De genomarbetade gruppbilderna är nog hans mer utmärkande stil, hans signum.

Alla kan inte hitta en unik stil, men alla kan utveckla sina stilar vidare.

2013-01-03 21:07   froderberg

Du har helt rätt i att det krävs koncentration och hängivenhet för att utveckla sin stil.

Enligt Segeholms kommande bok är en stil en samling av stilgrepp. Vissa stilar är enkla och andre väldigt komplexa eller svåra. Det är tydligt hur du anammat och utvecklat olika stilar beroende på din fotografiska utveckling.

Lennart Nilsson har använt sig av olika stilar, men han har alltid satt bildens syfte i centrum. De genomarbetade gruppbilderna är nog hans mer utmärkande stil, hans signum.

Alla kan inte hitta en unik stil, men alla kan utveckla sina stilar vidare.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-07 10:24

Just det ja, Görans bok. Den ser jag verkligen fram emot, men när kommer det egentligen? :-)

2013-01-03 23:38   Kurt Nord

Om vi definierar lyckas som att man blir kommersiellt framgångsrik eller berömd, så tror jag att det underlättar att marknadsföra sig själv med en tydligt stil. Framför allt om man inte har tillgång till alternativa vägar, såsom berömda föräldrar, bra kontaktnät eller en sprudlande och intressant personlighet.

En tydlig fotografisk stil är en trygghet för de som vill anlita dig som fotograf eller skapa en utställning med dina bilder. De som anlitar dig vet vad de får och sannolikheten att komma till avslut ökar.

Föreläsningen ”Finding Photographic Style” med David Brommer såg jag för någon månad sedan. Sevärd. http://www.youtube.com/watch?v=WuV7bspAh1Q

Kul att få se en sammanställning av ditt fotograferande genom åren. Det känns som att du haft några olika ingångar till ditt fotograferande, men det gäller ju att hitta sig själv i fotograferandet också så att den inte bara blir stil ;)

/Kurt

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-07 10:26

Kloka ord Kurt. Jag kan inte annat än hålla med. Jag tror det är exakt som du beskriver.

Filmen du länkade till såg jag för ett par månader sedan. Helt klart sevärd och bra i sammanhanget.

2013-01-07 16:43   JanKw

Det ordnar sig med skidor bara det kommer snö. Dvs har du en kamera, men inget att berätta, så blir det inget. Men har du något att berätta är kameran ett rätt enkelt verktyg. Inte hjärnkirurgi, precis. (Källa: Elliott E) Därmed inte sagt att det är lätt att fotografera bra.

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-07 16:54

Så sant som det var sagt :-)

2013-01-08 13:14   mats lindfors

Att ha en fotografisk stil är knappast överskattad. Men vägen dit är nog mest ett hårt, långvarigt enträget arbete. Att träna upp seendet tror jag är det viktigaste. Sedan tror jag att man inte ska tänka för mycket. För mig fotografering mer en känslogrej. Att avgränsa sig motivmässigt till några få ämnen, kanske bara ett, tror jag också hjälper till. Men det är olika för alla. Det finns egentligen inget rätt eller fel. Bara det funkar så.

Mats Lindfors
http://matslindfors.blogspot.se/

Svar från Joakim K E Johansson 2013-01-15 09:56

Tack för din kommentar Mats. Jag delar dina tankar.