- Joakim K E Johansson -

Första testskotten med min Leica M6 - så gick det

Så har då första rullen gått igenom min Leica M6 och kanske gick det aningen för snabbt. Negativen innehöll nämligen väl många ogenomtänkta bilder som man skulle kunna tro att min mamma hade tagit. Men jag skyller på mitt skjutglada avtryckarfinger som har väntat på det här sedan mitten av augusti. 

När jag skannade in filmen märkte jag att Leicas ramar skiljer sig från dom i min Canon 7. Det kommer med betydligt mer utanför ramen och Leican påminner faktiskt om Canonet QL17 på det viset. Canonsjuan är alltså ganska tajt jämförelsevis. Därför hamnade jag lite väl långt ifrån på många av bilderna. Fast det sätter sig garanterat efter ett tag. 

Förgrymmat bara att vi nu är inne i den mörka och bistra säsongen. Trots att jag pressar mina T-MAX 400 ett steg extra hjälper det föga när det är becksvart om kvällarna efter jobbet. Inspirationen pumpar i alla fall behagligt i kroppen. Det är lovande. Jag får med andra ord passa på att fotografera under lunchen och på helgerna. 

Annars gick det bra. Leican är ljuvligt skön att knata omkring med. Bara det där behagliga väsandet när man skjuter av en bild är rena njutningen. Visst kan det verka lite löjligt, men jag skäms inte för det.

Ktzzt!

Inlagt 2012-11-13 21:34 | Läst 6510 ggr. | Permalink
Härlig kamera med den speciella känslan som man inte får med de nya vad jag förstår. Mörkret är tyvärr inte kul för oss fotonördar. Lycka till med fina Leican/ mvh Danne
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:39
Tack Dan!

Nej, mörkret är ett jädrans skit, ärligt talat. Men man får föröska hålla igång ändå.
skön bilder
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:39
Tack så mycket Mikael!
Kul att du är igång med din nya fina Leica :)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:40
Ja, äntligen - kan man säga :-)
Ser ju ut att fungera bra den där :)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:40
Det gjorde den inte från början, kan jag lova :-)
Välkommen i nördgänget! Slutarens ljud är en njutning, liksom känslan när man drar fram filmen. Helt överlägset det löjliga surret i M9. Tänk om dom gjort en spak istället!
Det blir lite dyrare att öva. Men tänk på Winogrand som tog tre rullar om dagen i trettio år. Eller Koudelka som, enligt en berättelse av David Hurn, varje dag rev av en del bilder bara för att hålla fingrarna och ögonen igång. Han går också alltid omkring med ett litet leicaobjektiv i fickan. "De luktar så gott".
Nu är väl gränsen passerad, men de som inte uppskattar det behöver inte läsa.
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:42
Tack Jan!

Jag har tänkt precis som du. Alltså en heldigital mätsökare där man spänner slutaren manuellt med en spak. Det vore coolt. Skulle ju spara batteri också.

Viktigt det där att hålla igång, det gäller allt som man vill vara bra på.
Tar dina mamma så bra bilder, så är hon en riktigt bra fotograf ;) Gillar dem båda två!
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:42
Nja, just dom här två bilderna hade jag tagit ;-)
Slutarens viskning är bara till för fotografen. "Där satt den". "Lyssnade" på min M3:a flera gånger igår och njöt =)
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:42
Det är som sagt ett härligt ljud :-)
Till slut så e man där, med en M Leica! :)
De e ingen märkvärdig kamera, om man jämför med alla andra kameror och deras många finesser!
Men det finns annat än tekniska finesser!
Lycka till!
/B
Svar från Joakim K E Johansson 2012-11-14 12:43
Någonstans visste jag såklart att jag skulle hamna här förr eller senare. Det var bara ebn tidsfråga :-)
Spännande att ta del av dina erfarenheter av Leican. Ibland kliar det i fingrarna att återvända till såna där grejer. - Nilserik