Varför är det bara en massa gubbar som gatufotar?
Om man surfar runt på fotosidan eller andra communities som rör foto kan man konstatera en sak. Det verkar nästan bara vara män som ränner omkring på gatorna med sina mätsökarhistorier för att gatufota. Ibland funderar jag på varför det är så.
Missförstå mig inte nu. Jag tillhör inte skaran som måste angripa och sabla ner allt som män gör. I min värld är det inget problem att fler män än kvinnor gatufotar. Män och kvinnor gör olika val. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli.
Till skillnad från Hannah Goldstein som förbjöd män att delta i årets Planket så tror jag inte på könsdiskriminering heller. Det vill säga att borttvingande av människor på grund av medfödda attribut skulle vara en framgångsväg. Tror man på sådant har man nog tyvärr allvarliga problem med sin värdegrund.
Men det är ändå intressant att fundera på olikheterna som finns när kvinnor och män väljer motiv. Kvinnor riktar till exempel kameran mot sig själva mycket oftare. Plöj igenom några kvinnliga fotobloggar och det dräller i regel av självporträtt.
Män i sin tur riktar oftare kameran utåt, mot världen och samhället. Man skulle kunna säga att det speglar mannens och kvinnans vanligaste roller här i livet. Ja, det är inte helt omöjligt. Men återigen, i mina ögon är detta inget problem. Så länge friheten att välja finns där. Och det gör den.
Men även när man tittar på yngre gatufotografer så dominerar i regel män. Så jag tror det finns flera skäl.
Mary Cassatt har väl börjat tas på allvar ganska sent, just i samband med att man åtminstone luckrat upp den manliga dominansen i konstvärlden. Men de sociala mekanismer som förknippar det ena könet med den ena miljön försvinner inte i första taget. Kanske börjar dock gatufoto (om man slarvigt kan avgränsa en genre så bara) förlora sin gamla glans? Men det är nog inte bara en genusgrej, utan också en klassfråga. Rätta mig om jag har fel, men är inte gatufotografi något som folk med inom ett ganska begränsat klasspektrum mot mitten sysslar med?
Det vore helt klart intressant att göra en antropologisk studie av det hela.
Tittar man historiskt vilka som ägnade sig åt gatufoto, eller kanske foto över huvud taget som yrke, så var det ju knappast den vanlige arbetaren. Många av de stora gatufotograferna som är kända kom i regel från familjer med god ekonomi. Christer Strömholms mamma var ju exempelvis den som pröjsade när han var i Paris och fotade, hängde på kaféer, osv.
Men vi har ju några mycket bra kvinnliga gatufotografer här på FS,
vi kanske skall fråga dom vad dom tror är orsaken till det här?
/B
B)
Naturfoto och gatufoto är nog lika tidskrävande. Antingen krälar jag i naturen i jakt på motiv eller så flanerar jag på gatorna. Bra motion också.
Jag vet inte varför så få tjejer plåtar gatufoto. I alla fall i Sverige. På google+ har jag hittat flera kvinnliga gatufotografer.
Jag blev inlagd på denna google+ - lista av en rysk gatufotograf. :-)
http://gpc.fm/l/streettogs
Kul länk, tack för tipset! :-)
Snälla, om någon känner igen igen bilden jag babblar om, länka jättegärna! Det är en av de bättre gatufotobilderna här på FS, en bild, i all sin enkelhet man kan reflektera över länge och som jag skulle beskriva som fascinerande.
Kan sen oxo se att min man är mer djärv när det gäller att våga ta medans jag är mer försiktig och mer feg.
Jag tror mig t.ex. se en skillnad mellan kvinnliga och manliga fotografer här på FS när det gäller kommentarkvoten. Jag inbillar mig att det hos kvinnor överväger andelen givna kommentarer, hos killar andelen kommentarer de fick. Jag är benägen att tolka det som ett tecken på att kvinnor är mer öppna för andras alstrar än killar.
Du drar slutsatsen att kvinnor kanske är mer inriktade på sig själva i stället för samhället om jag uppfattar ditt inlägg rätt.
Nu tycker jag själv att GF är en av de roligaste saker som finns, medan självporträtt inte väcker minsta engagemanget. Jag skippade första utmaningen i bildanalysens pol: självporträtt alltså.
Men om jag ser en skillnad i GF-poolen mellan män och kvinnor så är det bildflödet. Ärligt talat så har jag ibland undrat om de flitigast levrerande fotografer inte har någon familj. Om jag skulle försöka uppnå samma bildflöde så får jag nog dumpa min familj (kan vara annorlunda om jag skulle bo i en storstad. Men vem vet, på tunnelbanstationen skulle jag kanske föredra att läsa i stället för att hålla utkik efter motiv. Kanske kan fenomenet du tycker dig se förklaras med att det finns fler konkurrerande intresser hos kvinnor ?)
Men det gäller ju inte specielt GF. Jag kommer ihåg att jag någon gång cyklade förbi ett gäng killar vid sidan av en åker med en massa jättekikare och sånt. Jag frågade dem vad de höll på med. Jo, de hade ett nätverk av fågelskådare som på något sätt kommunicerade via mobil. Om någon medlem fick syn på en sällsynt fågel så fick alla ett sms, och vips åkte de dit. Häpnadsväckande! Har de ingen fru att umgås med på helgerna? Inga barn att ta hand om? Inget hus att städa? När jag cyklade hem 1-2 timmar därefter stod de fortfarande där. Hur f** gör de?
Samma bild vid Hornborgarsjön på helgerna förresten. Jag vågar påstå att kvinnor är lika förtjusta i natur som killar. Men är det bara en fråga om intresse om man kan tillbringa en hel söndag bakom en kikare?
En kort tanke till sist:
Just när det gäller GF kan jag också tänka mig att kvinnor känner en högre tröskel för att utsätta andra människor för obehag, vilket GF kan medföra. Fast jag själv känner det mindre och mindre eftersom jag misstänker att obehaget faktiskt är större om det är en kille som plåtar. En subjektiv hypotes.
Mina osorterade tankar kring ämnet.
/Katja
Du tolkar mig nog lite fel om du tror att jag tycker det ena är bättre än det andra. Jag gör ingen värdering. Min tanke var mest att peka på ett fenomen som jag tycker mig se.
Personligen känner jag ofta att det utlämnande själporträtterandet kan vara betydligt intressantare att titta på än det mesta som görs i gatufotosvängen. Flera av mina favoritbloggare är kvinnliga fotografer som tar just den sortens bilder.
Jag menar heller inte att kvinnliga fotografer är mer inriktade på just sig själva, utan snarare att de är mer inriktade på det personliga. Det kan lika gärna vara familjen, barnen, och så vidare. Men självklart finns det undantag, som det alltid gör.
För övrigt tror jag män i regel har lättare än kvinnor att bli insnöade i ett intresse – på gott och ont. De värsta nördarna som går in för saker till 110 % brukar nästan alltid vara män oavsett vad det gäller. Möjligen är det som du skriver att kvinnor har flera intresseområden medan män lättare fokuserar på ett.
Angående kommenterandet så har jag inte funderat på det så mycket. Kanske stämmer det du skriver, kanske inte.
Jag tror att vi människor odlar olika kulturer. Inget är skrivet i sten. Kulturerna utvecklas hela tiden. Det som gällde för 20-30 år sedan är lika idag inom vissa kulturområden och annorlunda inom andra.
Det jag egentligen ville få fram (fast jag kanske inte lyckades fullt ut) är att det inte behöver ses som ett problem, vilket så ofta är fallet.