- Joakim K E Johansson -

Att skjuta först och tänka sen

Ganska ofta när jag är ute och gatufotar så tycker jag mig se ”något” instinktivt. Jag fylls av en stark känsla av att ”bilden” finns där framför mig. Men i själva ögonblicket vet jag inte riktigt vad det är jag reagerar på. Det är som en hägring.

Ibland tar jag en bild när detta händer, ibland inte. Efteråt när jag tittar på bilderna så kan jag känna mig kluven. Fanns det något där egentligen? Vad var det som fångade mitt intresse? Är det bra? Är det dåligt? Är det värt att visa upp? Ganska ofta vet jag inte svaret på dessa frågor.

Kanske är det hjärnan som reagerar på geometriska mönster, upprepningar, riktningar, rörelser, och så vidare. Jag vet inte säkert, men jag har förstått att det inte är särskilt ovanligt bland fotografer att känna så här.

Många stora fotografer som exempelvis Henri Cartier-Bresson har i flera intervjuer snuddat vid detta speciella fenomen. Han tycks mena att så fort den där känslan dyker upp ska man ta en bild. Omedelbart! Utan att tänka! Klick!

Skjut först och tänk sen!

Inlagt 2011-08-05 00:57 | Läst 9111 ggr. | Permalink
Hej! Bilden med de två tornen och människorna gillar jag. Kul bild. Dar var känslan rätt...
Nog ser jag saker på det sätt du beskriver, men det brukar oftast inleda någon slags intern debatt om det kan bli en bra bild eller inte. Det säger alltså inte "bara klick". ;) Sedan är jag inte en särskilt bra fotograf vad gäller den typ av bilder som brukar betecknas gatufoto heller. Det håller ju inte att fundera på om det blir en bra bild eftersom tillfället med 98% säkerhet flytt innan man är klar.
När det gäller konstnärligt skapande ska man ju låta den högra, kreativa, hjärnhalvan ta kommandot och inte låta den analytiska, logiska vänstra hjärnhalvan bestämma. Det blir kaos om bägge halvorna ska jobba samtidigt. Många tycks tro att det går men då blir det bara halvmesyrer. Så du är helt rätt ute, liksom HCB var.
Helt rätt, tänk se'n!
Annars blir det bara ateljeuppställningar! ;)
/B
Helt rätt tycker jag. Det är därför det är så viktigt att lära sig kameran och brännvidden utantill så att man slipper tänka på ljusmätning, fokus och komposition.
Det ligger nog mycket i detta. Själv brukar jag dessvärre börja tänka efter när jag känt så, och då blir det ingen bild alls oftast.
Jag är lite lat i dag och tackar alla som kommenterat såhär. Kul att ni håller med om denna insikt! :-)