Jag har aldrig varit någon framkallningsfantom

Det finns en del fotografer som nästan är övermänskligt noggranna när de framkallar sina filmer. De mixtrar med tider, spädningar, temperaturer och testar hur olika slags agitering påverkar slutresultatet. Som inte det var nog provar de inte sällan alla slags filmer som de kan hitta också.

Själv har jag anammat filosofin att det ska vara så enkelt och okomplicerat som möjligt. Jag kör därför helst med en och samma film hela tiden, framkallad i samma soppa, samma tid, samma agitering. Alltid 20 grader. Varken mer eller mindre.

I det här blogginlägget visar jag dock några bilder från en Ilford PAN F+ som jag hittade i en låda. Den är förmodligen fem, sex år gammal. Egentligen är det ingen film som jag gillar och jag begriper inte varför jag köpte den. Det är ju knappast någon gatufotofilm heller med sin låga känslighet och höga kontrast.

Uppe på det har jag pressat den från ISO 50 till ISO 100 vilket inte rekommenderas eftersom den då blir ännu mera kontrastrik. Jag agiterade därför bara en gång i minuten för att inte riskera att göra saken än värre.

Resultatet blev väl helt okej med tanke på omständigheterna. Eftersom rullen var gammal var jag varken särskilt noga när jag tog bilderna eller när jag framkallade. Negativen blev dessutom lite missfärgade vilket jag antar beror på att filmens bäst före datum är passerat med flera år. 

Jag har en likadan film till som jag ska plåta upp, fast utan att pressa den ett steg. Men sedan tänker jag trots allt gå tillbaka till filmen som jag föredrar allra mest just nu. Idag kom nämligen mina 20 rullar T-MAX 400 från PHOTAX i Nybro - samt en femliterssats XTOL.

Tack ni som tipsade! :-)

Filmen är framkallad 13,5 minuter i D 76 1+1. Agitering en gång i minuten. 

2011-08-02 06:51   N Thomas Meldert

Det blir mindre att hålla reda på om man kör samma stuk jämt =)

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-02 12:37

Ja, visst är det skönt! :-)

2011-08-02 09:04   Tomasz

Jag var en sån där pedant när jag höll på att blaska i mörkret men lyckades komma loss när jag skaffade digitalkamera. Jag inser nu att jag var en pixel-peeper, men en analog sådan.

Ha det gott! /Thomas

Olle 2011-08-02 09:16

Fast de "riktiga" föregångarna till dagens pixelpeepare var väl de som granskade sina 10x15-kopior med högförstorande lupp och sen klagade högljutt, i bl a Scandinavinan Photos forum, om de hittade ett korn.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-02 12:38

Pixel-peepers har nog alltid funnits! ;-)

2011-08-02 09:05   Olle

Nu var det länge sen jag framkallade film, men jag tyckte att det var besvärligt att hålla exakt 20 grader. Därför framkallade jag alltid i rumstemperad framkallare och anpassade tiden efter temperaturen. Mycket enklare tyckte jag, fast det duger nog inte åt de med mycket höga krav.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-02 12:40

Ja, det är en metod som en del verkar köra med. Enda haken som jag ser det är att man sällan har en konstant rumstemperatur. Den skiftar ett par grader upp och ner med väder och årstider. Men det kanske inte spelar så himla stor roll.

Olle 2011-08-02 13:19

Många framkallningstabeller anger tider för både 20 och 24 grader. Då är det lätt att räkna ut vad som blir lagom om temperaturen ligger nånstans där emellan.

N Thomas Meldert 2011-08-02 14:03

Alla tillverkare har tabeller med tider för olika temperaturer och framkallare. Jag kör rumstempererat och kollar tempen på framkallaren ,kollar tiden för aktuell temp i tabellen och sen kollar jag bara klockan. Det är bara när det är FÖR varmt som jag tar ner tempen på framkallaren i vattenbad. Och om framkallningstiden hamnar på under 5 minuter så kyler jag ner kemin lite.Man behöver inte vara någon fantom på det här. Svart/vit-framkallning är ganska tolerant.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-02 20:28

Hmmmm...jag ska definitivt överväga att köra i rumstemperatur. Då slipper man ju dessutom allt slabbande med vattenbad. Något som bara det kan ta sin lilla stund.

2011-08-02 10:13   Benganbus

MAX 400 samt en femliterssats XTOL, de tycker jag låter bra!
Med en enkel rutin, så blir filmframkallning en mycket enkel sak! :)

Man stoppar två rullar i en dosa, framkallar och fixerar, det tar en knapp halvtimme.
Se'n en ordentlig skölj, några droppar Yes och så fästa remsorna med klädnypa på klädstrecket!

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-02 12:40

Ja, tänk vad enkelt det kan bli med analogt egentligen. Nästan som det vore digitalt. ;-)

2011-08-02 13:57   Makten

När jag köpte min förra mellanformatare så fick jag bokstavligen en hel säck med film, med på köpet. Så jag hade inget annat val än att börja experimentera om jag inte skulle slänga filmen:-) Jag har fortfarande drösar av Ilford FP4+ som jag inte gillar sådär jättemycket, men i övrigt kommer det att bli mest Tmax 400 även för min del. Men jag måste också hitta en vettig färgfilm som jag gillar. Ektar har lite för snävt omfång och låg känslighet, medan Portra 400 ofta ger helt skumma färger.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-08-02 20:27

Då förstår jag att du blev tvungen att testa dig fram. Det hade jag också gjort! :-)

När det gäller färgfilm så har jag noll koll numera. Körde AGFA en hel del när det begav sig. Men dom gör väl inte ens film längre...eller?

Makten 2011-08-02 21:02

Har absolut ingen aning. En lite lustig sak är att jag började med att framkalla två rullar Fuji Reala som gått ut sen 2003, och de gav vettigare färger än de moderna filmerna:-S Då var negativen ändå nästan bruna och väldigt ogenomskinliga. Å andra sidan kanske det är så att man med en rejäl filterfärg på filmbasen kan korrigera färgbalansen bättre. Fan vet, men jag har några rullar till i frysen:-)