SE BILDEN: Urballade svartvita bilder med normalen
Nu har han fullständigt spårat ur, tänker kanske någon när de ser bilderna i det här inlägget. Jag menar, inte bara är det numera enbart svartvita gatufoton som gäller för min del, jag har också börjat ta sådana där estetiska bilder som ska försöka vara snygga. Något som jag dessutom lovade mig själv att aldrig göra.
Fast det är betydligt värre än så, kan jag meddela herrskapet. Jag har nämligen gått över till normalen också. Alltså mitt 50 mm-objektiv. Och alla vet ju att de bästa och häftigaste gatufotograferna kör med vidvinkel. Minst 28 mm och helst 21 mm. Annars blir det bara skit av alltihopa.
Men ni kan vara helt lugna. Just nu är jag bara glad över möjligheten att komma ut med kameran över huvud taget. Så jag lufsar mest runt och knäpper förstrött utan några större prestationskrav. Vilket för tillfället är rätt jäkla skönt, ärligt talat. Så småningom kommer jag ändå att börja tänja på gränserna. Jag funkar nämligen så.
Samtidigt får det mig att börja fundera. Varför är det enligt många något dåligt med bilder som är snygga? Det vill säga att "bra bilder" (vad det nu är) absolut inte får vara vackra. De ska vara intressanta, surrealistiska, ställa frågor, vara svårtolkade, normbrytande och så vidare - men absolut inte estetiskt tilltalande.
Jag tror jag vet svaret. Det är ungefär som med professionella vinprovare. De mest omtyckta vinerna på Systembolaget föraktas av de riktiga vinkonnässörerna. De skulle sannolikt hellre dricka toalettvatten än bolagets mest köpta rödtjut som i deras värld förmodligen är allt för enkelt och folkligt till sin karaktär.
Så här blir det när man har fördjupat sig väldigt mycket i ett specifikt ämne. Tillslut utvecklar du en komplicerad smak och börjar notera sådant som andra inte lägger märke till. Om du håller på för länge riskerar du tillslut att betraktas som en idiot av omgivningen. Nästan ingen kommer nämligen att förstå vad du håller på med.
Hursomhelst, just nu är i alla fall inte jag sugen på ett komplext vin från någon trendig vingård i Kalifornien. Jag vill bara ha ett glas prisvärt Zinfandel med smak av fat, mörka bär och choklad.
Tack, det blir bra!
Jo, en sista sak. Normalen är helt klart underskattad i sammanhanget. Det finns skäl till varför Henri Cartier-Bresson föredrog 50 mm för gatufoto. Brännvidden är nämligen mycket trevlig att jobba med och den gör att man dras till motiv och kompositioner som skapar en skön harmoni i bilderna.
Personligen tycker jag att estetiskt tilltalande gatufoton kan vara riktigt bra men ibland kan det bli lite tråkigt om det blir för mycket av den varan.
Jag önskar att jag kunde hålla med om liknelsen med vinerna, dvs att storsäljare också är goda viner men tyvärr upptäcker jag alltför ofta att det är dyrare viner som jag uppskattar. Tyvärr. Och jag är ingen finsmakare direkt.
Ja, man kanske skulle vädra sin 50 mm lite oftare. 🤔 De gånger jag har gjort det så blir fler "snygga" bilder än när jag fotar med 35- och 28-gluggarna.
Intressant blogginlägg, Joakim.
Mvh
Fredrik
PS. Snygga bilder! 😄
Om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag också de finare och dyrare vinerna för det mesta. Men jag försöker ligga lågt med mitt vinsnobberi ;-)
Tycker du ska köra lite med normalen. Ombyte förnöjer. Å tack för kommentaren, kul att inlägget gillas :-)
Visst har du rätt i att man ska undvika att tänka för mycket. Men jag tror nog att jag lyckas rätt bra med den numera när jag är ute och plåtar.
Det är mest när jag skriver här i bloggen som jag ägnar mig åt diverse grubblerier :-)
Känner delvis igen mig i det du skriver. Det blir på sätt och vis ett långsammare fotande med normalen, men det går som du också skriver att få upp hastigheten med lite övning. Tror mest det är en vanesak.
Men rent estetiska gatufoton blir för snabbavlästa tycket jag. Du har även en del intressant innehåll i flera av bilderna – det föredrar jag absolut.
Var det förresten inte Göran Segeholm som pratade om öppna och slutna bilder, vilket väl handlar ungefär om det här?
/Mikael
Det är bara att experimentera på med olika brännvidder och se vad det leder till. Och precis som du skriver kan man ju använda olika brännvidder utifrån sammanhang och vad man vill uppnå.
Störigt för mig som fotar med iPhone, att mobilers kameror blir bara mer och mer vidvinkliga med utveckligen. Därför håller jag kvar vid iPhone 4/4s, som har motsvarande 35mm. Men jag hade gärna haft en med motsvande normal, men tyvärr går utvecklingen på andra hållet.
Dock har det kommit några nya modeller på senare tid med två, och tre kameror; en huvudkamera med ultravidvinkel och en med normal, samt en mer åt tele-hållet (de två senare har dock mycket lägre upplösning än huvudkameran). Jag har inte riktigt satt mig in i dessa än, för jag vet att jag ändå inte har råd med dem :)
iPhoneX har två objektiv, varav den ena motsvarar 50mm. Snacka om att jag stortrivs med den. Mobilerna som kom efter fick tyvärr inte behålla den brännvidden.
När det gäller gatufoto med mobilen så har jag väldigt dålig koll. Det har jag nämligen aldrig sysslat med. Har inte en aning om vilka brännvidder min telefon har :-)
Normalen är toppen. Ibland glömmer jag det. För mig är det bästa en 28 på ena axeln, en 50-55 på andra.
Sedan kan man ju variera sig på andra sätt än att skifta brännvidd. En glugg på 50 mm måste ju inte resultera i enbart "snygga" bilder.
Tack för din kommentar!