SE BILDEN: Urballade svartvita bilder med normalen

Nu har han fullständigt spårat ur, tänker kanske någon när de ser bilderna i det här inlägget. Jag menar, inte bara är det numera enbart svartvita gatufoton som gäller för min del, jag har också börjat ta sådana där estetiska bilder som ska försöka vara snygga. Något som jag dessutom lovade mig själv att aldrig göra.  

Fast det är betydligt värre än så, kan jag meddela herrskapet. Jag har nämligen gått över till normalen också. Alltså mitt 50 mm-objektiv. Och alla vet ju att de bästa och häftigaste gatufotograferna kör med vidvinkel. Minst 28 mm och helst 21 mm. Annars blir det bara skit av alltihopa. 

Men ni kan vara helt lugna. Just nu är jag bara glad över möjligheten att komma ut med kameran över huvud taget. Så jag lufsar mest runt och knäpper förstrött utan några större prestationskrav. Vilket för tillfället är rätt jäkla skönt, ärligt talat. Så småningom kommer jag ändå att börja tänja på gränserna. Jag funkar nämligen så.

Samtidigt får det mig att börja fundera. Varför är det enligt många något dåligt med bilder som är snygga? Det vill säga att "bra bilder" (vad det nu är) absolut inte får vara vackra. De ska vara intressanta, surrealistiska, ställa frågor, vara svårtolkade, normbrytande och så vidare - men absolut inte estetiskt tilltalande.

Jag tror jag vet svaret. Det är ungefär som med professionella vinprovare. De mest omtyckta vinerna på Systembolaget föraktas av de riktiga vinkonnässörerna. De skulle sannolikt hellre dricka toalettvatten än bolagets mest köpta rödtjut som i deras värld förmodligen är allt för enkelt och folkligt till sin karaktär.   

Så här blir det när man har fördjupat sig väldigt mycket i ett specifikt ämne. Tillslut utvecklar du en komplicerad smak och börjar notera sådant som andra inte lägger märke till. Om du håller på för länge riskerar du tillslut att betraktas som en idiot av omgivningen. Nästan ingen kommer nämligen att förstå vad du håller på med.   

Hursomhelst, just nu är i alla fall inte jag sugen på ett komplext vin från någon trendig vingård i Kalifornien. Jag vill bara ha ett glas prisvärt Zinfandel med smak av fat, mörka bär och choklad.

Tack, det blir bra! 

Jo, en sista sak. Normalen är helt klart underskattad i sammanhanget. Det finns skäl till varför Henri Cartier-Bresson föredrog 50 mm för gatufoto. Brännvidden är nämligen mycket trevlig att jobba med och den gör att man dras till motiv och kompositioner som skapar en skön harmoni i bilderna. 

SE BILDEN: Mera kameratjat - jag har gjort en Fröderbergare

I början av veckan gjorde jag ett hastigt köp. En trettiofemma inhandlades av en annan medlem här på Fotosidan. Gluggen damp ner igår och idag har jag testat den ordentligt. Bland annat under en liten dagsresa till Kristianstad där jag spenderade några timmar i ömsom skyfall och ömsom tryckande åskvärme.

Jag skulle kunna skylla denna plötsliga affär på Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg. Det är nämligen han som har inspirerat mig till att vilja försöka använda min Canon 5D Mk II som ständig följeslagare och allroundkamera istället för att grubbla på en massa andra alternativ.

Å självklart fungerar kombinationen mycket bra. Kameran är som bekant väldigt kompetent och lättarbetad. Utan batterigreppet och med en normalglugg på är både storleken och vikten klart hanterbar. Det känns inte särskilt besvärligt att bära omkring på grejerna.

Däremot kan jag väl tyvärr inte säga att upplevelsen är lika smidig och spontan som med exempelvis Leican. 5D:n är en bulkigare kamera och man behöver en väska att kunna stoppa undan den i emellanåt vilket jag personligen sällan känner något behov av med Leican.

Framöver kommer jag nog främst att använda utrustningen när jag under mera planerade former ger mig iväg med målet att just gatufotografera. Alltså fortsätter jakten efter den där smidiga vardagskameran som känns behändig att ha med överallt och nästan hela tiden.

Kanske finns den trots allt närmre än jag tror. Jag har nämligen fått kontakt med en man här i Karlskrona som har ett femtiotal gamla analoga kameror som han tänker sälja. Allt från Hasselbladare och Leicor till proffskompakter. På måndag ska jag göra ett besök hemma hos honom. Det kommer att bli riktigt spännande.