SE BILDEN: Vikten av att vara konsekvent I
En av de viktigaste sakerna du kan göra som fotograf är att vara konsekvent. I alla fall om din önskan är att utmärka dig bland andra, jobba fram en egen stil och så vidare. Titta bara på de fotografer som har gjort sig ett namn, så förstår ni vad jag menar. De har hittat ett uttryck som de medvetet jobbar in och håller fast vid över tid.
Du ska definitivt inte göra som undertecknad. Det vill säga hoppa för mycket mellan olika metoder och stilar. Från färgbilder med blixt och kraftigt vidvinkel, till traditionella svartvita bilder med normalgluggen, och allt annat där emellan.
Det är riktigt dumt. Men, jag har helt enkelt väldigt svårt för att köra på i ett och samma hjulspår hela tiden. Antingen blir jag grymt uttråkad, eller också ser jag bilder som andra fotografer har tagit och blir så inspirerad att jag bara måste testa själv. Och sådär håller jag på fram och tillbaka.
Om jag ändå skulle försöka ringa in vad jag oftast återkommer till, så blir det trots allt det klassiska gatufotot à la Elliot Erwitt, Henri Cartier-Bresson och andra från samma skola. Det vill säga svartvita foton där situationer och människor är i centrum. Jag tycker att den sortens bilder har en värme och en humanitet som tilltalar mig väldigt mycket.
Hursomhelst, i helgen ska jag bege mig till raggarträffen i Västerås. Vad det blir för metod och stil då vet jag inte riktigt ännu. Det lär ni säkert upptäcka i nästa blogginlägg. I det här kan ni i alla fall se ett gäng bilder där jag har försökt att vara ganska konsekvent.
Om man är amatör så kan man ju vara glad över att slippa det utan ha kul med att göra vad man vill för stunden.
Bra bildsvit! Puffbilden snygg, sviten konsekvent i svartvitt och trean, fyran sexan och sista bilden en konsekvent delsvit av kroppar i rörelse och vila.
Då det gäller foto så kan det väl vara kul ett tag med nån som har en entydig stil. Nu tänker jag på han som fotade kändisar, bland andra Bill Clinton, med samma stenhårda kroppsnära vinjettering. Men den bilden sa inget om Clinton utom att han var van att bli plåtad och ville hjälpa unga grabben lite.
Men så tänker jag på dina bilder hemifrån Joyce Carol Oates. Där ser man ju henne, hennes hem, hennes katt och jag blev berörd, nästan till tårar, och kunde samtidigt inte åta bli att le inkännande.
Du är väl konsekvent inkännande snarare än konsekvent i bildstilen.
@Joakim: Gatufoto är nog en annan bransch än att känna in, snarare att rama in och avbilda. Jag tycker att du ofta gör det på ett intressant och bra sätt.
Intressant exempel med Wolfgang Tillmans. När jag tänker på det så var nog också den svenske fotografen Lennart Nilsson en som under sin karriär hoppade en del mellan olika uttryck, motiv och så vidare.
Jag är själv oerhört spretig i mitt fotograferande, men jag har inga ambitioner annat än att fotografera för mitt eget höga nöjes skull. Funderar också på att bege mig till raggarträffen i Västerås på lördag efter att jag slutat jobbet, men vet inte riktigt om det är värt att betala in sig om man kommer dit typ två timmar innan de stänger ...
Sen kan det ju vara bra att när man, som du, ibland jobbar lite med fotografi, kunna blixt, färg och lite olika brännvidder. Men, som du skriver, man återkommer nog alltid till det man gillar bäst, och ligger en närmast hjärtat :)