Rock'n'roll kameran är fortfarande redo för nattpasset

Förr brukade jag ha en kamera i många år. Men på grund av den tekniska utvecklingen byter jag kamera lite oftare, men det händer att jag håller fast vid en kamera en längre tid för att den är unik och tillför lite extra till bilderna.



I och med att de spegellösa digitalkamerorna kom valde jag att lämna det axeltunga Canonsystemet, och gick först över till Panasonic och sedan till Sony. Min andra Sonykamera var en A7s. Den kameran var egentligen tänkt för filmare, men i och med dess fantastiska egenskaper på höga ASA är det även en utsökt kamera för rock- och reportagefoto. Och det var en del fotografer som köpte den som komplement till sina Canikon-system av den orsaken.



Jag har haft min A7s i snart fem år och trots att utvecklingen har sprungit om den på många punkter är den fortfarande klassledande på höga ASA. Jag har levererat bilder som tagits på 51200 ASA, utan klagomål på bildbrus. En av de bilderna drogs upp stort över löpet! Kombinerar man A7s med en riktigt ljusstark glugg så har man nästan en ljusförstärkare. I den här videon får du en demonstration av kamerans imponerande lågljusegenskaper.



A7s är liten och smäcker och dess sensor på 12 megapixel gifter sig förutom med Sony FE-optik riktigt bra med adapterad M-optik. Jag körde ofta Voigtländer 15/4.5 med Sonyn, det var skarpt ända ut i hörnen. Idag använder jag främst en A9:a och en M 240.  Den förstnämnda kameran är bra på höga ASA, men den är långt ifrån lika bra som A7s. Därför händer det att jag dammar av min A7s för konserter och reportage i lite skummare miljöer, där A9:ans lågljusegenskaper inte riktigt räcker till.



Just konserter har varit och är mitt primära användningsområde för A7s. Jag har levererat mängder av konsertbilder tagna med A7s och FE 70-200/4 G OSS genom åren. Kravspecen på bilderna har ofta varit kamera med småbilsformat med minst 16 megapixel. Jag har kommit runt den specen genom att framkalla bilderna i 125% i ACR. Bilderna har i vart fall fungerat att dras upp i riktigt stora format trots att de i många fall tagits på höga ASA. De största bilderna som tagits fram har varit 3x4 meter!



Rockfoto är en av de mest eftertraktade fotostilarna, och det är svårt att få tillträde till konserter. Genom åren har jag dokumenterat mängder av konserter och blivit bekant med många artister, vilket har öppnat dörrar för mig. Det händer faktiskt att jag har tackat nej till att dokumentera konserter. Det beror främst på tidsbrist samt att jag skulle begränsas till tre låtar i fotodiket. Jag avskyr att stå och trängas i ett fotodike, och har tackat nej av den anledning. I vår och somamr är tyvärr alla konserter som jag skulle bevakat inställda, och förutom att jag går miste om en hel del bra musik blir det ytterligare ett surt ekonomiskt avbräck på grund av den eländiga coronan... 



Det kanske är en och annan som ställer sig frågan om det är värt att köpa en Sony A7s idag? Mitt svar är – får du den för runt 5000 kr är den värd priset, men betala inte mer. Det är en annorlunda kamera, den har sina fel och brister, men för den som vill simma lite mot strömmen är det en bra kamera som det går att jobba kreativt med. Sätter du ett ljusstarkt vidvinkel på kameran får du en perfekt och smidig kombo för reportage i dunkla miljöer, och A7s är fortfarande en riktigt bra kamera för konserter. Autofokusen är inte den snabbaste men den sätter skärpan rätt även i krävande ljussituationer.





Alla bilderna i inlägget är tagna med en Sony A7S..

Text och foto: Mikael Good

2020-05-16 18:48   Nils Bergqvist

Den 7:e bilden, med publiken i förgrunden som sträcker upp händerna, är fantastisk. Lite mera liv i den. Kanske för att den har mera struktur (eller kanske det är brus) snyggt är det i alla fall, så "brus" behöver inte vara fel. Gillar den skarpt!

Besvara

Svar från Chasid 2020-05-16 20:06

Tack för din kommentar Nils! Disciple som bandet heter var så nöjda med bilden att de använde sig av den på konsertaffischerna till sin USA-turné.
/Mikael

Svara

2020-05-16 19:56   TomasKronberg

Mycket fina konsertbilder. Funderade ett tag på att köpa en A7 (första generationen) att använda med mina Leitzobjektiv. Fick sedan höra att de inte funkar så bra med A7 (jag är vidvinkelnörd: 28 mm och neråt helst). Så jag kör dem med M9.

Några bilder av den här typen i dåligt ljus med M9 lär jag ju aldrig få till, möjligen med den 7Artisan 50/1.1 som du tipsade om, men då är ju skärpedjupet minimalt - och som alla vet saknar Leica autofokus.

Du skriver: "Voigtländer 15/4.5 med Sonyn, det var skarpt ända ut i hörnen." Kanske det, men hur är det med färgskiftningar?

Nu har jag version 15/4.5 III och det funkar med Leica, men hur är det med Sony och färgskiftningar? Det var ett problem med Leica innan version III.

/Tomas

Besvara

Svar från Chasid 2020-05-16 20:16

Tack för din kommentar Tomas! A7 och A7 II är inga höjdare om man ska köra med adapterad optik. Men A7s är riktigt bra ihop med Leicavidvinklar. Voigtländer 15mm presterade lika bra som på min Leica M8, det var skarpt nästan ut i hörnen och inga färgskiftningar. Men de kom med råge när jag bytte till M9 och M 240 och därför sålde jag det och skaffade ett Zeiss 21mm istället. Jag har kört Zeisset med en M 240 på en hel del konserter och det är riktigt, riktigt bra, det ger även ett klart godkänt resultat på A7s. Det skulle inte förvåna mig om ditt 15/4.5 III presterar riktigt bra på A7s.
/Mikael

Svara

2020-05-16 23:05   Bob Bovin

Hej,
Du är Master i din disciplin som konsert fotograf. Det är svårt att fånga känslan i ett annat sinne, men här finns det till en del. Om man är en van konsert besökare så kanske man får ut mer.
Hoppas ni kommer igång snart
Bob

Besvara

Svar från Chasid 2020-06-27 09:22

Tack för din kommentar Bob! Jag tror att det viktigaste är att man är intresserad av musik, när man fotar konserter. Jag brukar kolla in Youtube-klipp på nya artister, och lyssna in mig på deras låtar för att få en djupare känsla av dem.
/Mikael

Svara