Mätsökaren på digitala Leicakameror funkar som den ska

Det har florerat inlägg och kommentarer om precisionen i mätsökaren i digitala Leicakameror på näteet. Där har det framförts påståenden om att det är svårare att sätta skärpan rätt med en digital sensor jämfört med film. Jag håller inte med.

Sedan 2010 har jag jobbat med digitala Leicor, och så länge objektiven som jag använt varit kalibrerade har jag aldrig haft problem med skärpeinställningen. Idag använder jag mig primärt av 21, 28, 35, 50 och 90mm av olika fabrikat. Objektiven är kalibrerade och matchar mätsökaren i mina analoga och digitala M-kameror.

Jag hade tidigare ett välkalibrerat TTartisan 50mm f/0.95. Det gick utmärkt att sätta skärpan rätt med den Leica M typ 240 som jag då använde. Det är alltid svårt att sätta skärpan rätt på stora bländaröppningar och därför hade jag en EVF som jag kunde dubbelkolla inställningen mot, men det var sällan som jag behövde korrigera inställningen och när det behövdes berodde den felaktiga inställningen uteslutande på den mänskliga faktorn.

Bilderna i inlägget har tagits med en Leica M typ 240 och ett TTartisan 50mm f/0.95 på största bländaröppning. Det är mycket objektiv för pengarna, men det var inte något bra allroundobjektiv och därför sålde jag det till förmån för ett Voigtländer 50mm f/1.5 Nokton ASPH som är mer lämpat för allroundfoto, och som framförallt inte skymmer mätsökaren.

Text och foto: Mikael Good

Flaggbilden har fått stor spridning

Bilden som illustrerar den här artikeln tog jag i Huskvarna för ett par år sedan. Det är en enkel och rak bild på den svenska flaggan som vajar i vinden. Kompositionen är inte den bästa, men när man levererar bilder till tidningar är det viktigt att det finns gott om luft så att det är enkelt att beskära bilden om det behövs. Jag har inte tänkt ställa ut eller ha med bilden i någon bok. Men trots det är det min mest publicerade bild i år och den har funnits med i artiklar på webb och i tidningar runt om i världen.

Text och foto: Mikael Good

Leave Planet Boring

Under helgen arrangerades DreamHack Winter som är en av världens största datafestivaler på Elmia i Jönköping. Arrangörerna räknade med att upp till 45 000 besökare från hela världen kom till festivalen.



Tusentals LAN-are hade kopplat upp sig och laddat upp med tiotusentals liter energidryck för att kunna spela oavbrutet utan sömn under festivalen. Deltagarna bjöds på E-sport i världsklass, cosplay, musik, tävlingar, meet and great, expo, med mera, med mera. E-sportarna som tävlar i olika kategorier tävlade om en prispott på sammanlagt 8 miljoner kronor, och tävlingarna sändes live över hela världen.




Dreamhack har blivit ett av de främsta forumen för cosplayers i Sverige, och där samlas de för att visa upp sina kostymer, och för att tävla i olika klasser, prispengarna är betydligt mer modesta än i E-sport, vinnaren i den högsta cosplay kategorin fick en en check på 10000 kronor.




Även om jag normalt inte rör mig i gamingkulturen bestämde jag mig för att dokumentera mässan av ren och skär nyfikenhet. Tanken är att jag ska presentera bilderna på något sätt i framtiden. Men redan nu delar jag med mig av ett litet urval. Att jag valde att jobba i färg beror på att Dreamhack är en färgsparkande festival som inte gör sig så bra i svartvitt.

Text och foto: Mikael Good

Det offentliga rummet en canvas för gatukonst

Graffiti finns i parti och minut i våra städer och förorter. Klottrare sätter sina tags på i princip allt de kommer åt och många stör sig på det. Men det är skillnad på klotter och graffiti. I mitt tycke är graffiti eller gatukonst något som kan förgylla det offentliga rummet. En konstnär som tar gatukonsten till folket är Ollio från Göteborg.

Ett program om graffiti i New York som visades på SVT i avskräckande syfte i början av 1980-talet fick motsatt effekt, dagarna efter programmet formligen exploderade graffitiscenen i Sverige, jag var en av dem som började. Även om det är många år sedan jag slutade att sätta mina tags, tycker jag fortfarande om att titta på väl utförd graffitikonst.

Det finns många duktiga gatukonstnärer runt om i landet, Ollio eller Jonathan Josefsson som han egentligen heter är en av dem. Förra året vid ungefär den här tiden skrev jag en artikel om gatukonstverket han då målat i Huskvarna. I morse såg jag till min glädje att han målat ett nytt konstverk på graffitiväggen nere vid Huskvarnaån.



Jag passade på att dokumentera verket innan jag cyklade vidare. Man vet aldrig om det får vara kvar eller inte. Ollio har mycket respekt med sig bland andra graffitiutövare men man vet ju aldrig, på andra sidan graffitiväggen har några Hammarbysupportrar klottrat ett inte lika tilltalande verk, de skulle nog inte dra sig för att måla över Ollios verk för att få ut sitt fotbollsbudskap. Passa därför på att ta en sväng ned till Huskvarnaån och njut av Ollios konstverk så länge det finns kvar.



Närliggande städer som Nässjö och Borås har satsat stort på gatukonst. Förra året vid den här tiden arrangerades No Limit: Artscape Edition i Borås. De 12 verken som ingick i utställningen finns att se på stadsdelen Norrby i Borås. Det finns en del gatukonst i Jönköping med det vore kul om kommunen kunde göra en lite större satsning för att liva upp några av kommunens trista gråa betongytor och klä dem i färg och form.

Text och foto: Mikael Good

En religiös helgardering i en omvälvande tid

I takt med att den kristna tron började spridas på allvar över Skandinavien i mitten av 800-talet övergav allt fler den gamla hedniska asatron, de lät döpa sig och började tillbe Hvítakristr (Jesus). För en del var det ett steg i tro, för andra handlade det om en möjlighet till mer pengar och makt.



Några av de första kristna i Skandinavien hade kämpat i Danelagskungens Guthrums här mot Alfred den store av Wessex vid slaget vid Edington 878. Mot alla odds förlorade Guthrum slaget och han förstod att Hvítakristr var större än Oden och de andra asagudarna. Gutrum kapitulerade inför korset, avsade sig sin hedniska tro och lät döpa sig. Många av kämparna i hans vikingahär hade värvats från Danmark, Västergötland och de södra delarna av Norge, några av dem följde kungens exempel och lät döpa sig till Hvítakristr efter slaget.



De besegrade vikingakämparna tog med sig sin nyfunna tro till sina byar och samhällen, och sakta men säkert började kristendomen att breda ut sig i Skandinavien. Men det var inte förrän den förste kristne kungen i Danmark Harald Blåtand förklarade landet kristet år 960 som kristendomen fick ett rejält genomslag i Skandinavien. I Västergötland byggdes den första kända kyrkan i Varnhem i slutet av 900-talet. När Olof Skötkonung som var kung över Mälardalen och Västergötland blev kristen och döptes vid Husaby källa 1008 blev Sverige också ett kristet land, och asatron förlorade sitt grepp över landet. 



Gravstenen på bilden nedan som finns vid Åsle kyrka i Västergötland restes antagligen i slutet av 900-talet. För säkerhets skull har både ett kristet kors och en Torshammare ristats in på den. Gravstenen kan betecknas som en religiös helgardering över en person som begravdes under en omvälvande tid i Skandinaviens historia.



Som kuriosa i sammanhanget vill jag nämna att Kung Harald Blåtand även har fått ge namn åt den trådlösa kommunikationsstandarden Bluetooth (blåtand). Logotypen för Bluetooth består av Harald Blåtands initialer runorna; ᚼ("H") och ᛒ("B").

Text och foto: Mikael Good