Narnias världsturné startade i Eldsberga

Den 6 juli inledde metalveteranerna Narnia sin världsturné på Gullbrannafestivalen i Eldsberga, utanför Halmstad.




Som vanligt bjöd bandet på en stark show med kraftfulla låtar. Musikaliskt sett är Narnia ett av de bättre banden i sin genre (power, neoklassisk och progressiv metal) och de har sitt eget unika sound. Den senaste plattan "Ghost Town" har genomgående fått mycket bra recensioner i både svenska och utländska musiktidningar.

Narnia är ett mycket bra liveband, men trots den karismatiske sångaren Christian Liljegrens entusiastiska försök att få igång publiken, stod de mest stilla och lyssnade. Den svenska konsertpubliken är dock erkänt svår att få igång, och denna gången fick de inte konsertlokalen Skeppet i gungning. Men när bandet åker vidare till syd- och centralamerika i höst kommer de att få en mer livaktig publik som säkerligen kommer att sätta konsertlokalen i gungning redan från första tonen.


Turnédatum:
07/06: Eldsberga, SE @ Gullbranna Festival
08/11: Villena, ES @ Leyendas del Rock
Med Rob Rock:
09/16: México City, MX @ HDX Circus Bar
09/17: Guatemala, GT @ Al Carajo
09/19: Bogotá, CO @ Ace of Spades
09/22: Belo Horizonte, BR @ Caverna Pub
09/23: São Paulo, BR @ Legends Music Bar
09/24: Rio de Janeiro, BR @ Agyto
09/26: Curitiba, BR @ Basement Cultural
09/27: Goiânia, BR @ Bolshoi Pub
09/29: Fortaleza, BR @ Hard Noise
09/30: Recife, BR @ Estelita
10/02: Santiago, CL @ Sala Metrónomo
10/03: Buenos Aires, AR @ Uniclub
10/27: Oslo, NO @ Nordic Fest





Text och foto: Mikael Good

Glenn Hughes hosted a rocking 50th birthday party

The audience had high expectations as Glenn Hughes and his band kicked off their 18th month long tour at Valand in Gothenburg with their show 'Glenn Hughes Performs Classic Deep Purple Live – Celebrating the 50th Anniversary of the album BURN' 2023 Tour.
"I'm honoring the band I used to be in all those years ago, maybe I'm the last guy to be doing this, I don't know," says Glenn at the beginning of the concert.

A couple of hundred expectant men and women were present. Most of them were upper middle-aged, but many younger faces could be seen in the audience. In recent years, many younger people have discovered the great bands of the 1970s.
"I saw Deep Purple with Glenn and Coverdale when I was 11 years old," said a neighbor in the crowd to me before the concert started.

Unfortunately, the songs recorded by Deep Purple Mark III and IV have not been performed by today's Deep Purple. Despite many of them being timeless classics that deserve to be played. However, Glenn decided to put together a band and embark on a 50th-anniversary tour, playing the old classics, especially from the Mark III and IV variations of Deep Purple.
"This is the first night of an 18-month-long tour playing this particular kind of music." says Glenn.

Glenn had three really good musicians with him. Despite it being the tour premiere, they were already in sync. Drummer Ash Sheehan was steady behind the drums and showed that the size of the drum set doesn't matter. The keyboardist Bob Fridzema did a good job trying to weave soundscapes à la Jon Lord, and guitarist Søren Andersen sometimes sounded like a young Richie Blackmore, which is a good compliment. However, Bob and Søren were not carbon copies; they put their personal touch on the songs. Søren has been playing with Glenn for many years, and they have good chemistry on stage.

This wasn't a night of extravagance but a 50th birthday party that aimed to recreate the magic of the album Burn which is one of the best albums of the 1970s. A album that, despite being equally good, has unfortunately been overshadowed by previous Purple albums with singer Ian Gillan.
"It's 50 years since Burn, so it's a good time to celebrate the album," says Glenn.



When he talked between the songs Glenn shared anecdotes about Richie Blackmore and Jon Lord, and he mentioned Deep Purple's performance at the California Jam in April 1974. The band played in front of 250,000 spectators there. At Valand, we were only 250. Personally, I prefer club gigs, especially when great artists like Glenn Hughes perform; there's a special magic in smaller venues that disappears in arenas.

Those of us who were present got to experience 13 really good songs from Deep Purple's vast repertoire. The songs were performed with great passion and joy, to the delight of the audience. Despite being 71 years old, Glenn Hughes sings better, in my opinion, than he did back then. It's no wonder he's earned the nickname "The Voice of Rock."

Over the years I've been to thousands of concerts, and I consider Glenn's concert to be one of the best I've attended. But it would have been even better if they had skipped the long drum solo. I understand that Glenn needed a break for his voice, but a 5-minute drum solo is too long, even if the drummer's name is Ash Sheehan.

Overall, though, I was satisfied, and those I spoke to after the concert were very pleased with the concert experience. I choose to give it 9 drumsticks out of 10.



If 'Glenn Hughes Performs Classic Deep Purple Live - Celebrating the 50th Anniversary of the album BURN' 2023 Tour is coming to your city, take the opportunity to attend the concert, music doesn't get much better than this.https://www.facebook.com/glennhughesonline



Setlist:

1 - Stormbringer
2 - Might just take your life
3 - Sail away
4 - You fool no one
5 - Blues jam
6 - High ball shooter
7 - Drum solo
8 - Mistreated
9 - Gettin' tighter
10 - This time around
11 - You keep on moving
12 - Encore - Highway star 
13 - Encore - Burn

I used a Ricoh GR III for the pictures. No animals were harmed during the photo shoot. Swedish translation in the comments below.

Text and Photo: Mikael Good

Pumphuset en utmärkt livescen mitt i Borås

Antalet livescener runt om i landet minskar stadigt, men en del städer går emot strömmen. I Borås finns Pumphuset som har en bra livescen, den är såpass bra att den tillsammans med kulturbolaget Bara Gört var en av tre nominerade till Sveriges bästa livescen 2017.




I lördags var jag på plats i ölhallen Pumphuset i Borås för att lyssna på bra musik och göra ett reportage till tidningen Världen idag om Metal Prayer Day som arrangerades av Metal Sanctuary. Hårdrocksbanden All for the King och Larm spelade under kvällen. Rapartisten Puma från Göteborg förstärkte Larm på två låtar Larm och Jag tänker be för Sverige.




Ett drygt 80-tal personer i åldrarna 7 till 80 år, med betoning på medelålders män hade samlats för att se banden. Även om det gärna hade fått vara några fler så var det nästan fullt i lokalen. Både All for the King och Larm består av rutinerade musiker och låtskrivare. Musiken höll som sig bör mycket hög klass och publiken var nöjda med vad fick för pengarna.



Det är alltid kul att se musiker som är vana att spela för större publik på ett litet ställe, det blir tätt och intensivt. För mig som reporter var det lätt att komma åt och fotografera. Vilket gjorde att jag kunde köra 21mm på mätsökarkameran för att få lite mer närvaro. Jag hade även ett 70-180 på min andra kamera som jag kunde plocka detaljer med för att bygga reportagekänsla.




Förutom att det var en mycket bra livescen så var väggarna i Pumphuset dekorerade med några av Mats Alfredsson utmärkta gatufoton. Jag passade på att ta en ordentlig kik på dem innan konserterna började. Reportaget från spelningarna i Pumphuset hamnade i tidningen Världen idag, och du kan läsa det här, där kan du även se hur bilderna ser ut i färg. 

















Text och foto: Mikael Good

A Budget-Friendly Camera for Rock Photography

Finding an affordable camera that excels in indoor rock photography can be quite challenging, especially when you're on a tight budget. However, I have discovered a fantastic option that offers excellent performance without draining your wallet. Although the camera is a few years old, it still possesses the ability to capture high-quality photos at high ISO settings.

In the past, when I was working with cameras in the Canon EOS 1D series, I found that while Canon cameras were robust and performed well, their performance at high ISOs was not as impressive. That's when I heard positive reports about the Sony A7s from documentary and rock photographers. Intrigued, I decided to check it out and ended up purchasing one. When I started using it in the photo pit, I received sarcastic comments from CANIKON photographers, questioning if it was even possible to work with such a small camera. However, the A7s's excellent performance at high ISOs impressed them, and some even wished they had a CANIKON camera with a similar sensor.

The Sony A7s is primarily designed for filming in 4k, but its remarkable characteristics at high ISOs make it perfect for capturing photos in low-light conditions, such as indoor concerts. While the autofocus may not be the fastest, and continuous shooting is slow (though not everyone uses continuous shooting anyway), these are minor drawbacks considering the camera's overall capabilities. For most types of photography, including rock photos, the A7s is more than adequate. In fact, it can still produce excellent results at 12800 ISO and higher, often surpassing those of modern and more expensive cameras.

The affordability of a second-hand Sony A7s makes it an excellent investment. Despite having a 12.2-megapixel sensor, you can easily enlarge the photos, if necessary, using programs like Topaz Gigapixel AI. In the article, I captured the photos with a Sony A7s and a Sony FE 70-200/4 G OSS lens, which proved to be an excellent combination for indoor rock photography. Although I have since switched to the Sony A9, which better suits my needs as an all-round camera, I still regularly use my A7s as a backup, typically with a 14 or 20mm wide-angle lens.

Text and Photo: Mikael Good

Det har varit en intensiv men rolig rocksommar

Ingen sommar utan musik brukar jag säga, men i år har jag nästan överdoserat på musik, och bitvis har det varit varmt, intensivt men samtidigt väldigt roligt. Jag har träffat många gamla vänner, och fått en del nya bekantskaper. Men framförallt har jag fått höra mycket bra musik och tagit mängder av bilder.

Många band och artister av olika storlek och dignitet har rört sig framför kameran, och jag har upptäckt nya band och ny musik att lyssna på. Att gå igenom och redigera alla tusentals bilder är ett gediget arbete, men för min del är det lite av terapi att gå igenom och redigera bilder när höstmörkret sänker sig över landet, och så är det ett bra sätt att återuppleva sommaren på.

Det är framförallt musiken som lockar mig till att fotografera och recensera konserter. För mig finns det bara en plats att se en konsert från och det är längst fram, och då är det en fördel att vara rockfotograf! Står det ett riktigt bra band eller en artist på scenen som bjuder på sig själv är det lätt att få ”feeling” vilket avspeglar sig i bilderna. Jag har svårt att förstå rockfotografer som inte har något musikintresse, och som bara trängs i diket för att få lite speciella bilder att lägga i sin portfolio eller tävla med. Det är lika märkligt som en naturfotograf utan naturintresse (om det nu finns någon sådan).

De få slantarna som jag drar in går till utrustning och kanske en och annan resa. Men vill man bli rik ska man göra något annat, timlönen är direkt usel! Idag är det inte ovanligt att artister och arrangörer kräver fri tillgång till fotografernas bilder om de vill ha en ackreditering, vilket har lett till att många jobbar gratis, och på så vis undermineras arbetsmarknaden för dem som försöker leva på sitt jobb eller har det som ett extraknäck. 

Det händer att jag jobbar ideellt, men då handlar det om artister som jag har lärt känna, och som jag vet har en obefintlig budget. Många mindre och mellanstora band har det tufft ekonomiskt, få av dem kan leva på musiken, och pengarna som de drar in räcker i bästa fall till instrument och replokal. Men band och arrangörer som har gott om pengar skulle gott kunna betala för sig!

När jag fotar konserter är verktygen viktiga, kamerorna måste klara minst 12600 ASA. I år har jag primärt arbetat med en Sony A9 med ett Tamron 28-75/2.8 och ett Tamron 70-180/2.8 samt en Leica M10 med ett 35/2. Med sin stora ljusstarka mätsökare är Leica M som gjord för att fota konserter i dåligt ljus. På filmtiden var det inte allt för ovanligt att jag träffade på M-fotografer på konserter, men nu är det många år sedan jag senast träffade någon med Leica i diket.

Text och foto: Mikael Good