"Måla med ljus"
Ett ovanligt och skarpt objektiv
Precis som jag skrivit tidigare föredrar jag att prova objektiv i skarpa förhållanden. Jag använder inte ordet testa, prova passar bättre då jag precis som en vinkännare främst vill åt objektivens unika karaktär.
5450 Schneider-Kreuznach PA-Curtagon 1:4/35 för Leica-R tillverkades mellan 1970 och 1986. Mitt objektiv är från 1982 och det året tillverkades bara 200 stycken. Det är med andra ord inte det lättaste objektivet att få tag på. Men ser man till bildkvaliteten och att perspektivkontrollen är mycket användbar vid landskaps- och arkitekturfoto kan det vara värt att leta efter objektivet. Jag har lagt upp en del bilder i högre upplösning som jag tagit med A7:an och PA-Curtagonetpå mitt Flickrkonto. På Canon 5D MK II var objektivet ganska så slätstruket men det gifter sig mycket bättre med A7:an. Faktum är att jag är djupt imponerad av objektivets karaktär och bildkvalitet: http://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157640003096945/
Jag vet inte hur det är med dig men jag föredrar att bilderna är så färdiga som möjligt redan i fotoapparaten . Tack vare perspektivkontrollen i PA-Curtagon sparar jag massor av, tid som jag annars hade fått lägga i Photoshop på att räta upp bilderna. Jag tycker att efterbehandling är en tråkig syssla och den tar allt för mycket dyrbar tid i anspråk. Därför bygger jag profiler och funktionsmacron i de programmen som jag jobbar mest i för att spara tid och utan att för den delen tumma på slutresultatet.
Det finns en del som ställt frågan om hur Sony A7 presterar i färg. Frågan är bra och mitt svar är att färgbilderna är betydligt mer färdiga från A7:an än vad de är från min 5D Mk II. Speciellt när jag använder mitt Schneider och mina Zeiss- och Leicaobjektiv. Jag kanske lägger upp några fler färgbilder på Flickr vad det lider. Men tills dess njuter jag av hur bra A7:an tack vare sitt stora tonomfång är på att hantera svartvitt. Skulle det där ryktet om en A7 med svartvit sensor stämma skulle jag nog vara bland de första i kön!
Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Leica M selfies
Det är snart 50 år sedan fotoapparaten på bilden lämnade fabriken i Tyskland och begav sig ut på en resa som skulle inbegripa ett antal olika fotografer i ett antal olika länder, innan den slutligen landade hemma hos mig. Fotoapparaten har ett slitet yttre och har varit med om en del tuffa tag under sin levnad. Men den fungerar fortfarande perfekt och trots sin aktningsvärda ålder kan den fortfarande leverera. Det är många som sätter likhetstecken mellan Leica och dyr. Min M2:a var allt annat än dyr. Jag köpte den för att jag ville ha en helt mekanisk fotoapparat som backup till mina batteritörstiga digitalare. Även om jag inte använder M2:an så speciellt mycket i nuläget är jag övertygad om att jag kommer att göra det i en nära framtid.
Appropå Leica finns det en kul ny grupp på Facebook som heter Leica selfies, Om du är Leicafotograf får du gärna gå med i den gruppen. Om du tror att det bara är hipsters, fanboys och stekare som använder Leica har du en utmärkt möjlighet att med egna ögon se att så inte är fallet. Min bloggkollega Bob Bovin Wallraffade Stureplanseliten i förra veckan. I sin blogg har han lagt fram tydliga bevis för att det är Canon EOS 1DX som är fotoapparaten som hipsters, fanboys och stekare helst använder! :)
Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Ett sexpack till Sony A7
Att testa objektiv är något som är mycket subjektivt. Ett objektiv som andra lyfter till skyarna kanske inte passar mig alls. För mig är det viktigare att ett objektiv har en speciell karaktär och att det fungerar till min typ av fotografering än att det är knivskarpt.
Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)
Leitz Summicron-R 90/2 (2,8)
Leitz Summicron-R 90/2 (4)
Att fota tegelväggar gör mig inte klokare på om ett objektiv är bra eller dåligt och MTF diagram tråkar bara ut mig. Nej det är vid normala fototillfällen som jag ser om objektivet passar mig eller inte. Jag har provat Sigma 16/2,8 Fisheye (Konica), Tokina 17/3,5 RMC (Nikon), Carl Zeiss T* 28/2,8 (Contax), Konica 40/1,8, Carl Zeiss (CZ) T* 50/1,4 och Leitz Summicron-R 90/2 på Sony A7 under fältförhållanden. Sedan tidigare vet jag att CZ 28mm, CZ 50mm och Leitz 90mm ger riktigt, riktigt bra resultat på digitalkameror med fullformatssensor. Nu vet jag att de levererar även på A7:an. Men en sak förvånar mig något.
Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)
När jag har kört med Sigma 16mm, Tokina 17mm och CZ 28mm på analoga- eller digitala kameror har det varit skarpt ända ut i kanten från bländare 5,6 och uppåt. Men med A7:an tappar de märkligt nog lite i skärpa ut mot hörnen. Att Sony A7 tappar rejält med skärpa ut mot hörnen med vidvinklig M-optik är allmänt känt. Att den även gör det med optik för spegelreflexkameror kom som en liten överraskning för mig. Nu är det inte värre än att det enkelt skulle gå att beskära bilderna om det skulle behövas. A7:an är mycket lättare och smidigare att hantera med manuella gluggar än min "stora" 5D MK II och det väger upp det faktum att sensorn inte levererar hela vägen med vidvinkeloptik.
Tokina 17/3,5 RMC (11)
Tokina 17/3,5 RMC (8)
Sigma 16/2,8 (8)
Jag har valt att utelämna bilderna som jag tog med mitt Konica 40/1,8, de tillförde inte något. Objektivet är bra men det är betydligt sämre än mitt CZ 50/1,4 på alla punkter och därför passar det bäst som prydnadsobjektiv på min gamla Konica T3 i bokhyllan. Zeiss FE 55/1,8 är säkerligen ett uns bättre än mitt CZ 50/1,4 men det senare objektivet duger gott för mig, särskilt som alla de sex objektiven som jag provat på A7:an kostar hälften av ett nytt Zeiss FE 55/1,8.
Carl Zeiss T* 28/2,8 (11)
Tokina 17/3,5 RMC (11)
Tokina 17/3,5 RMC (8)
Som ni säkert vet fotar jag gärna i svartvitt och Sony A7 är som gjord för svartvit fotografering. Tillsammans med en egenhändigt ihopsnickrad A7-profil i Silver Efex Pro 2 får jag bilderna dit jag vill ha dem utan att behöva lägga allt för mycket krut på den tråkiga efterbearbetningen som jag får göra med bilderna från min Canon. Jag har använt mig av Silver Efex i rätt så många år nu och mitt tips till er som använder programmet är att inte dra allt för mycket i spakarna, precis som med så mycket annat är lagom bäst även vid bildbehandling!
Sigma 16/2,8 (8)
Carl Zeiss T* 50/1,4 (8)
Leitz Summicron-R 90/2 (2)
Appropå svartvitt ryktas det på nätet om en ny Sony A7 med svartvit-sensor. Om det ryktet skulle vara sant är det möjligt att vidvinklig M-optiken kommer att fungera bättre på den kameran än vad de gör på A7:an. Men det är bäst att ta ryktet med en nypa salt, hur gärna man än skulle vilja går det inte att fota med ett rykte! Men det finns en kameror som M-vidvinklarna funkar bra på och det är Leica M. Leica brukar dock vara riktigt dyra nya som begagnade. Men det finns en digital M-Leica som inte kostar skjortan och det är Leica M8. En begagnad M8:a går att hitta för runt 10.000 kronor. Trots sin ålder och sina skavanker så presterar den kameran riktigt bra resultat i rätt händer och den fungerar fortfarande utmärkt även för yrkesmässigt användande. M8:an gifter sig riktigt bra med exempelvis Voigtländer 15/4,5 , 21/4 och 28/2 som är uselt dåliga på Sony A7.
Carl Zeiss T* 50/1,4 (1,4)
Klicka HÄR om du inte kan se Flickrbildspelet i din telefon eller på din surfplatta:
Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Dagens bild - Ryssen kommer!
Det här är inte en kamera som har hängt som ett fint smycke runt en hipsters smala nacke. Det här är en kamera som har använts flitigt under hela sin 50 årliga levnad. Trots sitt slitna och härjade yttre levererar den fortfarande riktigt bra bilder. Optiken är ett Jupiter 35 mm F 2.8. Ett objektiv som satt på många av de ledande ryska dokumentärfotografernas kameror innan de fick råd med tyskt glas i början av 2000-talet. Objektivet är fortfarande full användbart och jag har använt det på både analoga och digitala Leicor med gott resultat. Bilden nedan är tagen med en digital Leica och ett Jupiter 35 mm F 2.8. Objektivet är trots sin ålder fullt användbart även för kräsna fotografer som mig!
Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved
Clint Eastwood och fotograferande skådepelare (EDIT)
Jag håller på och jobbar på ett rep om en lettisk kvinna och hennes fosterdotter. Kvinnans man som dog för fem år sedan såg ut som en exakt kopia av Clint Eastwood. Men man behöver inte vara Clint Eastwood för att vara en hjälte. Både kvinnan och hennes framlidne make är några av alla de vardagshjältarna som man nästan aldrig får höra talas om. Ni kommer att kunna läsa reportaget och ta del av bilderna i nästa nummer av medlemstidningen Hjärtat som kommer i februari.
På tal om Clint Eastwood snackas det om fotograferande skådespelare och de flesta anser att de ska hålla sig till skådespeleriet och låta andra ta hand om fotograferandet. Trots att det finns gott om exempel på dem som har lyckats bra i bägge miljöerna. Ett exempel är Jeff Bridges som förutom att han är en firad skådespelare även håller en mycket hög fotografisk klass. I över 20 års tid har han fotat sin kollegor och sin arbetsmiljö med sin Widelux F8 kamera.
(Edit) På grund av allt för många off topic frågor valde jag att stryka den sista formuleringen i min artikel här på Fotosidan och radera kommentarerna. Precis som i forumen på Fotosidan förbehåller jag mig rätten att radera kommentarer som inte håller sig till ämnet och som inte följer en god samtalston. slutformuleringen finns dock kvar i min andra blogg på blogger om någon skulle vilja läsa den: clint-eastwood-och-fotograferande (Edit)
Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved.