Jönköpingsrockarna Modest Attraction firade sitt 30-årsjubileum

Ordet spelglädje fick en ny innebörd när det kristna hårdrocksbandet Modest Attraction spelade inför drygt 100 glada personer i Jönköping.
– Det här var helt klart en av Modest bästa spelningar, sade en medelålders man från Borås som följt bandet i 30 år.




I år firar jönköpingsbandet Modest Attraction sitt 30-årsjubileum. De har nyligen släppt remastrade versioner av sina gamla skivor, och en del rariteter har också hamnat på skiva för första gången. Konserten på Kulturhuset i Jönköping var en del av “Rock för Guds skull”. Arrangörer för spelningen var Metal Sanctuary och studieförbundet Bilda. Bandet The Hero från Stockholm med sångaren Michael Hero i spetsen värmde upp publiken och satte tonen för kvällen genom att leverera en riktigt bra spelning.



Efter en kort paus var det dags för Modest Attraction som spelar klassisk hård- och glamrock med rötterna i 1970-talets musikaliska mylla att äntra scenen. Bandet har alltid varit tydliga med sin kristna tro, och de har fått berätta om Jesus för tiotusentals människor på konserter runt om i världen.




30-åringen var allt annat än ringrostig, även om ungdomens lejonmanar tunnats ut och ersatts med kala hjässor och grånande skägg så märkte publiken inte av någon ringrostighet hos bandet. Tvärtom var spelglädjen på topp!
– Nu ska vi visa att Jönköping är Sveriges bästa rockstad, vrålade sångaren Christian Liljegren och drog igång sången “Feed your Fire”, och ett gött tryck skapades mellan band och publik.




Christian stod inte still många sekunder under konserten, han var ständigt i rörelse och som den publikdomptör han är lyckades han bygga upp rejält med stämning. Stephan Molin spelade gitarr som i sin krafts dagar, Rickard Eriksson vävde snygga ljudmattor på sin hammondorgel, Simeon Liljegren bjöd på härligt basspel och Mick Nordström gav stabilitet och tyngd åt anrättningen bakom sina trummor.




Den lokala nöjesprofilen Mats-Åke Andersson som arrangerat konserter med många av de stora namnen inom hårdrock, och som inte sett bandet tidigare utbrast förvånat!
– Så här bra trodde jag inte att de var!




– Nu ska vi spela några låtar från skivan Divine Luxury som vi inte har kört live tidigare, sade Christian Liljegren.
Mick Nordström steg fram till micken och trummisen Thomas Weinesjö (XT, Veni Domine) satte sig bakom trummorna medan Mick och Christian delade på sången.




Som extranummer spelade Modest Attraction låten “Down on your knees” som handlar om att vi behöver gå ned på knä inför Gud och låta honom ta kontrollen i våra liv. Tillsammans gick band och publik ned på knä i vördnad inför Gud.




Efter konserten summerade en mycket nöjd Christian Liljegren konserten:
– Det här var en av de roligaste spelningar jag gjort under de 35 år jag hållit på med musik!
Vi som var där kan inte annat än hålla med Christian. Spelningen hamnade på många rockers topp tio lista över bästa konserter på Kulturhuset i Jönköping.




Johannes Jonsson som var en av arrangörerna för kvällen var supernöjd efter konserten.
– Jag känner mig mycket glad och tacksam till Gud. Man märker hur mycket man saknat detta under coronan.




Arrangörer, band, ljus och ljudtekniker samt publik var överens om att det här måste göras om. Konserten spelades in digitalt på 24 bitar. Det är inte omöjligt att det kommer att släppas en liveskiva från konserten. Och det är inte heller omöjligt att Modest Attraction kommer att återförenas igen för en spelning någon gång i framtiden.





Text och foto: Mikael Good

XT – När livemusiken kom tillbaka till Moholm

Coronapandemin gjorde att stora delar av samhället fick ställa om. Innan pandemin var det vanligt med livemusik men i och med smittrisken blev det inte längre möjligt att gå på konsert. I juli luckrades äntligen restriktionerna upp vilket gjort att spelsugna band har kunnat möta sin publik igen. Ett av de banden är hårdrocksbandet XT som bjöd in till konsert i Moholm i helgen.




När en vän frågade mig om jag ville följa med och se hårdrocksbandet XT:s spelning i parken utanför Salemförsamlingen i Moholm tackade jag snabbt ja, vi fyllde en bil och gav oss upp genom landet. Jag hängde med för att få se ett bra liveband och även för möjligheten att få fota en konsert. Innan pandemin fotade jag ett 50-tal konserter per år. Förra året var jag bara på en konsert och hittills i år har det varit ganska så sparsmakat med konserter på grund av pandemin. Men i juli ändrades reglerna och upp till 600 personer får nu samlas på utomhusarrangemang utan sittplatser, och 3000 personer sittande publik får samlas om det finns stolar med minst 1 meters avstånd.




I parken utanför Salemförsamlingen hade funktionärer ställt upp ett antal stolar och tänt en brasa där man kunde värma sig. Trots hård konkurrens från det lokala division 6 laget Moholms SK som spelade derby mot Tidans IF på den närliggande Mogårdsvallen, och en väderprognos från SMHI som lovade ösregn, samlades ett 100-tal personer i parken. Några hade precis som mina vänner och jag rest långväga för att få se bandet, ett par hade rest ända från Varberg, vilket är en sträcka på 450 km tur och retur! I publiken syntes även en del kända ansikten från band som var stora i hårdrockssvängen när det begav sig på 80- och 90-talet. Det var egentligen inte så märkligt med tanke på att medlemmarna i XT tidigare har spelat i band såsom Leviticus, Jerusalem, Veni Domine, Motherlode, Saviour Machine med flera.




Tillsammans har bandmedlemmarna mängder av rutin. Men framförallt spelar de för att de tycker att det är kul och för att få möta sin publik. I Moholm var de rejält spelsugna efter det ofrivilliga coronauppehållet och bjöd publiken på en riktigt bra konsert kryddad med många låtar ur deras breda repertoar. Det märktes att grabbarna i XT hade kul på scenen. Björn Stigsson, riffade blytungt och bjöd på klassiska gitarrsolon, Danne Tibell vävde sköna ljudmattor på sin keyboard och bjöd på ett solo som tog andan ur publiken, Peter Carlsohn bjöd på härliga rullande basgångar, Thomas Weinesjö trummade kraftfullt och taktfast och Sonny Larsson bjöd på förstklassig sång. Trots att bandets medelålder är hög spelar de fortfarande skjortan av många yngre band.




Sångaren Sonny Larsson försökte vid ett flertal tillfällen få igång publiken. Men det kan vara lite svårt att få fart på svenskar som passerat både 40 och 50 år. Förmodligen var det bättre fart på dem för 20–30 år sedan men nu var de lite försiktigare. De flesta stod eller satt på sin plats, njöt av musiken och diggade lite försiktigt, eller passade på att filma konserten med sina mobiltelefoner. Men på eftersnacket efter konserten var alla jag pratade med lyriska över vad de fått uppleva.




När ett band bjuder på sig själva brukar jag få feeling och det gör att bilderna blir bättre och tätare. Precis det hände i Moholm, och trots att jag precis som bandet först var lite ringrostig och trevande efter två års bortavaro från konsertscenen kickade snabbt rutinen och känslan in, och sedan gick det av bara farten. Tyvärr blev det ganska så mörkt varför brusnivån steg under konsertens gång. Men å andra sidan är bruset mindre störande än kornet från Tri-X pressad till 1600 ASA eller T-Max 3200 som jag brukade använda på den analoga tiden.

Till bilderna på XT har jag använt två kameror, en med småbilsformat och en med Aps-C format. När jag fotar konserter föredrar jag att jobba med kameror som har snabb autofokus och framförallt effektiv ögonfokusering, det senare är guld värt för en rockfotograf. I början av konserten var det skymningsljus och då hade jag god användning av mitt telezoom, men i takt med att mörkret sänkte sig gick jag helt över till ljusstarkare objektiv. Så här i efterhand hade jag nog låtit telezoomen legat kvar hemma och kompletterat 24:an och 135:an med ett kort ljusstarkt tele och kanske en 35mm.




Hur gick det då i derbyt mellan Moholms SK och Tidans IF? Moholms SK vann med övertygande 5–0 och avancerade till en fjärdeplats i tabellen. Kanske gav den tunga musiken från den närliggande parken dem lite extra vind i seglet som de behövde i det heta derbyt. Det av SMHI utlovade ösregnet lyste också med sin frånvaro, och det kom bara några spridda droppar under konsertens gång. Men i närliggande byar och samhällen hade himlens portar öppnats och dränkt dem i ett ymnigt skyfall. Om du undrar hur XT låter kan du lyssna på deras låtar här.












Text och foto: Mikael Good

Dokumentärfoto – att vara mitt i händelsernas centrum

När jag dokumenterar människor vill jag vara mitt i händelsernas centrum och fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid och väva ihop dem till en tidlös historia. Men jag är samtidigt noga med att dokumentera människorna som jag möter på ett respektfullt sätt och på deras villkor.

På mina resor runt om i världen möter jag ofta människor som tillhör olika minoritetsgrupper, några av dem är utsatta andra inte. En del av dem är av olika förklarliga orsaker misstänksamma mot främlingar. Den livsgåvan som jag är mest tacksam för och har mest nytta av i mitt arbete som dokumentär- och reportagefotograf är förmågan att kunna få kontakt med nya människor och komma dem inpå livet. Utan den gåvan skulle det vara svårt, ja rent ut sagt omöjligt för mig att arbeta på det sätt som jag gör.

En kollega undrade hur jag burit mig åt för att få sådan närhet i mina bilder från några rumänska byar som jag besökte för sju år sedan. Han hade varit i en av byarna och fått lämna den i all hast då folk skrek åt och hotade honom med stryk. Andra fotografer som också besökt samma by vittnade också om en hotfull stämning mot dem. Medan jag fick ett mycket bra bemötande och fick med mig många riktigt bra bilder.

En orsak till detta kan vara att när jag fotograferar försöker jag inte gömma mig bakom kameran utan söker aktiv kontakt. Jag är tydlig med vad jag gör, och för min del är det viktigt att visa respekt mot dem jag möter, särskilt som många av dem lever i utsatthet, och precis som Bamse måste man vara snäll om man är stark. Att montera på ett teleobjektiv och smyga till sig bilder skapar misstänksamhet, särskilt i länder som har plågats av statlig kontroll och säkerhetspolis i generationer.



Bilderna i inlägget tog jag i ett indiskt samhälle i den nordöstra delen av landet som jag har besökt ett antal gånger sedan 2017. I Indien är det lätt att få kontakt med människor, de är nyfikna och öppna på ett sätt som jag inte mött i andra länder. Jag räknar med att göra fler besök så snart som coronapandemin har lugnat ned sig och det blir tillåtet att resa igen. Som jag skrivit tidigare kommer det med största sannolikhet att resultera i både en utställning och en bok. Men först måste jag samla på mig lite fler bilder.

Text och foto: Mikael Good

Fyra gitarrister och en basist

En sak som jag saknar under den pågående pandemin är möjligheten att fotografera konserter. Ett vanligt år bevakar jag ett 50-tal konserter, och under de senaste åtta åren har jag levererat 1000-tals bilder till olika artister och tidningar.

I år har jag tyvärr inte varit på en enda konsert, de har ställts in en efter en på grund av Corona-pandemin. Men jag har fått leverera en hel del bilder från arkivet. En av dem är bilden här ovan på Peter Carlsohn. Han är basisten som står mitt bland de duellerande gitarristerna.

Peter har precis släppt sin soloskiva Out of the Blue som är väl värd en genomlyssning, som kuriosa kan jag berätta att jag har tagit några av bilderna i det medföljande konvolutet. Bilden här ovan och några andra konsertbilden på Peter som jag letade upp kommer kanske att användas i en artikel om Peter. Jag har för mig att den har publicerats tidigare men jag är inte riktigt säker.

Text och foto: Mikael Good

Corona sätter stopp för reportageresor

Det är viktigt att gräva där man står och dokumentera sin hemmiljö. Men lika viktigt tycker jag att det är att resa till andra länder och möta nya människor och berätta om deras livssituation och öden i text och bild.



De senaste 15 åren har jag varit på reportageresor i Egypten, Lettland, Indien, Kina, Rumänien, Bulgarien, Serbien och Turkiet, en del av länderna har jag rest till flera gånger. Jag brinner verkligen för att träffa och berätta om människorna som jag möter, särskilt de som tillhör minoritetsgrupper eller lever i marginalen. Genom åren har jag fått en hel del reportage och bilder publicerade, men framförallt har jag träffat många intressanta människor, och flera av dem har jag kontakt med via sociala medier.



Det jag saknar mest under den pågående corona-pandemin är möjligheten att åka på reportageresor. Innan pandemin hade jag bokat en resa till Indien och en till Serbien. Tyvärr blev resorna inställda. Med tanke på världsläget är det fullt förståligt, men samtidigt är det tråkigt att inte kunna få göra det som jag förberett mig för och brinner för. Förhoppningsvis kommer jag snart att kunna åka ut på reportageresor igen.



Fram till dess får jag stilla min resfeber genom att gå igenom bilder från tidigare reportageresor. I våras köpte jag två hårddiskar där jag har samlat alla mina bilder från tidigare resor. Jag har även passat på att gå igenom många av bilderna och har framkallat ett par tusen av dem. Någongång i framtiden ska jag försöka göra en bok eller två av materialet.






Text och foto: Mikael Good