Mer än 50 000 läsare i veckan

När jag började blogga för lite mer än tio år sedan var målet att förbättra mitt skrivande. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag räknat med att få över 50 000 inklick per vecka till en blogg som oftast kretsade runt det smala ämnet dokumentärfoto.

Jag skrev krönikor om återvinning, reportageresor, rockfoto, socialt arbete, urban exploration, kameror, hjälparbete, utsatthet, konsumtionshysteri, dokumentärfoto och kryddade med ett och annat inlägg med skarp politisk udd. En del artiklar och reportage som jag inte fick publicerade i tidningar hamnade också i bloggen, och en del material från bloggen hamnade i tryck. Det mest lästa inlägget delades flitigt i sociala medier och har haft lite mer än 100 000 inklick till dags dato.



Blogginlägg om kameror och Leica i synnerhet har lockat många läsare. Men framförallt har intresset varit stort för alla socialreportage som jag valde att publicera i bloggen. Några av dem var ganska långa men de flesta läsarna läste allt. Ett av socialreportagen som publicerades i bloggen handlade om en rysk tonårsmamma. Det har även publicerats i Junia Magasin samt översatts och publicerats i USA, Finland och Norge.

Förutom mina regelbundna följare har jag nått politiker, journalister och opinionsbildare genom bloggen. Jag har fått vara med och påverka på ett sätt som jag tidigare inte haft möjlighet till. Bland annat beskrev jag nöden i vårt östra grannland Lettland i ett stort antal inlägg. Många var helt ovetande om den svåra situationen i landet, och mina texter och bilder bidrog till ett ökat engagemang för de mest utsatta i Lettland. Inläggen sporrade även TV och tidningar att åka över och göra reportage. Mitt engagemang för romernas rättigheter smittade också av sig, och hjälpte till att sätta fokus på den apartheidliknande situation som många europeiska romer tvingas utstå i sina hemländer.

Även om jag inte bloggar lika regelbundet som tidigare, har jag inte slutat skriva. Jag jobbar som multireporter (redigerare, reporter och fotograf) på en tidning, och som kommunikationsansvarig på en hjälporganisation. Jag blir lite mätt på att skriva och redigera bilder på jobbet, men jag är tacksam över förmånen att få skriva om sådant som engagerar mig.



Bloggen har sina bästa år bakom sig. Men det händer fortfarande att det blixtrar till. Under en vecka i augusti hade jag drygt 100 000 inklick i min blogg på blogger. Det berodde framförallt på att jag skrev ett personligt blogginlägg med mycket högt nyhetsvärde, inlägget delades flitigt på sociala medier och många tidningar refererade till det. 

Jag har inte tjänat några pengar på bloggen. Men jag har fått vara med och dra in 10-tals miljoner till olika hjälp- och biståndsorganisationer. Pengar som i sin tur har gått till utsatta medmänniskor som lever i fattigdom och utanförskap. Precis som när jag var tjugo vill jag förändra världen, men det är först nu som jag har redskapen till att göra det!

Text och foto: Mikael Good

Mina bilder har visats 30 miljoner gånger

Det har aldrig tagits så många bilder som nu. Men trots det blir andelen bilder som vi visar upp för andra allt mindre. För att motverka detta bestämde jag mig för att skapa ett foto(konst)-projekt där jag under ett år laddade upp de flesta bilderna som jag tog på Google Maps,



I min vildaste fantasi hade jag inte trott att bilderna skulle få över 30 miljoner visningar på ett år. Även om jag inte har någon statistik gällande antalet unika besökare, uppskattar jag utifrån min yrkeserfarenhet att det troligen rör sig om 15-20 miljoner unika besök. Det är ett ganska bra resultat med tanke på att det i de flesta fallen rör sig om rena avbildningar och inte bilder med högre konstnärliga kvaliteter.

   

Det finns dokumentärfoton, arkitekturfoton, konsertbilder, nyhetsbilder, naturbilder och gatufoton bland bilderna som jag laddat upp. Men jag har undvikit att lägga upp bilder på människor, och i de fallen jag gjort det har jag oftast valt att sudda deras ansikten. Merparten av bilderna kommer från Huskvarna och Jönköping, och en del från resor inom som utom landet. Tanken är att bilderna ska bli ett litet tidsdokument över 2017 och 2018.

   

Även om 30 miljoner visningar är mycket. Finns det dem som har nått ännu fler. Den person som haft flest visningar på Google Maps har drygt 1 miljard visningar. Han har förvisso gått in för det och rest runt till olika turistmål runt om i världen och laddat upp bilder som genererat många visningar. Bilder från Esplanadbron i Huskvarna är inte lika attraktiva för tittaren som Golden Gate bron, och Wembley stadium i full matchskrud smäller lite högre än en grådisig oktobermatch på Vapenvallen.

   

I princip har jag jobbat efter Dogma 07 pricincipen. Jag har gjort ytterst lite handpåläggning på bilderna i ACR och CC. Det finns en del sneda vinklar och horisonter samt en del färgfel i bilderna. Livet är inte perfekt och därför valde jag att även lägga upp bilder som har en del fel och brister.



Jag kommer att fortsätta att ladda upp en och annan bild på Google Maps. Men projektet i sig är avslutat. Nu kommer jag att rikta in mig på andra projekt. Jag har bland annat en hel del bilder och anteckningar från reportageresor till Bulgarien, Serbien och Rumänien, som behöver gås igenom och bearbetas.



Mina bilder hittar du på Google Maps. Söker du på exempelvis Huskvarna eller Jönköping kommer mina bilder snart att dyka upp.

Text och foto: Mikael Good

Leitz Summicron-M 90mm – När det näst bästa är gott nog

Ett kort tele är bra att ha i kameraväskan, det lämpar sig för porträtt, arkitektur, landskap eller vid andra tillfällen då man vill trycka ihop bakgrund och förgrund. Jag har länge varit på jakt efter ett kompakt, skarpt och välbyggt kort tele som jag kan använda med eller utan adapter på alla mina kameror.

Jag har ägt och testat en del olika objektiv utan att bli riktigt nöjd. Hela tiden har jag sneglat mot Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH. Egentligen är det onödigt skarpt, men det fyller samtidigt hela min kravlista. Det enda som avskräckt mig är prislappen på drygt 25 000 kr för ett bättre begagnat exemplar. Det är rätt många tusenlappar mer än vad jag kan tänka mig att lägga på ett objektiv. En del fotografer köper objektiv för tiotusentals kronor utan att blinka. Jag har valt att sätta en köpgräns på tiotusen kronor för ett objektiv.



Jag bestämde mig för att även det näst bästa är gott nog för mig, och började vänta in rätt pris på ett begagnat Leitz Summicron-M 90mm f/2. Det tog ett par månader, och sedan kunde jag köpa objektivet för ett riktigt bra pris på Cyberphoto. Skillnaden mellan objektiven är att Leica Apo-Summicron-M 90mm F/2 ASPH är en aningen skarpare, har lite bättre motljusegenskaper och något bättre färgåtergivning, Det är en såpass liten skillnad att den går att leva med, särskilt som prisskillnaden är nästan 20 000 kronor för ett bättre begagnat exemplar.



I går var jag ute i Huskvarna med omnejd och tog några pressbilder till arkivet med objektivet (det är inte omöjligt att några av dem letar sig in i någon tidning så småningom). Mina intryck är att skärpan, kontrasten och färgåtergivningen är mycket bra. Objektivet är snabbfokuserat, extremt välbyggt och en fröjd att jobba med. Framförallt är det litet och smidigt vilket gör att jag inte drar mig för att ta med det. 



Text och foto: Mikael Good