"Måla med ljus"
Artikelserien om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé
Det finns en del olyckskorpar som hest kraxar ur sig att djuplodanden reportage i text och bild tillhör en svunnen tid och inte är något som vare sig tidningarna eller deras läsare längre är intresserade av. I det första fallet är jag benägen att till viss del hålla med olyckskorparna men när det gäller läsarnas intresse tycker jag av egen erfarenhet annorlunda.
En av anledningarna till att jag tycker annorlunda är att de reportagen som jag tidigare har fått publicerade i olika tidningar både inom som utom landet har rönt stor till mycket stor respons bland läsarna. Min senaste artikelserie om de glömda barnen i Ryssland blev en smärre succé med nästan 20.000 inklick i mina båda bloggar och nästan 6.000 besökare på mitt Flickr-konto. Framförallt var det kul att se att antalet besökare från både Ryssland och USA ökade ganska så rejält i min blogg på blogger. I vissa av inläggen kom majoriteten av läsarna från de båda länderna En klar majoritet av läsarna till de engelska artiklarna kom från de länderna. Jag vet även att ryska beslutsfattare har läst artiklarna då jag har kunnat spåra en del av besöken till den ryska duman via Google Analytics. Men trots succén väljer jag nu att avsluta min artikelserie om de glömda barnen i Ryssland för denna gången. Istället kommer jag att blicka vidare mot mer närliggande områden.
Därmed inte sagt att mitt engagemang för Ryssland och familjecentret Grace är över. Jag kommer att fortsätta att publicera en del reportage i text och bild om människor som jag mött i Ryssland. Jag måste säga att jag är väldigt tacksam över all den positiva respons och det beröm som jag har fått från både vanligt folk som yrkesverksamma författare, fotografer och reportrar! Men jag väljer att inte låta allt berömmet stiga mig över öronen. Jag vill hellre peka på situationen för dem som jag har umgåtts med i mina reportage, det är de som förtjänar att uppmärksammas och inte jag. Jag har arbetat med artikelserien på min fritid och jag har inte tjänat några pengar på den. Min belöning är att de människorna som jag skrivit om förhoppningsvis ska få den hjälp och det stöd som de behöver för att kunna hålla näsan ovanför vattenytan. Men jag när ändå en liten förhoppning om att artikelserien ska leda fram till att jag ska få full lön för den tid som jag lagt ned genom att jag åter ska belönas med ett fast arbete.
Jag har fått en del frågor om jag kommer att göra en uppföljning på Jayer - dödens hus. Det kommer sannolikt att bli en uppföljning men jag kommer inte själv att göra den. Jag har tipsat en rysk fotojournalist om Jayer och han är mycket intresserad av att ta upp stafettpinnen och göra ett mer djupgående reportage om människorna på Jayer över tid. Han arbetar på ungefär samma sätt som mig och han har fördel av att han bor i nära anslutning till Jayer och kan språket vilket krävs för att kunna tränga in på djupet i ämnet. Själv kommer jag att ta en liten paus från Ryssland och koncentrera mig på lite mer närliggande områden.
Ett sådant område är den svenska förorten som var ordentligt på tapeten för en månad sedan. Jag tror att det finns en väg ut ur problemen i förorten. Faktum är att det pågår en hel del spännande arbeten runt om i landet som skulle kunna vända utvecklingen åt rätt håll men det talas tyvärr ganska så tyst om det i media. Anledningen är att det inte är riktigt politiskt korrekt att lyfta fram dem. Men jag bryr mig inte om vad som är politiskt korrekt eller inte och jag kommer snart att publicera ett reportage som min fru och jag har gjort om en nysvensk pastor som arbetar långt utanför kyrkans väggar och som har lyckats med bedriften att i mångt och mycket göra det omöjliga möjligt.
Här följer en länklista över alla artiklarna som ingår i serien de glömda barnen i Ryssland, en del av dem är skrivna på engelska och andra på svenska:
JAYER - dödens hus
De glömda barnen i Ryssland
The Miracle baby from St. Petersburg
Mirakelbabyn som gav sin mamma ett nytt liv
There was a girl named Lisa
En trygg famn för Lisa
Klockan klämtar för de föräldralösa barnen
A Oasis Of Grace In The Darkness
Grace is a thought that can change the world
Saving Grace - How to make a good investment
Klockan klämtar för de föräldralösa barnen
I morgon kommer mängder av svenska ungdomar att ta studenten och flyga ut i verkligheten. Det är en glädjens dag för de flesta. Familj och vänner sluter manngrant upp kring studenterna och delar leende deras sprudlande glädje. Nu börjar livet på allvar och resan mot barndomens drömmar och förhoppningar ska äntligen påbörjas.
För mängder av föräldralösa barn i Ryssland har klockan redan klämtat för terminen. Deras student går i moll, den är ensam, dyster och utan hopp. För många av dem börjar en resa mot en mardrömslik tillvaro som de inte ens kunde föreställa sig i sin vildaste fantasi. De flesta av dem har levt hela sina liv på en institution efter strikta regler och scheman, de har inte fått fatta några egna beslut, de har inte fått lära sig hur man klarar sig själva i livet. Dagen då de ska ta sin student står de där som fåglar som ska släppas fria men som aldrig har fått lära sig att flyga. De är lätta byten för alla skrupelfria rovfåglar i världen utanför barnhemmets trygga väggar. En framtid av hemlöshet, droger, alkohol, kriminalitet, fängelse, prostitution eller självmord väntar ungefär 90% av dem…
Även om framtiden för före detta barnhemsbarn ser mycket mörk ut så finns det några oaser dit de kan vända sig för att få stöd och hjälp att klara sig själva. En sådan oas är Grace Family Center som har sin verksamhet på ett rysk-ortodoxt kloster i St Petersburg. Arbetet på Grace är mycket framgångsrikt och ungefär 90% av de före detta barnhemsbarnen som fått hjälp och stöd på Grace har kunnat anpassa sig till ett normalt liv. För dem som aldrig har haft någon riktig familj är platser som Grace värda sin vikt i guld. Även om arbetet på Grace Family Center är mycket framgångsrikt är de i ett skriande behov av pengar för att kunna fortsätta sin viktiga verksamhet.
Om du vill får du gärna stödja Grace Family Center genom att antingen ta kontakt med mig så hjälper jag dig att förmedla dina pengar via en betrodd svensk hjälporganisation eller så kan du donera pengar direkt till Grace via biståndsorganisationen Star of Hope, USA. Även om de inte själva jobbar mot Ryssland ställer de gärna upp och förmedlar pengar till Grace: Donate to Grace
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved
Flipp eller flopp - Leica X Vario
De stora förväntningarna som hade byggts upp på nätet inför lanseringen av den nya Leicakameran har mötts med en storm av missnöjda kommentarer och blogginlägg. Det verkar tyvärr som om Leica har lyckats med bedriften att måla in sig själva i ett hörn...
En överprissatt kamera med fast zoom och APS-C format, som kanske hade fått en och annan kameranörd att höja på ögonbrynen år 2007 duger inte år 2013! Smält ned alla Leica X Vario som ni tillverkat och börja om på ny kula. Bygg in en elektronisk sökare i kamerahuset och sätt dit en M-bajonett. Skulle den nya kameran kosta runt 20.000 kronor tror jag att ni skulle få fler beställningar än vad ni skulle kunna leverera och framförallt skulle ni kunna få merförsäljning på M-optik vilket ni inte får idag. Jag tror inte att den nya kameran skulle parasitera på försäljningen av M-kameror men många M-ägare skulle säkert göra sig av med sina Fuji- och Sonykameror som de har som komplement till sin M-kamera till förmån för den nya kameran.
Jag vill passa på att poängtera att jag gillar att Leica vågar att simma mot strömmen och producera attraktiva digitalkameror med ett stort mått av analog känsla. Visst M-kamerorna kostar en hel del. Men med tanke på att de tillverkas för hand av arbetare som får skälig lön för sitt arbete så är priset ändå inte så högt, särskilt inte om man jämför priserna med Canons och Nikons toppmodeller. Faktum är att jag skulle välja en Leica M 240 framför en Nikon D4 och en Canon 1DX vilken dag eller stund i veckan. Leica M är liten, smidig, lättjobbad och diskret precis som en kamera ska vara. Det är en fröjd att arbeta med en digital M-kamera. Det känns precis som att arbeta med en analog kamera förutom att man slipper allt blasket.
Det var många som hoppades att Leica skulle släppa en digital Leica med M-fattning utan mätsökare med antingen APS-C eller H-format nu blev det tyvärr inte så. Jag hoppas att Leica X Vario inte blir en allt för dyr läxa för företaget och att den ändå bär sig själv ekonomiskt. Jag vill ju att Leica ska fortsätta att simma mot strömmen och tillverka M-kameror i alla evighet eller åtminstone så länge jag lever. Förhoppningsvis kommer jag att kunna byta ut min Leica M8.2 mot en begagnad M 240 om ett par år.
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.
Finns det en framtid för dagstidningar i Sverige?
Frågan om hur framtidens dagstidningar kommer att se ut är mycket intressant. I ärlighetens namn så är det nog ingen som har något riktigt bra svar på den frågan. Men det är å andra sidan fritt fram att spekulera utifrån de givna förutsättningarna.
Personligen tror jag att det tryckta mediet kommer att bli allt mer bortträngt och att tidningarna i allt större omfattning kommer att satsa på betallösningar för nätet. Kanske kommer din lokala tidning att komma ut som nättidning fem dagar i veckan och som tryckt tidning på helgerna i framtiden? Att papperstidningen trängs undan behöver inte betyda att tidningen blir sämre. Om tryck och distrubitionskostnad minskas frigörs kapital som kan användas till att både sänka priset och satsa på ny teknik och ett bättre innehåll med mer fördjupning. Med ny teknik ges även nya möjligheter till en direkt interraktion med läsarna.
Tidningsvärlden ser inte längre ut som den gjorde förr. Det är till och med som så att man kan sätta fingret på exakt det datumet då den senaste stora förändringen i tidningsvärlden inträffade och det var den 27 januari 2010 då Ipad presenterades av Apples grundare och VD Steve Jobs. Sedan dess har upplagesiffrorna stadigt minskat för dagstidningarna. Även om jag själv inte har en Ipad så vet jag att det är mycket bekvämt att läsa en tidningen på en Ipad. Efter ett par dagars tillvänjning känns det fullt naturligt att sitta och bläddra i tidningen med pekfingret.
Det är nog många tidningsägare, chefredaktörer och redaktionschefer som behöver tänka om rätt så rejält. Även övrig personal såsom fotografer, reportrar, redigerare, säljare, grafiker, marknadsförare med mera behöver givetvis också tänka om. Många medarbetare är väl förtrogna med den nya tekniken och är flitiga användare av den privat. Om man tar den kunskapen och kondenserar ned den till tidningsvärlden och investerar i internutbildning för att ytterligare vässa förmågorna tror jag att det är möjligt för en del tidningar att hitta en framtida födkrok och en avkastning som gör ägarna glada.
Jag säger en del tidningar för jag tror att en del tidningar kommer att läggas ned, det behöver man inte vara profet för att förstå. Men jag tror att ett par rikstäckande tidningar, lokala tidningar och nischade tidningar som står relativt väl rustade i den nya tekniken kommer att överleva. Om de kommer att komma ut som papperstidningar förutom vid specialtillfällen återstår att se men jag tror som sagt var att papperstidningen har framtiden bakom sig. Att satsa pengar på en ny tryckpress idag är säkerligen en lika lyckad investering som de som valde att lägga stora pengar på ett nytt färglabb för film i mitten av 2000-talet…
För att den här artikeln inte ska bli allt för lång har jag valt att dela upp den i två delar och den andra delen kommer jag att publicera i min blogg framåt veckan. Jag vill också passa på att poängtera att trots att jag har arbetat på tidning ser jag mig själv som en lekman på området. Jag har valt att spekulera utifrån dagens förutsättningar. Men oavsett vilket tror jag att framtidens medialandskap kommer att skilja sig från dagens.
Schibstedts nya nyhetsapp Omi som precis har presenterats kanske är dagstidningarnas framtid i Sverige? Omni är i vart fall en app som främst ska tillfredställa behoven för den kräsne nyhetsläsaren som har höga krav på vad han eller hon läser. Du kan läsa mer om lanseringen av Omni på Dagens Medias hemsida: http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3712218.ece
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved.
Ps: Att låta ett brassband tolka nyheter är nog bland det mest bisarra som jag sett i nyhetssammanhang och jag tror inte att det är en gångbar melodi för vare sig gårdagens eller framtidens läsare. Frågan som uppstår är om tidningen vill ha läsare eller om de vill bli av med dem?: http://bambuser.com/v/3657954
Läsarna flyr dagstidningarna
Nyligen tog jag del av en artikel från den danska tidningen Politiken som en kollega delade med sig på Facebook. Enligt den artikeln har de danska dagstidningarna tappat 14% av sina läsare sedan förra året. Även om jag inte har tagit del av några färska svenska siffror skulle jag tro att det är nästan lika illa här i Sverige. Du kan läsa hela artikeln här: Læserne flygter fra dagbladene
Jag tror att en av anledningarna till att dagstidningarnas pappersupplagor minskar såpass kraftigt är att fler och fler säger upp sina prenumerationer och istället väljer att läsa och se nyheter gratis i datorer, mobiler och på läsplattor. Vi har tidigare i år fått ta del av rapporter om hur tidningar gör sig av med sina pressfotografer för att försöka spara pengar som motvikt till minskade annonsintäkter och färre prenumeranter.
Om den negativa utvecklingen som det skrivs om i Politiken fortsätter kommer vi säkerligen få se betydligt större nedskärningar bland personalen på tidningarna och risken är även stor att en del dagstidningar helt kommer att läggas ned på sikt.
Text och foto: © Mikael Good, All Rights Reserved