"Måla med ljus"

Multireporter och opinionsbildare. Det som står i min blogg är mina högst privata tankar och åsikter.

Rock'n'roll kameran är fortfarande redo för nattpasset

Förr brukade jag ha en kamera i många år. Men på grund av den tekniska utvecklingen byter jag kamera lite oftare, men det händer att jag håller fast vid en kamera en längre tid för att den är unik och tillför lite extra till bilderna.

I och med att de spegellösa digitalkamerorna kom valde jag att lämna det axeltunga Canonsystemet, och gick först över till Panasonic och sedan till Sony. Min andra Sonykamera var en A7s. Den kameran var egentligen tänkt för filmare, men i och med dess fantastiska egenskaper på höga ASA är det även en utsökt kamera för rock- och reportagefoto. Och det var en del fotografer som köpte den som komplement till sina Canikon-system av den orsaken.

Jag har haft min A7s i snart fem år och trots att utvecklingen har sprungit om den på många punkter är den fortfarande klassledande på höga ASA. Jag har levererat bilder som tagits på 51200 ASA, utan klagomål på bildbrus. En av de bilderna drogs upp stort över löpet! Kombinerar man A7s med en riktigt ljusstark glugg så har man nästan en ljusförstärkare. I den här videon får du en demonstration av kamerans imponerande lågljusegenskaper.

A7s är liten och smäcker och dess sensor på 12 megapixel gifter sig förutom med Sony FE-optik riktigt bra med adapterad M-optik. Jag körde ofta Voigtländer 15/4.5 med Sonyn, det var skarpt ända ut i hörnen. Idag använder jag främst en A9:a och en M 240. Den förstnämnda kameran är bra på höga ASA, men den är långt ifrån lika bra som A7s. Därför händer det att jag dammar av min A7s för konserter och reportage i lite skummare miljöer, där A9:ans lågljusegenskaper inte riktigt räcker till.

Just konserter har varit och är mitt primära användningsområde för A7s. Jag har levererat mängder av konsertbilder tagna med A7s och FE 70-200/4 G OSS genom åren. Kravspecen på bilderna har ofta varit kamera med småbilsformat med minst 16 megapixel. Jag har kommit runt den specen genom att framkalla bilderna i 125% i ACR. Bilderna har i vart fall fungerat att dras upp i riktigt stora format trots att de i många fall tagits på höga ASA. De största bilderna som tagits fram har varit 3x4 meter!

Rockfoto är en av de mest eftertraktade fotostilarna, och det är svårt att få tillträde till konserter. Genom åren har jag dokumenterat mängder av konserter och blivit bekant med många artister, vilket har öppnat dörrar för mig. Det händer faktiskt att jag har tackat nej till att dokumentera konserter. Det beror främst på tidsbrist samt att jag skulle begränsas till tre låtar i fotodiket. Jag avskyr att stå och trängas i ett fotodike, och har tackat nej av den anledning. I vår och somamr är tyvärr alla konserter som jag skulle bevakat inställda, och förutom att jag går miste om en hel del bra musik blir det ytterligare ett surt ekonomiskt avbräck på grund av den eländiga coronan...

Det kanske är en och annan som ställer sig frågan om det är värt att köpa en Sony A7s idag? Mitt svar är – får du den för runt 5000 kr är den värd priset, men betala inte mer. Det är en annorlunda kamera, den har sina fel och brister, men för den som vill simma lite mot strömmen är det en bra kamera som det går att jobba kreativt med. Sätter du ett ljusstarkt vidvinkel på kameran får du en perfekt och smidig kombo för reportage i dunkla miljöer, och A7s är fortfarande en riktigt bra kamera för konserter. Autofokusen är inte den snabbaste men den sätter skärpan rätt även i krävande ljussituationer.

Alla bilderna i inlägget är tagna med en Sony A7S..

Text och foto: Mikael Good

Postat 2020-05-16 18:20 | Läst 11180 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Superman Is Dead - Outtrigger

I Melodifestivalen slog Outtrigger igenom med tvångströja och burar som förde tankarna till Dr. Hannibal Lecter. Med sin melodiska sång, growl, tunga riff, distade gitarrer och bra scenshow har de snabbt vuxit till att bli en publikfavorit på den svenska rockscenen.

Jag fotograferade bandet på Gullbrannafestivalen 2014. Outtrigger bildades i Helsingborg 2009 och består av Simon Peyron (sång), John Löfgren (trummor), Timmy Andersson (gitarr), Adam Axelsson (gitarr) och Joakim Agnemyr (bas). Det märks att bandet är vana att stå på scen och i från första till sista ackordet har de publiken i sitt grepp. De flesta av deras fans är unga men här och var ser man gamla rockrävar som står och diggar med.

Bandet bjöd på sig själva och gav järnet för publiken. Men det är först när de kör sin cover på Robin Stjernbergs "You" och sin Melodifestivallåt "Echo" som det verkligen lyfter. Outtrigger är dock mycket mer än de låtarna och de har fler starka låtar på sin reportoar som också röner stor uppmärksamhet men dock inte lika mycket som deras "schlagerlåtar".

Med debutskivan "The Last of Us" som kom i november har Outtrigger precis det låtmaterialet som kan ge dem ett lyft internationellt. Efter framgångarna med "You" och "Echo" skulle man kunna tro att bandet skulle välja att följa samma spår för att kunna kränga fler skivor. Istället har de valt att följa sitt hjärta och spela in den plattan som de själva ville göra. Skivan består inte av lättsmält schlagermetal för den breda publiken utan är en skiva för den kräsna metalkonnässören som vill ha mer substans än snärtiga tuggumi-refränger och publikfriande riff.

Från första låten "Superman Is Dead" till avslutande "The Last of Us" tar bandet med oss på en välspelad, välproducerad resa där sångaren Simon enkelt hoppar mellan olika sångstilar. Den enda låten som drar ned helhetsbetyget från en 4 till en stark 3:a är den akustiska verisonen av "Awaken Me" som mest känns som utfyllnad. De skulle ha lyssnat på Agnus Youngs råd. På frågan varför inte AC/DC inte gjort några ballader svarade Agnus att Led Zeppelin gjorde en bra ballad 1970 och att det räckte med det.

Text och Foto: Mikael Good