Inifrån en Leica

Leicakameror blir bara dyrare och dyrare. På ett par år har begagnatpriset på en del äldre modeller mer än fördubblats. Men det går att göra riktiga fynd om man inte har tummen mitt i handen, och är beredd att lägga ned lite extra tid och kärlek på att få dem i ordning. Den rara Leican på bilden hade några brister i form av en solkig sökare, kontaktproblem, en inställningsratt som gick trögt, och en mätsökare som låst sig. Efter en dryg timmas eftermiddagsservice fungerar mätsökaren perfekt, det tidigare så solkiga sökarglaset är varsamt putsat, inmatningsratten snurrade jag X-antal varv åt vänster tills den började gå lätt igen, och kontaktproblemet är puts väck med hjälp av lite kontaktspray och stålull. Nu går kameran som ett urverk igen, och värdet har ökat med X-antal tusenlappar.

Text och foto: Mikael Good

Ett billigt M-objektiv för förryckta

Leica Noctilux-M 50mm f/0.95 ASPH kostar 112 899 kronor. Det är ett fantastiskt objektiv men prislappen avråder nog de allra flesta från ett spontanköp. Ljusstarka normalobjektiv och Leica hör på sätt och vis ihop. Finns det egentligen någon ljusstark normal till Leica M med karaktär som inte bara tandläkare och oligarker har råd med?

Svaret är faktiskt ja! Kinesiska 7Artisans har ett 50mm f/1,1 som kostar strax under 3000 kronor. Objektivet har tillräckligt med kvaliteter och karaktär för att locka en del kräsna Leica användarna. Jag har testat ett 7Artisans 50mm f/1,1 på min Leica M9 under ett par dagar, och jag kommer definitivt att behålla det! Objektivet kopplar perfekt med mätsökaren, och jag har till och med lyckats att sätta skärpan rätt på 1,1 vid de flesta tillfällena, förutom när jag fått hjärnsläpp och vridit den åt helt fel håll!

En anledning till att jag bestämde mig för att testa 7Artisans 50mm f/1,1 var att jag läste Thorsten Overgaards test. Torsten är känd för att vara mycket kräsen vad gäller objektiv, men i och med att han rekommenderade objektivet blev jag nyfiken på det. Nu när jag testat objektivet är jag benägen att hålla med honom, och har kommit till ungefär samma slutsatser som honom. Därför tänker jag spara tid och hänvisar dig som vill ha en rejäl genomgång av objektivet till Torstens blogg, länken hittar du längs ned i denna artikeln.

I stället för att rapa upp en massa text väljer jag att dela med mig av bilder från mitt testande. Under veckan har vi haft några dagar med Kodachromeväder efter flera veckors regnande, och jag har passat på att vädra ljusmaskinen på lediga stunder. Objektivet är väldigt speciellt, men jag älskar det som är speciellt, annorlunda och som simmar mot strömmen. De överdimensionerade normalobjektiven som levererar perfekt resultat på största öppning är inte riktigt min tekopp. 

Har du redan en Leica Noctilux-M 50mm f/0.95 eller ett Leica Noctilux-M 50mm f/1 kan det ändå vara värt att komplettera med ett 7Artisans 50mm f/1.1, bara för att det är så kul att jobba med. Men om du är en skärpenörd som vill ha största möjliga skärpa i dina bilder och kör med Leica M, är det bättre att du satsar dina surt förvärvade på ett 50mm f/1,4 eller f/2,0. Är din budget tajt kan jag rekommendera Zeiss ZM 50mm Planar f/2 som går att hitta för runt 6000 kronor begagnat.

Bilderna i inlägget är tagna med en Leica M9 och ett 7Artisans 50mm f/1.1, bildhandteringen är minimal.

http://www.overgaard.dk/7artisans-for-Leica-M-rangefinder-and-Sony-Canon-and-Fujifilm-50mm-f-1-1-Sonnar-review-and
-user-report.html

Text och foto: Mikael Good

En digital mätsökarkamera med 50-tals känsla

Den tekniska utvecklingen är enorm, de senaste 20 åren har utvecklingen varit lika stor som från den dagen då den första människan uppfann sitt första redskap fram till för 20 år sedan. Fotografins utvecklingen har också varit stor de senaste 20 åren, och vi har gått från ett analogt till ett digitalt förfarande.

En del saknar den gamla goda tiden, personligen omfamnar jag den tekniska utvecklingen som ger mig möjlighet att fotografera på ett sätt som jag inte kunde på filmtiden. Precis som när jag började på 1980-talet tycker jag om att fotografera med mätsökarkameror. När jag köpte min första analoga mätsökarkamera en Olympus XA kunde jag inte ens drömma om att jag en dag skulle äga en Leica.

När Leica M8 kom ut i september 2006 kände jag instinktivt att den kameran vill jag ha, men det skulle dröja fem år innan prislappen gick ned till en för mig rimlig nivå, och jag kunde köpa en begagnad Leica M8. Trots att den är snudd på antik i digitalkamera-världen och har en del märkliga egenheter, har den en en av mina absoluta favoritsensorer. Vilket har lett till att M8:an har fått följa med på reportagejobb både i som utanför landets gränser.

M8:an har egentligen bara en nackdel och det är att den inte har småbildsformat. Det gjorde att jag till sist bestämde mig för att uppgradera till en digital mätsökarkamera med småbildsformat. Efter mycket funderande kom jag fram till att jag ville ha en ”Kodachrome Leica” det vill säga Leica M9. Tyvärr har den problem med sensorn, och M9:or med nybytt sensor kostar oftast en bit över 20 000 kronor.

För ett par veckor sedan fick jag tag i en Leica M9 med nybytt sensor för ett bra pris. Jag har provkört kameran, och kan bara säga att jag är helnöjd. Att fota med en M9:a är som att fota med digital Kodachrome 64 med skillnad att jag kan ställa kameran ända upp till 1000 ASA och få likvärdigt resultat. Bilderna blir riktigt krispiga och med rätt objektiv levererar CCD-sensorn färgbilder med mellanformatskänsla av allra högsta klass.

De gångerna jag har slagit över bilderna till svartvitt i ACR:n blir resultatet nästan lika bra som med M8:an, som även kallas för ”Poor Man’s Monocrome”. Precis som med M8:an är det dynamiska omfånget litet och bilderna ”spricker” lätt om man bearbetar dem för mycket. I och med att sprattelutrymmet är litet pressar det mig att sätta bilderna rätt redan i fotograferingsögonblicket.

De svartvita bilderna har jag tagit på några vänner från Rumänien som jag mötte under en promenad i Jönköping. Det var ganska så skumt ute och jag fick vrida upp ASA till 1250, ställa tiden på 1/30 och bländaren på 1,4 alternativt 2. Det blev en skönt dokumentär känsla över bilderna vilket jag inte riktigt får fram med mina Fuji- eller Sonykameror. Det hade fungerat bra att köra bilderna i färg men som Robert Frank sa: ”Black and white are the colors of photography”.

1250 ASA är max för M9:an, efter det blir bruset fult och opersonligt. Det är lite i det knappaste laget för mig och jag hade gärna sett att kameran hade varit användbar upp till 6400 ASA. Jag har löst det problemet genom att köra M9:An ihop med en Sony A7rII och en Techart PRO Leica M - Sony E Autofokus Adapter. Med den kombinationen får jag en hyfsad autofokus, bildstabilisering och kan fota med mina M-objektiv upp till 12800 ASA!

Någon kanske undrar om det fortfarande är värt att köpa en smått antik digital mätsökarkamera som den tekniska utvecklingen har sprungit om flera gånger, svarar jag tveklöst ja! Om du inte tycker om att förlora dig bort i menyer och inställningsalternativ, och föredrar att jobba med mätsökarkameror är det väl värt att satsa på någon av de begagnade ”lågbudgetleicorna”. Det går att hitta begagnade Leica M8 för 11 000 kronor, M9 för 20 000 kronor (se till att sensorn är bytt) och Leica M 240 för 25 000 kronor.

Men framförallt ska du välja en kamera som du trivs med och som inte står mellan dig och bildskapandet. Det går utmärkt att ta bra bilder med en mobiltelefon eller en digitalkamera för några hundralappar. Till syvende och sist handlar det inte om kameror och objektiv utan om vem som står bakom kameran.

Text och foto: Mikael Good