Glöm inte att göra rent sensorn

När negativscannern kom scannades bilderna rakt in i datorn. Men trots ordentlig rengöring av negativen återstod ofta ett rejält arbete med att plocka bort de små ilskna dammkornen i Photoshop. Nu förtiden är den sortens digital retusch ovanlig, men det händer att man får lägga ordentligt med tid på en bild för att man glömt att rengöra sensorn.

Det är inte ofta som jag fotograferar fåglar men i går hände det. Men till mitt förtret upptäckte jag att bilden på pippifåglarna förstörts av en massa bös på sensorn. I och med att jag mestadels fotograferat med ljusstarka gluggar på full glugg har jag inte märkt av eller störts av böset. Nu hade jag monterat på en 70-200 för att trycka ihop perspektiven lite mer och därigenom blev böset framträdande i bilden.

Det går att plocka bort alla de ilskna dammpartiklarna med hjälp av Photoshop. Men det är ett tidsödande arbete som jag inte vill lägga ned på en bild som egentligen inte har något större värde. På den tiden som jag jobbade med att scanna in negativ och diabilder lade jag mycket tid på att retuschera bort damm och annat bös som lätt hamnade på bilderna trots noggrann rengöring innan scanning.

Igår rengjorde jag sensorn med hjälp av en sensor-svabb och två droppar rengöringsvätska, när det var klart blåste jag bort det sista dammet med hjälp av en blåsbälg. Nu är sensorn ren och fräsch igen och kameran är redo för nya eskapader. Att göra rent sensorn är relativt enkelt om man inte har tummen mitt i handen, men man behöver vara lätt på handen och inte trycka för hårt för att inte skada skyddsglaset, om det går sönder kan det bli en riktigt dyr historia.

Text och foto: Mikael Good

Jag lever min dröm med ett 50mm f/0.95

Ett objektiv som jag länge drömde om att köpa är Canon 50mm f/0.95 som även kallas för ”Dream lens”. För ett par år sedan höll drömmen på att gå i uppfyllelse. Jag fick möjlighet att köpa ett exemplar som konverterats till Leica M för 10 000 kronor, tyvärr backade jag ur affären. I dag kostar ett objektiv i samma skick 30 000 kronor!





Tidigare var Canon ganska så ensamma om sitt mätsökarkopplade 50mm f/0.95 men de senaste tio åren har det dykt upp ett antal ljusstarka normalobjektiv med bländare 0.95 på marknaden. Kvaliteten på dem varierar från urusel till absoluta toppklass. Leica Noctilux-M 50mm f/0.95 ASPH är toppklass, men det är även priset på drygt 120000 kronor. Trots prislappen är det ett populärt objektiv med Leica mått mätt och leveranstiden är lång. Men har man pengarna och användning för objektivet är det dock inget att tveka på.





I och med att jag i icke corona-tider fotar en hel del konserter och gärna rör mig i lite dunklare miljöer ansåg jag att det var berättigat för mig att skaffa ett ljusstarkt normalobjektiv för att vinna lite mer tid, få lite mer skärpesläpp och kunna nå lite längre in i dunklet. Men samtidigt ville jag inte lägga allt för mycket pengar på ett specialobjektiv som jag bara skulle använda vid ett antal tillfällen. Egentligen har jag för många objektiv. Men jag har svårt att tacka nej till objektiv som är fyllda med karaktär och som simmar mot den rådande perfektionsströmmen.





Efter att ha gått igenom en del tester av olika objektiv kom jag fram till att TTArtisan 50mm f/0.95 skulle passa mig. I mångt och mycket är det en billig kopia på Leica Noctilux-M. Det ser ut som en Noctilux-M både vad gäller utseende och storlek, och det är välbyggt men inte i samma klass vad gäller bildkvaliteten. Glaset i TTArtisan objektivet kommer inte från AG Schott och har därför inte den tredimensionella känslan i bilderna som Noctilux. 





Även om det inte kan mäta sig med Noctilux-M så är TTArtisan 50mm f/0.95 fortfarande ett bra objektiv om man jämför med de andra ljusstarka objektiven på marknaden. I de tester som jag tagit del av står det sig väl mot Canon 50mm f/0.95 även om det 60-åriga Canonobjektivet överlag är bättre. Jag ville inte köpa TTArtisan objektivet nytt för 7250 kronor och bestämde mig för att vänta in ett begagnat objektiv. När det dök upp till ett riktigt fyndpris slog jag till! Behöver du inte bländare 0.95 är det bättre att köpa ett 50mm f/1.4 eller f/2.0. Ett sådant objektiv är mindre och smidigare och oftast skarpt från kant till kant när man bländar ned ett par steg. 





Nu har jag använt objektivet lite mer än en vecka. Att sätta skärpan på bländare 0.95 med mätsökaren på min M240 är en riktig utmaning, men med hjälp av den elektroniska Visoflexen går det hyfsat. Ännu bättre fungerar objektivet på min Sony A9. Med hjälp av en Techart Pro autofokusadapter sätts skärpan hyffsat snabbt även i lite mörkare miljöer, och den stora högupplösta sökaren gör det enkelt att sätta skärpan manuellt när så behövs. TTArtisan 50mm f/0.95 är känsligt för motljus, och kantskärpan blir aldrig riktigt bra, men  jag är överlag nöjd med hur det presterar och dess optiska tillkortakommanden utnyttjar jag kreativt. 





Jag längtar efter att fota konserter med objektivet, jag tror att det kommer att bli grymt bra bilder. Förra året testade jag att dokumentera ett par konserter med ett 7Artisan 50mm f/1.1. Testet gav mersmak, men jag var inte helt nöjd med hur objektivet presterade. Men jag är övertygad om att TTArtisan 50mm kommer att göra ett bättre jobb.



Objektivet är suveränt för porträtt och stämningsbilder på mellanstora avstånd, men det har som sagt sina brister. De gångerna som jag behöver ett perfekt normalobjektiv har jag ett Carl Zeiss 50mm f/1.4 för Contax som jag kör med adapter på Sonyn. Trots att det tillverkades på 70-talet står det sig fortfarande mycket väl i konkurrensen och bilderna har samma tredimensionella känsla som moderna Leicaobjektiv. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att objektivglaset också kommer från AG Schott i Mainz. Egentligen är Zeisset så perfekt att jag tycker att det är tråkigt, men för en del jobb behövs det lite tråkigare objektiv, alla kunder är inte så glada i experimentlusta.



Bilderna i inlägget togs på ett rivningshotat industriområde i Huskvarna med ett TTArtisan 50mm f/0.95 samt en Sony A9 med en Techart Pro LM-EA7 autofokus adapter. De flesta av dem är tagna på full glugg och 1/32000 sekund. Det är främst den här typen av bilder samt konserter som jag kommer att använda objektivet till.





Text och foto: Mikael Good

Jag längtar tillbaka till Serbien

Denna höst skulle jag enligt planerna besökt Serbien för andra gången i år. Men tyvärr har även denna resa ställts in på grund av covid-19.



De senaste åren har jag varit i Serbien tre gånger. Jag har fått många romska vänner i landet. Tillsammans har vi fått vara med om sådant som är svårt att förklara. Sådant som man måste se med egna ögon för att kunna förstå.




Det som sker är mycket spännande och jag har redan fått tre reportage från Serbien publicerade. I viss mån har jag själv varit involverad i det som sker, men framförallt har jag funnits på plats och dokumenterat. Det är något som jag vill fortsätta att göra därför grämer det mig att covid-19 hindrar mig.




Jag håller kontakt med mina vänner via Facebook, men att träffa varandra i verkligheten eller på Facebook är väsensskilt. Nu har jag siktet inne på att åka till Serbien i vår och fortsätta dokumentera det andliga uppvaknandet bland vägen och stigarnas folk i de södra delarna av landet. 



Text och foto: Mikael Good

Har jag tagit mina bästa bilder?

När jag går igenom mitt material från Lettland för en kommande bok och utställning känns det som att jag redan har tagit mina bästa bilder och att jag inte kommer att nå upp till samma klass igen.



Men även om jag inte skulle komma upp i samma klass finns det fortfarande mycket att berätta om. Att få vara med och göra skillnad för människor är drivkraften i mitt skrivande och fotograferande. Därför kommer jag att fortsätta att berätta tills jag drar mitt sista andetag även om bilderna inte blir lika bra som förr.






Text och foto: Mikael Good

Miljöbilder från Lettland

Ett land som jag rest på många reportageresor till genom åren är Lettland. Under mina resor har jag dokumenterat flitigt och jag har mängder av bilder på letter i olika åldrar och deras närmiljö.

Men det finns en typ av bilder som jag tyvärr har missat att ta och det är allmänna miljöbilder. Den typen av bilder är viktiga för berättandet när man bygger bildreportage, och det är inte alltid som man kan göra om dem ifall det skulle behövas. Några av miljöerna på bilderna finns inte längre kvar eller har förändrats kraftigt genom åren. En del har rivits och ersatts av nybyggnationer.




Text och foto; Mikael Good