A Budget-Friendly Camera for Rock Photography

Finding an affordable camera that excels in indoor rock photography can be quite challenging, especially when you're on a tight budget. However, I have discovered a fantastic option that offers excellent performance without draining your wallet. Although the camera is a few years old, it still possesses the ability to capture high-quality photos at high ISO settings.

In the past, when I was working with cameras in the Canon EOS 1D series, I found that while Canon cameras were robust and performed well, their performance at high ISOs was not as impressive. That's when I heard positive reports about the Sony A7s from documentary and rock photographers. Intrigued, I decided to check it out and ended up purchasing one. When I started using it in the photo pit, I received sarcastic comments from CANIKON photographers, questioning if it was even possible to work with such a small camera. However, the A7s's excellent performance at high ISOs impressed them, and some even wished they had a CANIKON camera with a similar sensor.

The Sony A7s is primarily designed for filming in 4k, but its remarkable characteristics at high ISOs make it perfect for capturing photos in low-light conditions, such as indoor concerts. While the autofocus may not be the fastest, and continuous shooting is slow (though not everyone uses continuous shooting anyway), these are minor drawbacks considering the camera's overall capabilities. For most types of photography, including rock photos, the A7s is more than adequate. In fact, it can still produce excellent results at 12800 ISO and higher, often surpassing those of modern and more expensive cameras.

The affordability of a second-hand Sony A7s makes it an excellent investment. Despite having a 12.2-megapixel sensor, you can easily enlarge the photos, if necessary, using programs like Topaz Gigapixel AI. In the article, I captured the photos with a Sony A7s and a Sony FE 70-200/4 G OSS lens, which proved to be an excellent combination for indoor rock photography. Although I have since switched to the Sony A9, which better suits my needs as an all-round camera, I still regularly use my A7s as a backup, typically with a 14 or 20mm wide-angle lens.

Text and Photo: Mikael Good

Fyra gitarrister och en basist

En sak som jag saknar under den pågående pandemin är möjligheten att fotografera konserter. Ett vanligt år bevakar jag ett 50-tal konserter, och under de senaste åtta åren har jag levererat 1000-tals bilder till olika artister och tidningar.

I år har jag tyvärr inte varit på en enda konsert, de har ställts in en efter en på grund av Corona-pandemin. Men jag har fått leverera en hel del bilder från arkivet. En av dem är bilden här ovan på Peter Carlsohn. Han är basisten som står mitt bland de duellerande gitarristerna.

Peter har precis släppt sin soloskiva Out of the Blue som är väl värd en genomlyssning, som kuriosa kan jag berätta att jag har tagit några av bilderna i det medföljande konvolutet. Bilden här ovan och några andra konsertbilden på Peter som jag letade upp kommer kanske att användas i en artikel om Peter. Jag har för mig att den har publicerats tidigare men jag är inte riktigt säker.

Text och foto: Mikael Good

Rock'n'roll kameran är fortfarande redo för nattpasset

Förr brukade jag ha en kamera i många år. Men på grund av den tekniska utvecklingen byter jag kamera lite oftare, men det händer att jag håller fast vid en kamera en längre tid för att den är unik och tillför lite extra till bilderna.



I och med att de spegellösa digitalkamerorna kom valde jag att lämna det axeltunga Canonsystemet, och gick först över till Panasonic och sedan till Sony. Min andra Sonykamera var en A7s. Den kameran var egentligen tänkt för filmare, men i och med dess fantastiska egenskaper på höga ASA är det även en utsökt kamera för rock- och reportagefoto. Och det var en del fotografer som köpte den som komplement till sina Canikon-system av den orsaken.



Jag har haft min A7s i snart fem år och trots att utvecklingen har sprungit om den på många punkter är den fortfarande klassledande på höga ASA. Jag har levererat bilder som tagits på 51200 ASA, utan klagomål på bildbrus. En av de bilderna drogs upp stort över löpet! Kombinerar man A7s med en riktigt ljusstark glugg så har man nästan en ljusförstärkare. I den här videon får du en demonstration av kamerans imponerande lågljusegenskaper.



A7s är liten och smäcker och dess sensor på 12 megapixel gifter sig förutom med Sony FE-optik riktigt bra med adapterad M-optik. Jag körde ofta Voigtländer 15/4.5 med Sonyn, det var skarpt ända ut i hörnen. Idag använder jag främst en A9:a och en M 240.  Den förstnämnda kameran är bra på höga ASA, men den är långt ifrån lika bra som A7s. Därför händer det att jag dammar av min A7s för konserter och reportage i lite skummare miljöer, där A9:ans lågljusegenskaper inte riktigt räcker till.



Just konserter har varit och är mitt primära användningsområde för A7s. Jag har levererat mängder av konsertbilder tagna med A7s och FE 70-200/4 G OSS genom åren. Kravspecen på bilderna har ofta varit kamera med småbilsformat med minst 16 megapixel. Jag har kommit runt den specen genom att framkalla bilderna i 125% i ACR. Bilderna har i vart fall fungerat att dras upp i riktigt stora format trots att de i många fall tagits på höga ASA. De största bilderna som tagits fram har varit 3x4 meter!



Rockfoto är en av de mest eftertraktade fotostilarna, och det är svårt att få tillträde till konserter. Genom åren har jag dokumenterat mängder av konserter och blivit bekant med många artister, vilket har öppnat dörrar för mig. Det händer faktiskt att jag har tackat nej till att dokumentera konserter. Det beror främst på tidsbrist samt att jag skulle begränsas till tre låtar i fotodiket. Jag avskyr att stå och trängas i ett fotodike, och har tackat nej av den anledning. I vår och somamr är tyvärr alla konserter som jag skulle bevakat inställda, och förutom att jag går miste om en hel del bra musik blir det ytterligare ett surt ekonomiskt avbräck på grund av den eländiga coronan... 



Det kanske är en och annan som ställer sig frågan om det är värt att köpa en Sony A7s idag? Mitt svar är – får du den för runt 5000 kr är den värd priset, men betala inte mer. Det är en annorlunda kamera, den har sina fel och brister, men för den som vill simma lite mot strömmen är det en bra kamera som det går att jobba kreativt med. Sätter du ett ljusstarkt vidvinkel på kameran får du en perfekt och smidig kombo för reportage i dunkla miljöer, och A7s är fortfarande en riktigt bra kamera för konserter. Autofokusen är inte den snabbaste men den sätter skärpan rätt även i krävande ljussituationer.





Alla bilderna i inlägget är tagna med en Sony A7S..

Text och foto: Mikael Good

Rockfoto – Längst fram i fotodiket

Att gå på konserter är ett hett sommarnöje för många semesterfirare. En del köar i timmar för att komma åt de bästa platserna närmast scenen. Många avundas fotograferna som får stå längst fram i fotodiket, och önskar att de själva fick stå där. Jag är en av de priviligierade fotograferna som får stå allra längst fram.



Att fotografera konserter är en utmaning, särskilt när man som jag främst jobbar inomhus. Det första jag gör på en konsert är att vänta in rätt ögonblick och ta de säkra bilderna som jag vet att uppdragsgivaren är nöjd med. När det är gjort försöker jag att ta lite mer spektakulära bilder. Förr kunde man pressa Tri-X två steg, ställa in kameran på 1/250 bländare 2,8, och köra på det konserten igenom. Men i dag är det mer show med ljus och andra specialeffekter. I och med LED-skärmarnas och rökens intåg har det blivit allt svårare att fotografera. Många gånger har jag missat det rätta ögonblicket för att det var för mörkt på scenen just då.



Men jag klagar inte, en konsert är först och främst en upplevelse för besökaren och inte för filmare eller fotografer. Det är bara att gilla läget och anpassa sig till situationen. I och med att jag främst jobbar med spegellösa kameror ser jag motivet i sökaren, och när allt är rätt fångar jag bilden. Även om kamerorna har snabb matning har jag valt att köra i enbildsläge, och försöker sätta bilder i rätt ögonblick. Det är ett bra sätt att träna upp ögat på. Jag har kört på det viset i 30 år, och det fungerar fortfarande utmärkt. Framförallt slipper jag det tidsödande jobbat att gå igenom en massa extra bilder.



Jag har mött många fotografer i fotodiket genom åren. Ett misstag som jag ser att många gör är att det kör med en kamera, och ett 70-200mm, samt att de tar bilderna från ungefär samma position. Precis som med allt annat foto gäller det att variera sig. Bilder från fotodiket blir ofta förutsägbara och förmedlar inte så mycket av stämningen. Under konserten försöker jag röra mig runt i lokalen för att få stor variation på mina bilder som möjligt. Det har betalat sig, jag har tagit några av mina bästa rockfoton från publiken och bakom scenen. Det är också de bilderna som mest har tilltalat artisterna själva, och som de har bett att få använda sig av. Bilder som visar varenda pormask och svettdroppe i deras ansikten har de sett sig mätta på, precis som alla andra vill de ha variation.



När jag jobbar försöker jag att ha med mig en ganska så smidig utrustning. Primärt arbetar jag med Sony A7rII, A6500 och Leica M240. Till dem har jag följande objektiv med Leica M-fattning 21/2,8, 28/1,4 och 50/1,1. När jag kör dem på Sonykamerorna har jag en Techart PRO adapter som ger autofokus. Jag har även ett Sony E 18-135, ett 100/2 samt ett 70-200/4 IS med autofokus. Sony kamerorna går utmärkt att använda upp till 6400 ASA och Leican upp till 3200 ASA. När jag kör med tele går jag sällan under 1/250 dels sekund, och med vidvinkel försöker jag hålla mig över 1/125 dels sekund. När tiderna inte räcker till händer det att jag får köra 28/1,4 och 50/1,1 på full glugg. 



Den främsta anledningen till att jag håller på med rockfoto är att jag älskar musik, och tycker om att upptäcka nya band. Genom åren har jag mött många icke yrkesverksamma fotografer som är ointresserade av musik, jag har svårt att förstå varför de har valt att bevaka konserter. Själv är jag ointresserad av bilar och skulle aldrig förmå mig att gå på en motormässa eller en biltävling för att fotografera om jag inte var där på uppdrag.



Bilderna i inlägget har tagits med Leica M240, Sony A6500, Sony A7rII samt Zeiss 21/2,8, 7Artisan 28/1,4, 7Artisan 50/1,1, Canon EF 100/2 och Canon EF 70-200/4 IS samt Techart PRO och Metabones IV adapter.

Text och foto: Mikael Good

I wonder what happens if I hit the cray button?

I was just too tired to go to a concert, my feets and my body ached and screamed for a good night's rest. But instead of going to bed I decided to drag my body to see the crunk-rock band Family Force 5 from Atlanta perform in the concert-arena Skeppet at the Gullbranna festival. Right from the first chord I was hooked and I quickly forgot about my acing body, and my sleepy eyes were opened wide as I was drawn right into the music.



I have had the privilege to see and photograph a lot of really good bands this year. But two bands stand out among the others - Family Force 5 (FF5) and the veteran Swedish hard-rockers Jerusalem. All of us who gathered in Skeppet and choosed to skip the footy game between the Netherlands and Costa Rica in World Cup got to see a really awesome concert instead. The concert-arena exploded into a pure cascade of crazy energy when Chap Stique, Crouton, Fatty, Nadaddy and Hollywood invited us to a wild and crazy show. 



I was really impressed by the band's intensive performance. They hit the "Cray Button" from the very first chord and gave us an awesome stage show with a lot of presence. FF5 had the large crowd in their hands from the very first moment. The fact that the show was a little bit crazy is not so surprising given that "Cray" is modern slang for crazy. Hit the Cray Button means that you should press the crazy button! And that was what the band did! :) I really hope that it was not the last time that FF5 played in Sweden and Gullbranna. They gave the best show at the whole festival in my opinion. If you have a opportunity to see them live, go!

Family Force 5 was founded by brothers Solomon "Soul Glow Activatur" Joshua "Fatty" and Jacob "Crouton" Olds. They have a long and successful history with four studio albums, two remixes, 9 EPs and many live concerts in their big trunk. Last year Solomon Olds left the band to concentrate on songwriting and other musical duties for the band. His brother Jacob step up from his drums and took care of the lead vocals and Teddy Bolt "Hollywood" took care of the drums instead. I like that kind of music that Family Force 5 plays. And I had a hard to keep the camera still enough to get the images sharp enough because it was absolutely impossible for me to stand still as the band played the songs Chainsaw, Cray Button, BZRK and Zombie! :)



It's been a while since I hung on the lock to buy a new record. But Family Force 5's latest album Time Stands Still that came out august 5 is so incredibly good that I bought it right when it came out. It still too early to talk about the album of the year. But Time Stands Still will definitely be a candidate for that title. Buy the album at iTunes or Amazon, that's an direct order!



Click the following link if you want to see the slide show on your phone or tablet: https://www.flickr.com/photos/chasid68/sets/72157645889273306/  

Click the following link if you want to read this review in the tounge of angels: http://chasid68.blogspot.se/2014/07/watch-me-hit-cray-button.html 



Text and photo: Mikael Good, Music Lover and Rock Photographer