Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

The Radical Eye

Tate Modern hade några fotoutställningar när jag råkade komma förbi. Råkade kanske är att ta i. Gjorde ett besök på The Photographers' Gallery i närheten av Oxford Circus men det var en besvikelse. En utställning om UFO:s och bilder på föremål som flugigt omkring. Jag vände direkt och tog en fika på deras kafé istället. Så småningom blev det så Tate Modern. Hann ju förstås inte se alla utställningar eller hallar utan ställde in mig på två: Elton Johns The Radikal Eye och Wolfgang Tillmans. Insåg försent att biljetten jag löst endast räckte till The Radikal Eye. (det mesta är fritt på Tate Modern utom några specialutställningar). Elton Johns fotointresse var tydligen ganska nytt och i en video visades hur belamrade en del väggar i hans bostad var med fotografier; en samlare. Bilder av de flesta epokbildande och nyskapande fotograferna sedan fotografins början hade han samlat på sig och nu var de utställda på Tate Modern. Fotoförbud rådde i utställningslokalen (!). Trots det så var det intressant att se de där bilderna (original?) inom glas och ram som man ser i pretentiösa bokverk som avbildar Ansel Adams, Man Rays, Dorothea Langes, Irvin Penns bilder med flera. Påfallande så var det inga stora format. De flesta var mindre än A4-storlek.

Byggnaden var svårorienterad med rulltrappor i flera våningar och invändig gångbro som enda passage från Boiler house till Switch house när man kommit upp några våningar. Det fanns flera fotoorienterade utställningar som ingick i de fria utställningarna och 150 spänn för att se The Radikal Eye var nog i överkant. Bilderna finns ju som sagt i många fotoböcker.

En installation i den stora salen som påminde om proceduren för att ladda en reaktor.

Mycket annat spännande finns det att se och det är gott om restauranger runt omkring på Themsens södra strand för att inte tala om Shakespeares gamla teaterscen vars grunder återupptäckts för inte så länge sedan.

En pizza på en intilliggande restaurang hanns med och utsikten över Themsen i februarimörkret kunde samtidigt beskådas. Vistas man en heldag på Tate Modern och det är inte osannolikt, så kan man äta där också.