Vråltrippen del I av III

Dålig bild på dåligt väder genom dåligt putsat fönster på färjan Rödby-Puttgarden

Med en begagnad Opel Astra styrdes kosan återigen mot söder. Ciara, lågtrycket från väster klassades som en tvåa. I Tyskland som en trea.  Respekt, alltså. Detaljerade väderprognoser för Hamburg och Hannover angav 16 mm regn på måndagen i Hamburg,  30 m/s i byarna nere vid Hannover runt midnatt med sannolik risk för fallna träd och annat vinddrivet på autobahn. Nu behöver vi inte ”leverera i tid”. Vi är inte längre i den åldersgruppen, så att avvakta väderläget blev det minst omdömeslösa.

Valet av kamerautrustning som skulle tas med på trippen blev ett sätt att använda tiden, men inte blev det lättare för det. Likaså gott att ta med rubbet. Så behöver jag inte ångra mig. Bara om jag glömmer någon pryl någonstans.

Blå timmen existerar också på färjor. I det här fallet är det det mulna vädret som gör det.

Lite långsam start på måndag förmiddag. Vädret var blåsigt och regnigt men fullt hanterligt. 300 mil på fyra dagar skall klaras av.

Nådde strax söder om Hannover första dagen den här gången också.

Med en hustru i baksätet som har högerfoten i högläge på vår väg söderut blev det lite diskussion om SAS senaste marknadsföringsvideo. I den startar man med att säga att det finns inget som är direkt skandinaviskt. Inget. Och så ger man exempel på alla influenser i traditioner och maträtter. SAS fick många kritiska telefonsamtal. Så många att de tog bort videon. Kritiken tålde man inte. Någon hävdade att ryska nättroll satt igång en motkampanj. Tror till och med att det var någon från "God-Natt-pressen". Om det inte varit för de häftiga kastvindarna på autobahn och 130 knyck i ytterfilen hade jag tagit mig för pannan. Med båda händerna. Kanske är det det som är typiskt skandinaviskt: Självutplåning och bristande självkänsla! Ja, inte Danmark förstås och inte Norge och inte.... 

Hannovermässorna drar mycket folk så det finns också ett stort antal små hotell till rimliga priser och byar där man aldrig skulle satt sin fot om det inte var för det låga priset på övernattningar. Behövde inte ta upp frågan om pensionärsrabatt. Det blev i Wülferode som vi övernattade den här gången. En by med agrara inslag. Centralt i byn fanns stora anläggningar med ekonomibyggnader och maskinhallar. Det "laga skiftet" eller enskiftet har inte nått mellersta Tyskland, ännu. Den svenska påverkan på tysk jordbrukspolitik runt sekelskiftet 1700-1800 verkar ha varit obefintlig. Nu vet jag inte hur tyskarna gjort med sin omfördelning av ägor så jag skall inte trassla in mig en sådan diskussion. (Tror inte att feodalsamhället som man haft på kontinenten medgav några som helst omfördelningar även om Marx och Hegel kommer från de här trakterna och laga skifte hade lite andra syften). 

Att även en by som Wülferode har lite stolthet gick inte att ta miste på.

Byns rådhus låg otvunget kvar i vänstersvängen intill den breddade huvudgatan eller snarare matarleden.

Även räddningstjänsten kan komma i nödläge.

Behagligt att avnjuta frukost före avfärd. Det gäller att stoppa i sig lagom så att man inte får matslag vid ratten eller börjar tugga på den av hunger och så fick vi en hel termos med kaffe, så vi var laddade för nästa etapp.

Vädret lugnade sig och som sagt kastvindarna på autobahn var inte värre än att stadigt tag om ratten hjälpte. Nästa hållpunkt får bli nere vid Freiburg eller Mulhouse på franska sidan. Vi får se vad det blir.

/MA 

Trippen II

Kom med det nedsablade inrikesflyget i ottan och kunde enkelt se vad den senaste tidens dunkla ljus berott på.

Valkmoln!

Det är inte Japan som syns där borta i öster och inte heller glödande stål från den gamla järnridån, för den är nedmonterad. Gyllene gryning, inte den grekiska utan den astronomiska. 

Väl framme i norr frågar oroliga norrlänningar om snöläget söderut.
— Plus 2 grader vid bytet på Bromma och barmark i Gävle vad jag kunde se, svarade jag. 
— Sådan här vinter har vi inte haft förut...eller...

Men så kom då snön till helgen. Visserligen stundtals blöt men snö! E4:an hann knappt bli plogad och i det moddiga väglaget blev det tungt.

Tog in på ett gammalt gästgiveri med anor från 1637. De nuvarande byggnaderna var från 1835 ca. Huvudbyggnaden påminde mycket om Haga slott. Visserligen i mindre skala men likt. Byggmästaren blev också bötfälld för kopieringstilltaget men behövde inte riva. Det fanns nog ett inslag av smicker i efterapningen.

Uthuset hade också sin charm. Numera gårdsbutik på somrarna efter pietetsfull renovering förstås.

Krögaren med påfallande skånsk dialekt redogjorde för vedermödorna att driva krog men hade inte ångrat sitt val. Malmöiten hade ingen kännedom om Emporia, Mammons Mecka i Hyllie/Fosie, utan stod stadigt i den norrländska myllan.

"Business as usual" trots snömängderna.

Ögat är inte så vant vid ett vitt landskap. Renflockar utefter E4:an grävde i snön efter något att äta, men det var för moddigt att stanna för att fota. Körde faktiskt fast på några ställen men det gick att manövrera sig loss.

Hängde på ”flighten” mot söder efter några dagar och lyckades ta sista tåget på nattkvisten till slutdestinationen: Söder om Morup.

Det blir nog en kall och kylig vår!

/MA

Är fotografi eskapism?

Vackra vyer, vackra scener, vackra blommor, vackra djur, vackra modeller, vackra färger, vacker arkitektur, glada miner, retuscherade porträtt, renodlade bakgrunder med grafiska skuggor, etcetera. Den typen av innehåll är något som säljer/intresserar vid sidan om pressbilder med sensationer och skvaller. Skönhetsbehovet tycks vara omättligt. För vem vill se utsikter över ett rörigt nedsmutsat industrilandskap, dystra scener på gatan eller i grannskapet, sjuka djur, fula människor som modeller, grådaskiga miljöer, halvtaskiga kåkar, bedrövade människor, osminkade porträtt: Konstfotografen?

Hade bespetsat mig på att se bilder från den tjeckiska frigörelsen under sent 80-tal men sprang till ”fel” ställe. V&A museum (Victoria&Albert museum) har stora samlingar av fotografier och de håller på att ställa ut mer av sina samlingar. Det blev en utställning av Tim Walker "Wonderful things" istället. En för mig helt anonym fotograf med en genre som inte intresserar mig, kanske, men nu var jag ju där! Jag kunde ha läste informationen innan men... Inträde på 15£ och ingen pensionärsrabatt, men trots allt någon form av upplevelse. Onödigt dyrt kan tyckas och det tyckte jag nog. Försökte pruta i biljettluckan men det gick inte hem. Äldre ser ju sämre så ett nedsatt pris kunde vara rimligt hävdade jag. Kanske ett rabattsystem som följer styrkan på glasen. (Absolutbeloppet på styrkan så att inte minus dioptrier slår ut rabatten). På konserter och operor och audiella föreställningar skulle man kunna få rabatt i proportion till hörselnedsättningen och också synnedsättningen. Även språkkunskaper skulle kunna vägas in. Ett komplicerat rabattsystem som EU kunde arbeta fram kommande decennier.

Insåg att jag var ensam man bland besökarna. Inget att undra över; Nästan bara bilder med kvinnor utklädda i fantasidräkter i fantasiomgivningar. Hattar av lampskärmar, kvinnor i vitblekta påfågelfjädrar, etc. Allegorier, inte alltid så lätt att tolka. Besökarna blev det intressanta för mig.  Jomenvisst, jag spanade in bilderna också. 

Man känner sig inte dum eller respektlös när inte allegorierna går hem i min värld. Bara blank!

Bildskärmar fungerar som apfällor oavsett ålder och det är väl det som är tänkt. Dramer pågår överallt och ses bäst på skärm.

Det fanns en annan del av V&A som hade bilder från fotografins barndom. De har samlat bilder från 1852 så samlingen är stor och arbete pågår för att ställa ut mera av samlingen.

Valérie Belin (ett för mig nytt namn) hade också bilder ur sin serie Reflections. Att hon inte har använt polarisationsfilter i någon nämnvärd omfattning inses lätt. Stora bilder i svartvitt med mycket att upptäcka i.

Fikasalen(!) var också ett exempel på sökandet efter det vackra. Frugan satt där medan jag gick runt!

Egentligen får väl fotografi vara eskapism eller vad som passar. Utbudet är brett och stort och det finns mycket att upptäcka.

/MA

S-lutpunkten

Tjugondedag jul var det häromdagen. Julen är avklarad och ingen adapter i sikte eller rättare sagt i fattningen. Så för ett tag blir det originaloptik. Julslut och adapterslut alltså. 

Uttrycket ”försvinna utåt vänster” för en snabb sorti är inte riktigt användbart i det här sammanhanget. Julen är ett återkommande event(?) liksom adapteranvändning så det får bli ”försvinna utåt höger” i det här fallet.

Laddar för ett englandsbesök. Planerar att vara tillbaka i Sverige före den 31:a januari, dagen före brexit. Det har varit väldigt tyst om brexit efter engelsmännens val i december. I alla fall är det tystnad från nyhetsrapporteringen. Är det någon som försvinner utåt vänster?

/MA

G-punkten?

Nej något sådant handlar det inte om, anatomi alltså, men nästan, och inte är det G som i gatufoto heller. Istället är det Nikon G-objektiv med adapter på Fuji X-E3. (GF-foto?).
De Nikonobjektiv typ G som jag har är alla, utom ett, FX-objektiv. Alltså relativt stora doningar jämfört med Fuji X-E3:s lilla kropp. Även DX-objektivet är faktiskt relativt stort. Det är lätt att överbelasta husets infästning känns det som. Så här gäller det att ta det vackert. Nästan idé att ha båda händerna på objektivet för att zooma in och ställa skärpan och definitivt inte använda ett stativ utan separat stativfäste på objektivet.

Nej! Det är inte faster Hildas nya frisyr. Det är julhyacinten.

Provade med ett makro 105/2,8 bara för den skull att det är fast brännvidd och därmed enklare.

Klämde iväg någon bild på julhyacinten på köksbordet och insåg problemet med rörelseoskärpa. Svårt att hålla grejorna på plats.

Vitbalansen är ju något att tänka på med omgivande starka färger!

Hade faktiskt på ett zoom 70-300 först, men det blev för otympligt. Omöjligt att hålla still. Zooma, fokusera (adaptern medger bara manuell fokus), bedöma en lämplig bländaröppning (manuell steglös bländarinställning) och kolla skärpedjupet med ”focus peaking” (finns det någon bra svensk term? Skärpemarkering?) kräver övning. Mycket övning och en tredje hand på avtryckaren. (Det är här som anatomin kommer in, nästan). Det kan verka fånigt med en assistent med den tredje handen och väcka onödig uppmärksamhet, särskilt vid gatufoto eller snarare dokumentärfotografi i gatumiljö.

Eftersom motion är av godo tog jag mig en fotopromenad när vi var i sta’n. Två flugor i en smäll alltså. (Flugfisket börjar första april). Gick utefter Ätrans brink ner till varvet och vände. Letade motiv som ju finns i massor.

Det gäller bara att se dem.

Föreställningarna på Vallarna har inte börjat än så det finns inte en själ i publiken. Nyårsrevyn eller Falkenbergsrevyn däremot är färdigrepeterad och första föreställningen drar igång idag, söndag.

Inser att man inte skall ha stora objektiv. Fasta med brännvidder mellan 20 och 55 mm utan VR fungerar nog bäst med adaptern för att det skall bli vettigt att hantera, men roligt är det att prova och utmana vanetänkandet.

/MA