Det har blivit något kyligare,

men något ljusare trots bristen på snö. Testade lite nattfotografering i trädgården för någon vecka sedan. Hade en tanke om att ljuset från en tältlykta kunde bli stämningsfullt, varmt och välkomnande. Nu använde jag mig av en batteridriven LED-lampa. Mycket enklare än en fotogendriven tältlykta. Dessutom kan man ställa in färgtemperaturen  från 300o K till 5600 K.  LED-lampor värmer å andra sidan inte ett skvatt. Så temperaturen i tältet blir densamma innanför som utanför.

Erinrar mig en tältnatt i juli på Island 1971. Några mil sydväst om Mývatn försökte jag och en vandringskamrat att vada över Skjálfandafljót, 25 km uppströms Goðafoss. Några tjejer på en fårgård mitt ute i ingenstans mellan Mývatn och älven tipsade om ett vadställe för hästar. Är man kaxig så satsar man på det. Vi nådde till vadstället, (N 65^O 27’39,77’’ V 17^O24’53,98’’. Google Earth är fantastiskt. Man kan bestämma var man var för 50 år sedan), sent på kvällen, runt 10 efter ca 25 km vandring i stiglös terräng. Att hoppa på tuvor över mossarna med ryggsäck var tröttsamt.  Vi lyckades komma över halva älven vid första försöket. Det blågröna jökelvattnet var kallt. Vi rastade på några grusbankar och värmde oss med lite varm soppa från stormköket och provade sedan med sista älvfåran. Strömmen var för strid så vi avbröt och slog läger på grusbanken i älven och antog att mängden smältvatten skulle vara mindre på morgonen. På natten började det snöa. Med träningsoverall, långkalsonger och handskar härdade jag ut den natten. Låg mesta tiden på rygg med händerna instoppade under ryggen i höjd med njurarna för att undvika för kraftig nedkylning. Sovtäcket inköpt för 30:- var inte anpassat för annat än högsommar. Har scannat in några diabilder från den resan men i skrivandets stund vet jag inte var jag har dem. Får leta fram dem.

/MA

Bloggsammanfattning 2020 med sikte på 2021

Man ska ju inte vända sig om och se bakåt sägs det i en del sammanhang. Lots hustru vände sig om och blev en saltstod. Vem vill bli det? Visst, saker och ting kanske kunde gjorts bättre, men det går inte att "backa bandet".  35 inlägg inklusive detta blev det i år, i snitt ca. 1,5 veckor mellan varje.  Måste inse att bloggandet, även om det är relativt glest, också driver fotograferandet i viss mån:

̶  Få se nu! Vad har jag för bilder som jag skulle kunna lägga upp och som jag skulle kunna ha lite text kring utan att det blir för krystat? Jo, det är ju faktiskt kul och lite magiskt att fånga verkligheten och det räcker egentligen.

Jag har haft en ambition att lägga upp något med sådär 1 à 2 veckors mellanrum och det har jag gått iland med. För vem, är ju frågan och får erkänna att det nog är mest för mig själv och förhoppningsvis några läsare. Inte med något särskilt tema utan lite som det faller mig in.

Läste en blogg på Fotosidan för någon vecka sedan, om att bilder nog kommer att försvinna på hårddiskarnas yta på sikt. Det som blir kvar är fotoböckerna och det tror jag också. SSD-minnen lanseras mer och mer och blir mindre och mindre till storleken. De kan mer liknas vid USB-minnen som har en tendens att ganska snabbt försvinna i hanteringen. Har tre som ligger på byrån och vars innehåll redan är glömt. Vad skall man med alla bilderna till? Hörde och såg någon potentat på Youtube som hade undersökt vart bilderna tar vägen. De bilder som noteras hamnar i tryck av något slag. Resten blir aldrig kända. Den moderna varianten av fotoalbum (fotoböcker) är ett bra sätt att försöka spara något till eftervärlden.

Jag har många bilder som mina föräldrar tagit och sparat. En del bilder är ännu äldre, från den tiden då man for in till sta'n och gick till fotografen för att posera i bästa kostymen. De bilderna är på papper och inte scannade. Bilderna har gått i arv sedan slutet av 1800-talet och många av namnen på de porträtterade har fallit i glömska. Morfars kurskamrater från lärarseminariet i Karlstad från tidigt 1900-tal ser ut att vara strama och korrekta farbröder, även om jag fick höra berättas att de rök ihop och slogs i korridorerna. Norrmän och svenskar hade åsiktsskillnader i hur unionen skulle bestå.  

Svante och Anna-Lena någon gång på 1880-talet.

Började med att göra böcker av blogginläggen för två-tre år sedan och har inte kommit i mål än, men nu så...!

/MA    

Jaha! Och nu skall det bli ljusare igen!

Vad ska det vara bra för? Nu när man har vant sig vid mörkret och dunklet. Jobbat in rutiner för att släcka och tända! Riggat belysning med tidur för att hålla nere elförbrukningen! Tagit fram reflexerna och häktat fast dem på kläderna. Laddat ficklampan med färska batterier. Stöpt ljus och tagit fram staken, ljusstaken.

Kunde det inte lika gärna vara ljust hela tiden istället för det här velandet fram och tillbaka varje halvår? Man vet ju aldrig vad som gäller! Kan inte politikerna göra nå’t vettigt nå’n gång?

Och ISO:t måste man börja dra ner och bruset minskar i bilderna! Vad ska man då ha brusreducering till i bildredigeringen? Fota i en garderob kanske? 

Skinkan är i alla fall sig lik, både bokstavligt och "bildlikt".

God Jul🎅🏻

/MA

Såg jag en rest av solen?

Går ofta, nästan dagligen, en runda utefter stranden. Fynden man hittar varierar. Ibland är det joggare som "hittas" kutande över åker och äng. Ibland hundägare som låter sig bogseras av strävsamma taxar. Ibland motionerande pensionärspar med kontaktsökande blick. Ibland någon ensamt motionerande pensionär med skygg blick, ibland rester av ilandflutna hagelpatroner och ibland ilandflutna citroner, bland tång, lastpallar och lossrivna plastpåsehörn från någon "internationell" godispåse. Blekgula saltvattendränkta citronhalvor utgör ingen föda åt trutar och är knappast något som en strosande kamerautrustad dagdrivare plockar upp för att ta med sig hem. Men... en färgklick i den grå  västkustvintern. Nåja, vinter med minusgrader brukar det inte bli förrän i mitten av januari och några veckor in i februari. Minus 10 till minus 15 någon vecka, men "mittåt"!

Nu var det inte runt klimatet jag skulle uppehålla mig utan runt den blekgula citronhalvan. 

Hemkommen efter promenaden lyssnar jag med ett halvt öra på nyhetsflödet. Hans majestät konungen uttalar sig om Coronaproblematiken och säger det alla tänker och si: Det får han inte, enligt experter på konstitutionella frågor!

Vilken gubbe som helst på sta´n hade sagt det han sa. Knepigt att officiella personer inte får vara ärliga! Tror det är nyttigt att avvika från reglerna.

Det gäller även i fotografi!

/MA      

Det här med antaganden

Siffran 174 på antalet avlidna i Covid-19 som angavs häromdagen öppnade för flera frågor. Information är viktig, men viktigast verkar det vara hur den tas emot. De som siat i våras och under året med olika beräkningar har kommit att hamna i skamvrån.   

Å andra sidan kan de inte annat än erkänna att antagandena var felaktiga och det ligger ju i antagandets natur; att det finns en osäkerhet i ett antagande. Att anta något är ett sätt att fastlägga en utgångspunkt. Man måste grunda fortsatt resonemang och kalkyl på något.

Sonderade terrängen på sociala medier en stund igår kväll och blev förundrad över alla antaganden:

Roar mig med dubbelexponeringar. En återupptäckt som är rätt kul men resultatet blir lite slumpartat för det mesta.

Det finns de som anser att Covid-19 inte existerar utan är en "stoor" konspiration och att vaccinering är bara ett sätt för myndigheterna att inoperera ett microchip så att myndighetsbevakningen kan bli hundraprocentig. Som av en händelse kan en Covid-19 förnekare sälja näringsämnen som hjälper mot virus!

"Ta inga vacciner! Målet är att göra oss sjuka så att läkemedelsindustrin kan tjäna pengar på oss".

"Metabola sjukdomar orsakas av köttfri och felaktig kost, som pasta och vegetarisk diet".  

"Man skall inte äta sådant som växt under jord! Då kan man bli sjuk! Där, under jord, råder mörkrets makter". Satan finns ju därnere någonstans är väl antagandet.

Sta´n omformas i centrum. Det byggs nytt. 

Bilder på fysiska effekter av provvaccineringen florerar. Ett par variga och illaluktande (framgick inte i bild men väl i kommentaren :-) ) fötter visas med informationen att det luktar upp till himlen. Förmodligen humor, men som någon påpekar: Man vet aldrig!

"Aids är man-made liksom Ebola" Påstår någon och drar paralleller till Covid-19.

"De vill bara komma åt vårt DNA". ”De” är de 5 %  som äger 95 % av världens tillgångar. "De" vill skapa en slavunderklass påstår någon.

Man kan ju anta att de som gjort sina uttalanden bara gjort några antaganden. Så här i isoleringstider, när inte ens djungeltrummorna tycks fungera som de ska, kan man ju inte veta. Inte veta bättre?   

Det här med information har betydelse. Tänk bara på EXIF-data som följer med bilderna (om man låter den vara kvar vid export). Inte för att den har någon betydelse för bildupplevelsen, men för den som går på djupet kan det ha betydelse. 

Spännande med en sådan spännvidd på verklighetsuppfattningen! :-)

/MA