Återanvändning och återvinning; ett givande och tagande

Motorfläkten eller kylarfläkten, kanske är den rätta benämningen, började surra och brumma kontinuerligt. Motortemperaturen visade stabilt på 90 grader. Ett ljudlig ”plong” och instrumentpanelen visade en symbol för service. Hade ju gjort storservice innan vi åkte! Sökte upp Opelverkstaden och där den person som kunde engelska. Bokade tid för kontroll. En och en halv veckas väntetid! Lyckades ta reda på en verkstad där svenska är förhärskande och fick en bättre tid, en dag kortare väntetid. Dock lyckades jag inte leta upp någon verkstad i närheten där man pratar västgötska. Det hade varit att föredra och då hade man kanske fått en ännu bättre tid och lite skvaller om kiloprisets fluktuationer på spädgris och ägg. 

Mekanikern ringde och meddelade att det var en givare på termostathuset som inte gav rätt temperatur längre. Hela huset behövde bytas. 195 € kostade ett nytt. Inget att välja på! Bara att byta.

Granne med nästan alla bilreparatörer i området är en bilskrot och ett företag som demonterar bilvrak. Begagnade delar som återvinns. Överhuvudtaget så finns det flera återvinningsstationer eller skrotar här som ligger på dyrbar central industrimark än vad man är van vid att se hemmavid. 

På gatorna strövar det omkring en och annan luggsliten man med en gammal kundvagn eller liknande och undersöker innehållet i soptunnorna. Allt av metall plockas ut och tas med. En typ av sortering som avfallslämnaren inte orkat med eller rent av struntat i. 

Senare på kvällen, efter fredagsjazzen, när mörkret fallit, dyker de små tysta kvinnorna upp och undersöker innehållet i sopkärlen. Med en kuvad kroppshållning lyfter de under tystnad försiktigt på locken. De vill inte visa sig. Gömmer sig mellan kärlen. Ofta har de bara plastkassar som de bär på. Det verkar vara mest mjuka saker de samlar. Bortslängda kläder?

Och mitt i natten, när det är som mörkast, dyker sopbilen upp och tömmer resten av sopkärlen!

Allt är lugnt och alla får sitt!

/MA

Likhet mellan en fotografisk bild och ost?

Finns den? Har varit inne på detta spår förut. Hade tillfället att vara med på en vernissage härom lördagskvällen. På Centro Cultural Virgen del Carmen de Torrevieja. Sensaciones var titeln på utställningen med tillhörande bok. Ett 50-tal bilder från 1977-1990 tagna just i Torrevieja, semesterorten på Costa Blanca. Inbjudan gick ut via Facebook förutom vanliga kanaler som anslagstavlor etc. Öppningen samlade nog runt 150 personer som sorlade glatt och högljutt. Från min horisont, som är turistens, var bilderna av lite allmänt intresse. Informativa ur den aspekten att de visade hur delar av staden sett ut före dagens datum och före 1990. Några stadsdelar och byggnader kände jag igen men de mesta var oidentifierat. Människorna i bilderna där de förekom var likaså okända. De flesta för att inte säga alla bilderna var dokumentära avbildningar förutom bilden i marknadsföringen som hade en annan verkshöjd.

Publikens glädje över igenkänning, ”återseendet” och nostalgin var inte att ta miste på. Bilderna var mycket intressanta! 

Hade samma typ av bilder visats från dagens datum hade de säkerligen inte rönt samma intresse, om något intresse alls. Och lite grand är det nog så med mycket av gatufotografin, (bilder från stadsmiljön), som presenteras nu. Det mesta är egentligen inte vidare värst intressant.

Det är mest dokumentärt utan någon uppenbar berättelse i bilden. Om ett tiotal år däremot så speglar bilden den tidens mode och rent av samhällsklimat och stadsbild. Det intressanta i bilderna ökar med åren, men om det är linjär eller exponentiell ökning är kanske av mindre intresse.

Osten då, var kommer den in? Jo färsk ost är smaklös och ofta lös i konsistensen. Med tiden blir den oftast torrare och hårdare men framför allt smakar gammal ost mera. (Nu tänker jag inte på uttrycket "att ge igen för gammal ost"). Så småningom torkar den ihop till en hård oätlig massa. Så dålig blir aldrig en bild (såvida det inte är en pappersbild). Speciellt inte i det digitala tidevarvet när bilden inte bleknar. Förutsatt att man fortfarande kan läsa bildfilens format.  

Hur är det med naturbilder, bilder av växter, insekter, djur, makrobilder och landskap? Kommer gamla bilder, säg 50-år gamla bilder av växter, djur eller insekter vara av intresse. Tiden för att se någon biologisk evolution kommer förmodligen att vara för kort. Vissa arter har kanske blivit utrotade medan andra blivit vanligare och då blir det dokumentära värdet för vetenskapen högt om alla data för fototillfället finns kvar. Betraktas fortfarande natursköna bilder som sköna efter 50-100 år? Ofta är det här med skönhet en tidsberoende modesak så förmodligen är andra bilder ansedda som vackra än de som var det vid fototillfället.

Likheten med ostens utveckling är inte stor i det här fallet.

Vad är naturfotografins framtid? (Pretentiös frågeställning!) 3D-bilder tror jag kommer att höja upplevelsen och bli framtidens naturfotografi. VR, virtuell verklighet, när man kan vara kvar hemma och gå ut i naturen och se blommorna, fåglarna, fjärilarna och björnarna. Företeelser som kanske inte längre finns. Hologram dröjer nog än ett tag. För utveckling MÅSTE det vara, eller?

Landskapsbilder är nog i samma intresseklass som gatubilder. Bilderna visar tidens gång och förändringarna, liksom familjebilder, om nu någon kommer ihåg vem det är på bilden! Har ett album från morfar med gubbar som ingen längre känner igen.

För er som inte gillar ost kan jämförelsen kanske göras med vin. Det blir liksom osten och bilden starkare med tiden, men jäsningen måste avbrytas i tid. Passar man sig inte blir det vinäger om lagringen är fel! 

Exempel på spanska aristokratins vinhushåll på 1700-1900-tal. Ett lås på den högra för det fina vinet och kanske också för det fina folket. Den till vänster har inget lås. Vin för ofint folk eller för de som hade problem med ”spånken”. Folksvin?

/MA   

Sådana här gynnare

är inte att leka med, pinjelarver eller tallprocessionsspinnarlarver, men det är inte det första man tänker på när man får syn på de här nystanen hängande i träden. Misstänkte att det var något särskilt med de här så jag snokade omkring med kameran. Skall man prova ett makroobjektiv eller ett tele? Det blev ett tele för det vad det jag hade med mig. 

De här gynnarna avsöndrar borst som är nålvassa och orsakar irritation. De skall bli nattfjärilar så småningom men det syns inte i det här stadiet. De kryper ner från sin kokong och tågar iväg i gåsmarsch, procession. De spanska tidningarna skriver om det som ett hälsoproblem och i februari är de tydligen som mest aktiva. Att inte låta tvätten hänga ute är ett råd.

På södra Gotland och vid Böda på Öland finns en nordlig population, av den här nattfjärilen alltså. Ett hälsoproblem där med. 

Nu är kulmen runt Medelhavet nådd men det finns nystan lite här och var bland pinjeträden som inte är färdiga än. På Gotland och Öland är det på sensommaren som det är mest besvärligt. Vi körde, utan att veta om det, över en kolonn med sådana larver på en väg i pinjeskogen och med fläkten på märkte vi att det blev lite tjockt att andas. Vi insåg inte förrän efteråt att det var nog en armé med larver på marsch över vägen som gjorde luften tjock.

Alla bryr sig inte om alarmisterna och tvätten måste torkas. Det kliar lite kanske när skjortan kommer på. Bilden är i närheten av ett kloster så det blir kanske tagelskjortor av det här, fast det verkar vara mest handdukar, men det kan ju riva det också.

/MA

Mina damer och herrar samt alla övriga!

För första gången i Vimmel och Vardags historia presenterar VoV i Fotosidans manege panoramor. Lightroom fick jobba! Första försöken med att slå ihop 15 bilder blev för mycket. Efter 8 timmar intensivt processande hade inte sammanfogningen lyckats och processen avbröts. Summan av RAW-filerna var kanske för stor och panoramat hade blivit runt 40000x4400 pixlar. Dagen efter stod datorn och tuggade efter omstart och började med en checkdisk-process som inte heller den ville ta slut. Befarade att datorn också var slut. (Råkade komma åt WiFi-knappen så jag kom inte ut på nätet som vanligt).

Men ett nytt försök med 7 bilder som mest gav resultat efter ca 2 timmars process. Totalt ca 330-graders högervarv. Cirka 150 till 170 grader i varje del. Bilderna blev ca 19000x3300 pixlar i dng-format efter nödvändig beskärning i höjdled. För bloggen är de exporterade med längsta sidan 2048 pixlar. Jag skall väl också tillägga att det var cylindrisk projektion. Vad är det på bilderna då?

Det semi-arida landskapet i östra Spanien med rester av mandelträdsodling! Konstbevattning är här ett måste. Många odlingsterrasser ligger outnyttjade, en del sedan romartiden. Byn som ligger på andra sidan kullen till höger lyckades på 1960-talet hitta en källa som gjorde att man kunde ha mer än en fontän bland bebyggelsen. Vattnet fick man sedan bära hem till bostaden. Distribution till husen skedde först några årtionden senare. Det är ju inte så länge sedan......

Den prognostiserade temperaturökningen vi står inför innebär att mer vattenånga kan bäras i lufthavet. Det kommer att regna mer antas det, men inte i de subtropiska områdena. Jag hoppas att förutsägelsen är fel. För det skulle innebära ännu mer torka i de områden som panoramorna är tagna. 

/MA

Nat King Cole 100 år

Den 16 mars fyllde Nat King Cole 100. Jag hade inte tillfälle att själv gratulera honom. Han gick över till andra sidan redan 1965. Jag och frugan var på jazzkonsert den 15:e mars och bandet som spelade uppmärksammade hans dag. Vokalisten som påminde om Monica Zetterlund och Marilyn Monroe sjöng några av hans låtar.

Tiden går men jazzen består!

/MA