Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 3 av 8. Franska gränsen - Besançon och vidare västerut.

Att leta logi på nätet under det att man transporterar sig kan ha sina överraskningar. Vi letade, det vill säga frugan letade på nätet, medan jag körde, efter något boende i Besançon eller i dess omedelbara närhet. Efter några värderingar på de förslag som kom upp via bokningssidan så tog vi det billigaste. Inte lätt att hitta ens med GPS vill jag lova. Det visade sig vara en icke vinstdrivande organisation med ca 40 anläggningar, (41 för att vara exakt), över hela Frankrike. En organisation som hade uppmuntran av idrott och friluftsliv på sin agenda, liksom sammankomster för att ”öka gemenskapen mellan människor med likartade intressen i stort”. Tror inte att foto stod med på deras lista över teman. En sorts STF med kanske ett utvidgat verksamhetsområde, Éthic étapes hette organisationen.  I Besançon hade man specialiserat sig på judo, randonneurcykling och någon mer sport, tror att det var bordtennis. Vi inkvarterade oss i en byggnad med många rum som mer påminde om ett studenthem eller rent av ett kollo än ett hotell. Det fanns en matbespisning också, samt en drös ungdomar i de nedre tonåren. De franska ungdomarna är artiga och visar respekt mot gamla stötar höljda i resdamm.  Någon tänkte nog: ”Mon Dieu, sont mon grandpere et ma grandmere ici?” Nåväl det gick bra. Vi behövde inte gå ut på stan ropa in dem på förnatten.

Allt det man behövde fanns på plats.  54,80 € för ett tvåbäddsrum, sängkläder, handdukar, egen toalett och dusch, TV och frukost. Inget kakel i våtrummet utan plastmattor och våttapeter, men ”what the Hell really!”. Det fanns ju varmvatten.

En kort kvällspromenad i omgivningarna efter 870 km i bilen gav några fototillfällen.

Men vi vaknade också den 2/11 och intog frukost i matbespisningen. Inget överdåd men lagom. Besançon är födelsestad för Victor Hugo, ni vet han som skrev romanen ”Ringaren i Notre Dame”. Om han fått intrycken till den i Besançon är jag inte säker på. Såg inte något som liknade Notre Dame i Besançon, möjligen såg jag ryggen på en ringare på en morgonpromenad. Stan är ett världsarv med gamla fortifikationsbyggnader men det som dominerande nere vid floden var två kommunhus från olika tidsperioder. Den ena nutida

 och det andra troligen från sent 1800-tal.

Båda kunde spegla sig i floden Doubs som rann förbi. Överhuvudtaget fina omgivningar på den sidan om floden där den gamla stadsdelen låg.

P-automaten utanför institutet för medicin och farmaci, det var där som det fanns gott om parkeringsplatser, var en rolig upplevelse. Vi försökte med att stoppa i 1 € men myntet rann rakt igenom och ner växelkoppen. Ett franskt sällskap försökte också men det gick inte. Hmm, jag försökte en gång till. Då spottade maskinen ut myntet med en snärt rakt i handen på mig! Satt det någon i plåtburken…? Det visade sig att man inte kunde betala i förskott eftersom betald p-tid startade först 0900 och före dess var det omöjligt att betala. Så man fick vanka runt till klockan blev 9 och sedan betala för den tid man vill ha.

För att koppla till fotografi så var bröderna Lumière härifrån. Spelade dock inte in någon film. Använder den funktionen lite för att inte säga inte alls. Det blir stillbilder för hela slanten och så har det varit sedan den första DSLR:en. Av rent misstag råkade jag spela in en film på den första digitala kompaktkameran jag köpte, men som sagt det var ett rent misstag. Undrar om inte DSLR:erna skulle säljas i två versioner; en med filmfunktion och en utan. En stillbildsversion med lite extra krut.

Spårvagnar verkar vara något som har fått renässans (renaissance vi är ju i Frankrike) generellt i Europa. Stan har inte stort mer än 100 000 invånare, men spårvagnslinjer finns det. (Ulricehamn försökte sig runt 1910 på en linje i backarna upp till det dåvarande sanatoriet. En sträcka på 3 km med en höjdskillnad på 170 m. En tur gjordes, bromsning blev inte som det var tänkt).  

Nu hade vi bestämt att efter motorvägarna i Tyskland får det bli lite mer av promenadåkning på den franska landsbygden bort mot Bordeaux.  Inte raka vägen till målet precis men Massif Central, den norra delen och Bordeaux har lockat så länge jag har studerat kartor över Frankrike. (Var i södra delen av Massif Central för 15 år sedan. I Anduze, kan rekommenderas).

För er som inte läst de andra delarna så finns de här: del 1, del 2 , del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 1 av 8. Falkenberg - Hannover

Äntligen styrdes nosen mot söder den 31/10. Dags att fly novemberrusket som nu trotsigt på resdagen visade sig från sin bästa sida. Sol och +8 ^oC vid havsstranden medan det halvannan kilometer in från stranden var -1 ^oC. Pölarna på åkrarna var frusna så det måste nog ha varit neråt -5 ^oC som lägst under natten. En sista kontroll i dagsljus på morgonen att allt blivit som tänkt kvällen innan, gjorde att vi kom iväg först 0800.

Iphone 6 1/320 f2,2 ISO320

Efter ca 200 km blev det ett kort uppehåll i Limhamn för att skriva ut några dokument, som glömts dagen innan. Bra med ett bibliotek som kan erbjuda den tjänsten.

Bron är en välsignelse, Öresundsbron alltså. Har man också en brobizz rullar man på med rabatt och inte bara det man får reklamerbjudande i sin e-post också! Har inte följt upp om de har pensionärsrabatt. Skall göra det på hemresan och försöka bli av med reklamen. Rödby-Puttgarden färjan blir också rabatterad. Misstänker att de har pensionärsrabatt. Tyskar och danskar är bra på sådant.

Iphone 4 1/15 f2,8 ISO320 

Vägen ner till Rödby är en ganska enahanda transport.

Iphone 6 1/1000 f2,2 ISO 320

Tidsmässigt så passade det med att inta en sen lunch i Rödby. Så här en tisdag i slutet av månaden, gav samhället ett sömnigt intryck. Några pensionärer stod vid de centralt placerade bankomaterna. Jodå, det fanns ett matställe:

 ̶  Gå nedåt gatan så hittar ni ett! En familj förutom vi intog lunch. Definitivt ingen lunchrusning men bra mat.

Färjan Rödby-Puttgarden är en smidig linje. Det är sällan som man behöver vänta mer än 30 minuter innan man är ombord.  Dagsmålet var Hannover eller strax söder därom och Tysklands hetsiga motorvägar inbjöd inte till fotografering under körning.  Så här kommer en gammal bild från en rastplats, som vi passerade denna gång i flygande fläng, strax före Hamburg.  

Iphone 6 1/1050 f2,2 ISO320

Vi hade fika med oss den här gången också men den intogs vid ett tankningstillfälle intill motorvägen någonstans söder om Hamburg. Som sagt: Hannover var det utsatta dagsmålet och efter mörkrets inbrott kunde vi checka in på ett mässhotell i närheten av Hannovermässan på rätt sida om stan. Trippmätaren stod på 714,4 km, lagom kanske.

Del 2, 3, 4 , 5 , 6, 7 och 8  finns här: del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

CCCB

står för Centre de Cultura Contemporània de Barcelona. Smet in på det när det blev en "lucka". Mest för nyfikenhetens skull. Byggnaden låg strax bakom MACBA . En innergård som befolkades av ungdomar där också liksom framför MACBA. Dock inte så många skateboards. Istället fanns det flera mindre grupper på fem sex stycken tonåringar som övade dans. I anslutning till museet fanns en bra bokhandel med många fotoböcker nästan alla på spanska men med intressanta fotografer och bilder. 

Glasfasader kan verkligen trolla bort annars stendöda fasader och ge lite variation när dagsljuset ändras över dagen och när man förflyttar sig.

Förberedelser för "Poetry slam" pågick i bottenvåningen.  På utvägen stannade jag till och lyssnade. Jag insåg att utan att kunna språket var det lönlöst. Enbart språkmelodin gav ingenting. Jag närvarade vid en "Poetry slam" på Dunkers i Helsingborg för något år sedan. Publiken där var påfallande ung likaså de som framförde sin poesi. Mycket mänsklig värme och lite rörande. Så var det också här på CCCB. 

Utställningen som var igång på CCCB handlade om hur utformning av byggnader och planlösningar påverkats av sexualiteten. Ett synnerligen ovanligt tema vill jag påstå men inte för den skull mindre relevant. Det var inget uttalat fotoförbud men.....

Gränderna i El Raval på hemvägen mot Metro stationen under Placa de Cataluyna.

/MA

Sådant här får jorden att rotera, hjulen att snurra och kulorna (!!?) att rulla eller? Tankar i Granada (del 5)

Funderade i Granada på något jag sett i en nordligare provins: Häftigt att möta ett reklambudskap som har samma attityd som var allmän på 60-talet och kanske rent av på 50-talet hemmavid. Ett känt reklamknep är det och kan det vara så att det är politiskt korrekt? Åsiktsträsket eller korridorerna ser inte ut på samma sätt i alla kulturer. Underhållande i alla fall, mera humor än något annat, och ett väldigt väl omhändertagande på churrerian en söndagseftermiddag. Det fanns kyckling och glass som synes men kaffe och churro räckte. 

Nu bör jag kanske tala om att "a la brasa" översatt till svenska är grillat.

Inga kulor här inte!

/MA

Tankar i Granada (del 4) Alhambra

Det regnade hela kvällen och natten innan det bokade Alhambra-besöket med guidning. Vi fick tips om att boka tidigt av bekanta som varit där vid tre tillfällen men inte fått plats. Så att skjuta på tillfället vågade vi inte även om sommarskorna var genomblöta. Alhambra är säkert "sönderfotograferat" och att visa semesterbilder är kanske inte så uppskattat. Några vinklingar finns säkert kvar, men vilka?

I jämförelse med Sultanamet i Istanbul så föreföll Alhambra vara mindre och inte så bombastiskt. Grymheterna i spelet om makten verkade dock vara lika groteska. Det kan inte ha varit så många i hoven som inte bar på någon traumatisk upplevelse eller som bara väntade på att få en. Det måste ha varit en psykisk press utan dess like. Fick man en naturlig död tillhörde man inte ledarskiktet. Enligt uppgift var det bara 3 säger tre av emirer och sultaner som dog en naturlig död under ca 300 år. Vid ett tillfälle mördades 39 stycken ur en släkt. Strypning med silkessnören (det blev inte så mycket väsen då när enuckerna smög sig på offren) användes i Istanbul för att "städa undan" släktgrenar som kunde hota tronen. Hur man gjorde i Alhambra finns det säkert uppgifter om men den informationen undslapp mig.

Ett smäckert pelarkapitäl (1300-tal) med genomarbetat stuckatur. En blandning av gips och vitt marmorpulver som gjöts i formar. Plattorna limmades sedan med bruk på stommen. Någon detalj är frammejslad ur sten tror jag. 

En liten annorlunda vy på Myrtenträdgården: Det är en spegling i dammen. Pelarkapitälen på den förra bilden syns i speglingen.

Ambassadörsrummet var påkostat.

Om de som fått audiens tittat i taket vilket man inte gör framför sultanen men hade de gjort det skulle de sett denna syn. Ett trätak men intarsia och inläggningar med arabiska inskrifter i stuckatur på väggarna. 

Hade han tittat ner i golvet vilket varit troligt så hade denna synen kanske varit framför ögonen. Troligast dock att det varit orientaliska mattor på golvet.

Turligt nog fanns vilstolar utplacerade här och var.  

Damavdelningen hade en oas till trädgård utanför sitt fönster.

Albaicín sett från Alcazaba, de äldsta försvarsdelarna från 1200-talet i Alhambra.

Alhambra i höstskepnad sett från Generalife.

Mycket att ta in på tre timmar som guidningen tog. Att skriva det här friskar upp minnet.

/MA