Reflektioner, mest vardagliga, genom en glugg. Inlägg när andan faller på

Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 3 av 8. Franska gränsen - Besançon och vidare västerut.

Att leta logi på nätet under det att man transporterar sig kan ha sina överraskningar. Vi letade, det vill säga frugan letade på nätet, medan jag körde, efter något boende i Besançon eller i dess omedelbara närhet. Efter några värderingar på de förslag som kom upp via bokningssidan så tog vi det billigaste. Inte lätt att hitta ens med GPS vill jag lova. Det visade sig vara en icke vinstdrivande organisation med ca 40 anläggningar, (41 för att vara exakt), över hela Frankrike. En organisation som hade uppmuntran av idrott och friluftsliv på sin agenda, liksom sammankomster för att ”öka gemenskapen mellan människor med likartade intressen i stort”. Tror inte att foto stod med på deras lista över teman. En sorts STF med kanske ett utvidgat verksamhetsområde, Éthic étapes hette organisationen. I Besançon hade man specialiserat sig på judo, randonneurcykling och någon mer sport, tror att det var bordtennis. Vi inkvarterade oss i en byggnad med många rum som mer påminde om ett studenthem eller rent av ett kollo än ett hotell. Det fanns en matbespisning också, samt en drös ungdomar i de nedre tonåren. De franska ungdomarna är artiga och visar respekt mot gamla stötar höljda i resdamm. Någon tänkte nog: ”Mon Dieu, sont mon grandpere et ma grandmere ici?” Nåväl det gick bra. Vi behövde inte gå ut på stan ropa in dem på förnatten.

Allt det man behövde fanns på plats. 54,80 € för ett tvåbäddsrum, sängkläder, handdukar, egen toalett och dusch, TV och frukost. Inget kakel i våtrummet utan plastmattor och våttapeter, men ”what the Hell really!”. Det fanns ju varmvatten.

En kort kvällspromenad i omgivningarna efter 870 km i bilen gav några fototillfällen.

Men vi vaknade också den 2/11 och intog frukost i matbespisningen. Inget överdåd men lagom. Besançon är födelsestad för Victor Hugo, ni vet han som skrev romanen ”Ringaren i Notre Dame”. Om han fått intrycken till den i Besançon är jag inte säker på. Såg inte något som liknade Notre Dame i Besançon, möjligen såg jag ryggen på en ringare på en morgonpromenad. Stan är ett världsarv med gamla fortifikationsbyggnader men det som dominerande nere vid floden var två kommunhus från olika tidsperioder. Den ena nutida

och det andra troligen från sent 1800-tal.

Båda kunde spegla sig i floden Doubs som rann förbi. Överhuvudtaget fina omgivningar på den sidan om floden där den gamla stadsdelen låg.

P-automaten utanför institutet för medicin och farmaci, det var där som det fanns gott om parkeringsplatser, var en rolig upplevelse. Vi försökte med att stoppa i 1 € men myntet rann rakt igenom och ner växelkoppen. Ett franskt sällskap försökte också men det gick inte. Hmm, jag försökte en gång till. Då spottade maskinen ut myntet med en snärt rakt i handen på mig! Satt det någon i plåtburken…? Det visade sig att man inte kunde betala i förskott eftersom betald p-tid startade först 0900 och före dess var det omöjligt att betala. Så man fick vanka runt till klockan blev 9 och sedan betala för den tid man vill ha.

För att koppla till fotografi så var bröderna Lumière härifrån. Spelade dock inte in någon film. Använder den funktionen lite för att inte säga inte alls. Det blir stillbilder för hela slanten och så har det varit sedan den första DSLR:en. Av rent misstag råkade jag spela in en film på den första digitala kompaktkameran jag köpte, men som sagt det var ett rent misstag. Undrar om inte DSLR:erna skulle säljas i två versioner; en med filmfunktion och en utan. En stillbildsversion med lite extra krut.

Spårvagnar verkar vara något som har fått renässans (renaissance vi är ju i Frankrike) generellt i Europa. Stan har inte stort mer än 100 000 invånare, men spårvagnslinjer finns det. (Ulricehamn försökte sig runt 1910 på en linje i backarna upp till det dåvarande sanatoriet. En sträcka på 3 km med en höjdskillnad på 170 m. En tur gjordes, bromsning blev inte som det var tänkt).

Nu hade vi bestämt att efter motorvägarna i Tyskland får det bli lite mer av promenadåkning på den franska landsbygden bort mot Bordeaux. Inte raka vägen till målet precis men Massif Central, den norra delen och Bordeaux har lockat så länge jag har studerat kartor över Frankrike. (Var i södra delen av Massif Central för 15 år sedan. I Anduze, kan rekommenderas).

För er som inte läst de andra delarna så finns de här: del 1, del 2 , del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA