Tankar i Granada (del 2) fotolibros

Med blöta sommarskor i regn går man inte så långt, inte ens i Granada!

Så när det uppenbarade sig en utställning om fotoböcker som jag sett informationsblad om så smet vi in på den. 
Först såg jag inte riktigt vad det handlade om egentligen "Nueva York en fotolibros". Min spanska är nästan obefintlig men successivt så går det att läsa sig till saker och ändå. "Nueva York"? New York förstås. Utställning var ett försök att göra fotografier i fotoböcker tillgängliga för visning i ett större format och större sammanhang. Ett femtiotal böcker från 30-talet fram till 2002 hade samlats och på skärmar kunde man se innehållet. Det var bara att sitta ned och titta. De sista årens blomstring av den här genren, har sporrat försöket att göra bilder mer tillgängliga. Det här var ett experiment. I mitt tycke ett bra försök. Ca 8000 bilder serverat på skärmar.

Allt var inte gatufotografi som man skulle kunna tro utan andra bildskildringar av New York. Hasse Persson fanns med som svensk fotograf och fotobok bland de övriga.

 Fina lokaler, en modern byggnad mitt emot Isabella och Ferdinands gravkapell.

Några målningar fanns det också på övre planet i Centro José Guerrero som verksamheten kallades. 

Kanske något för Moderna eller Fotografiska eller rent av något provinsiellt som Abecita i Borås eller Falkhallen i Falkenberg. Fritt inträde på Centro José Guerrero. (Kommer den till Sverige och det blir inträdesavgift förutsätter jag att det finns pensionärsrabatt).

Spännande det här med att man i spanskan översatt new till det spanska ordet för nya, nuevo, i New York. Har nog sett det förut men inte reflekterat på det. Nya York på svenska är mer logiskt faktiskt än New York. Har vi en benägenhet att falla undan eller är vårt språk för litet? 

/MA

Tankar i Granada (del 1) Basilica San Juan de Dios

Det småregnade och Basilica San Juan de Dios passerades nästan innan vi uppmärksamt på informationsskyltar läste oss till vad denna sevärdhet kunde innehålla. Det som väckte uppmärksamheten var klassisk musik som strömmade ur dolda högtalare och vi var inte säkra på om det var någon musikutbildning eller oratorium som det handlade om. En universitetslokal fanns alldeles intill. Siestan var slut men det såg nästan stängt ut. Ja man har siesta även om det bara är 13 grader och regnar i november. (Granada ligger högt). Det var en information och uppmaning om att besöka Basilika San Juan de Dios. Entrén till basilikan var inte den gängse, stora slagdörrar i tornbyggnadens markplan utan en mera museéanpassad entre vid sidan om med glasdörrar och ställ för paraplyer samt en disk. 2 euro i inträde men ingen pensionärsrabatt! Vi hann inte mer än betala inträdet och få handhållna lurar med engelsk guidning förrän föreståndaren undrade om vi ville komma in i sakristian och bakom altaret med flera utrymmen. Det var normalt avspärrat. Jomenvisst ville vi det. Tillsammans med ett pensionärsliknande holländskt par trädde vi in i utrymmena. Oj, vilket hantverk och vilka konstarbeten. Rösten i luren matade fram årtal och namn utan slut. Kanske är inte just denna sortens konst i min smak att ha hemma i stugan men ändå. Målningar, stenarbeten, träsniderier, möbler och gjutgods ofta förgyllda och förgyllt relikskrin med resterna av den helgonförklarade Juan förstås. Det skall också nämnas att Juan levnadsöde var något ovanligt och hans filantropi och empati resulterade i helgonförklaringen så småningom. 

 Stenarbeten med marmor från Sierra Nevada, röd, vit och svart. Golvbeläggningen fotograferad från midjehöjd gav intryck av att vara tredimensionell. Högglansig yta.  

Svårt ljus att fotografera i så bilden ger inte utsmyckningens myckenhet rättvisa. (Fipplade med ISO-inställningen och så slirade formatet över till jpg). Relikskrinet syns i alkoven över målningen med de speciella utrymmena vi fick besöka och som var lika belamrade med konstföremål som altaret.

Jag kan inte annat än slås av tanken på vikingarnas härnadståg. Fick de vetskap om sådana här skatter, (just den här kyrkan har nog smyckats mest efter vikingatiden och låg knappast inom räckhåll) relativt den tidens värden borde det ha sporrat vilken rövare som helst att göra plundringståg. En del av myntskatterna som hittats nedgrävda här och var i de skandinaviska landskapen är nog inget annat än lösensummor som erhållits för att inte plundra och slå sönder de tempel man träffade på utefter kusterna som kristnades tidigt. 

Gravkapellet för Isabella och Ferdinand som låg inte så långt därifrån var inte lika belamrat med konsthantverk och föremål, kanske för att det inte var folkets hyllning utan den officiella statens. Där var dessutom strängt fotoförbud. 4 euro i inträde per person och inte heller där pensionärsrabatt!

/MA

En släng av Montezumas hämnd eller Nedslag i det okända

Efter några dagar i Andalusien fick jag lite känningar av Montezumas hämnd. Lindrigt skall väl framhållas och det hade lika gärna kunnat vara efter några dagar i Halland eller någon annan provins. Hade ju varit i Conquistadorernas urhem så det var nog inte mer än rätt. Det roliga(!?) med detta var att det ledde till några "naturliga stopp" i utefter vägen från Granada. Mitt i ingenstans men ändå någonstans och vardagens charm av mänsklig aktivitet och icke aktivitet blir påtaglig. Platser man nog hade åkt förbi annars. Så jag kan rekommendera..... Första stoppet efter passet i Sierra Nevada blev ett område där man är känd för keramikarbeten. En trakt med många pottmakare om man vill vara raljant. Kan inte påstå att kommersen var het men inte desto mindre var utbudet stort.

Purullena heter orten någon kilometer öster om keramikbasaren. I området fanns det också bostäder där bara fasaden vette utåt. Resten fanns i berget eller i de hårda sedimenten av grus och sten.

Utsikt från Cueva Museo i Purullena som även hade hemlighuset med en dörr i bergssidan. Det fungerade utmärkt. I sådana grottoaletter kan man sitta länge i det svala när det är 40 grader ute. Delar av Sierra Nevada i bakgrunden.  

Nästa stopp blev Gor, endast 10-15 minuter senare. Gor är ett område som ligger intill en djup ravin som motorvägen Granada-Murcia passerar.

Flera småbyar ligger där och klamrar sig fast utefter ravinsidorna. Ravinen är djup, kanske 75 meter, och på botten odlas det friskt. Mathaket som jag siktade på innehöll ett 10-tal gubbar i den övre femtioårsåldern på barstolarna i halvdunklet. Jag förstod varför det var så ödsligt på fälten. De tystnade några sekunder när jag rusade in på services de caballeros. Rörelsesensorer tände ljuset när jag kutade in men slocknade när jag satt still. Helvete också, skall man behöva hantera papper och dylikt i mörkret? Den kroppsvridning man gör för att famla efter en förmodad rulle räckte för att tända ljuset, till min sköra lycka.  Att komma ut ur ett dylikt rum med papper i ena näven och med byxorna nere och frågat efter ljuset på "icke spanska" till ett gäng "icke annat än spanska" hade varit förödande för självkänslan. För att inte tala om nesan för Sverige som hockeynation och med snart drygt 50 JAS-plan. 

Nästa stopp efter ca 5 minuter blev ett stopp för brunch! Frugan ville ha mat....

För min del blev det en försiktig kopp kaffe.

Efter detta lugnade det ned sig och vi kunde fortsätta ur Andalusien och in i nästa region. Det man kan säga om standarden och renligheten på den typen av faciliteter jag nödgades använda är att den är hög i denna del av världen.

/MA  

I väntan på vågen

Det här med dyningar är något som inte förekommer i någon större omfattning längs Sveriges kuster, vill jag påstå. Ofta blir det rejäla vågor när det samtidigt blåser rejält och då blir det vindsurfing och kitesurfing. Nu finns det nog också ett samband mellan hur bottnen ser ut och stryklängd för vinden att bygga upp vågor. Fick lära mig att räkna ut våghöjder för att dimensionera pirar och minsta storlek på stenblocken en gång i tiden men det kompendiet ligger djupt ner i förrådet. Sent på tisdagseftermiddagen på Costa Blanca upptäckte jag vågväntarna, flera kategorier.

Den rätta vågen infinner sig inte med jämna mellanrum.

Alla låg inte i det blöta!

Efter lite uppvärmning på piren tog de sent tillkomna mod till sig. Ny variant på bräda? 

Så kom den då! Inte bara en förstås.

I det svaga skymningsljuset fanns det fler som väntade på vågen.

Något gott att äta?

/MA

Kommer Trump i väster att påverka bilden?

Donald (att använda förnamnet är säkert i sin ordning istället för Mr President i alla fall före installationen) har ju aviserat en mer protektionistisk handel än vad som varit. Mycket handlar om asiatisk import. Många fotoprylar tillverkas i Asien.

Rymdprogrammen har frambringat ny teknik som nu ingår i vardagselektroniken som nog digitalkameror får betraktas vara, för att nu inte ta upp satellitbevakning och drönarteknik. Tillverkningen har dock hamnat i låglöneländer.  

Konstfotografin kommer nog inte att påverkas. Där råder andra strömningar än de affärsmässiga men kanske kommer reklamfotografi att påverkas. Ett politiskt budskap och en politisk vilja brukar följas av kampanjer där budskapet skall fram i bilden. Kommer vi att få se sådant? 

Än har inte jobbet startat och vi har ju åtminstone 4 år på oss att utvärdera!

/MA