Något som lyser upp i natten!

Lika fascinerande som alltid. Vad är det som gör pojkar så intresserade av knallar och blixtar och män barnsligt förtjusta i att överföra den fascinationen till pojkarna?

Det kanske inte är skillnad på män och pojkar? Min fascination har inte släppt! Tillverkningen av svartkrut i pojkåren var något som gav en känsla av upptäckt och insteg i ett kunskapsrum. Kemi blev ett favoritämne hela skoltiden.

Intresset svängde dock av lite när processindustrins trista anläggningar uppenbarade sig men jag missar inte ett fyrverkeri när tillfälle bjuds.

/MA

Lunchpaus

Det lågfrekventa bullret i bilkupén tar till slut ut sin rätt. Klockmagen säger också ifrån att nu borde något vara på gång. En mindre avtagsväg blir signalen att göra ett avbrott längs vägen. Ringlande genom furuskogen letar sig avtagsvägen ner till vattnet.

Det är stilla. 

Lugnt!

Lunchmackan är kall och det blir rått! In i bilkupén och på´t igen!

/MA

Rum 704!

Högt upp i en stad varifrån man i mitten på 1900-talet kunde åka tåg direkt till Budapest, Rom, Paris, Berlin.......! Höstmörker, kameraklåda och svartvitt.

Morsning!

/MA

På en resa till Upplands Väsby och tillbaka

Numera har man alltid en kamera med sig. De "dödpunkter" som uppstår i tillvaron kan enkelt användas till att föreviga eller dokumentera. Då blir det inga dödpunkter. Ofta ser man bilden efter ett "höftskott" och den förmedlar en känsla. Kanske mera för fotografen än för en okänd bildbetraktare men båda läser in något i bilden så egentligen blir det lika mycket för båda bara olika i variation och styrka. Hur tråkigt kan det vara att låta sig transporteras, arbeta och observera, att inte resa.

Ett förbisusande landskap eller ett tåg som susar förbi landskapet?

Hotellkvällen blir en promenad som kan dokumenteras och lusten att avbilda det som annars inte skulle ha uppmärksammats blir en övning i att se bilden.

Experimentera med det man har och ser just nu. Att ta tillvara ögonblicket som inte är något annat än just ett ögonblick men som på det här sättet får ett innehåll och blir något annat än vilket ögonblick som helst. Inga ögonblick är sig lika, aldrig.

Hem och tillika borgar travade på varandra. En riddare i varje borg eller någon som väntar på en riddare i varje borg?

Oups! Nu ringer det! Frugan undrar om jag är framme!

Jorå! Tar tåget tillbaka.

/MA

Fotofika i Bremen

Vistelse i bilkupén en hel dag gjorde det rimligt att dagen efter ta en kort paus i Ansgar från Bremens hemstad: Bremen. Ansgar som föddes i Frankrike blev den som startade en kristen församling i Birka. Han betraktas som Nordens apostel. Bremen är kvar trots intensiva bombningar under andra världskriget. Birka är inte kvar, mer än som övertorvade byggnadsgrunder.

Det soliga vädret hade helt plötsligt blivit som vanligt, regnigt till största delen. Så en tröstfika var på sin plats.

Fiket, Kaffehaus und Restaurant Classico, med röda sammetssoffor och röda skinnstolar förde tankarna till Kaiser Wilhelms epok. 

Att makten på den tiden utgick från ett centrum 100 mil söderut snarare än ett centrum på 100 mils höjd kan enkelt inses.

Trådbunden och rälsbunden kommunikation dominerade torget. Färgglada spårvagnar gick i skytteltrafik.

Även om den trådlösa kommunikationen konkurrerar.

Morsning!/MA