Vimmel och vardag Mingle and monday
Morsning korsning!
När alla gator är enkelriktade, så när som på var fjärde, femte, krävs en speciell uppmärksamhet. Varannan åt ena hållet och varannan åt andra. Att lära sig att titta mot den enkelriktade skylten, för därifrån kommer trafiken, och inte så mycket åt andra hållet (såvida de inte kört mot enkelriktat) ökar koncentrationen för att bryta vanan att börja med vänster. Att titta åt vänster, för bilar i högerfil är ju närmast, är rutin och att någon gata kan vara enkelriktad är mera undantag än regel, i alla fall i vårt trafiksystem.
Många skyltar blir det. (Klicka på länken)
Å andra sidan sparar man en filbredd på gatubredden och gatan kan göras smalare.
En stadsplanerares dröm eller är det bara en anpassning till den gamla bebyggelsens gatunät?
Gränder säger man i gamla städer och vad gör man på bottenvåningen, i halvdunklet? Entréer och förråd kanske och så blir det svalt. För solen når ofta inte dit ner, i varje fall blir det inte solbelyst så länge. Gränder? I anglofieringens tidevarv kanske det skall heta "man made canyons"?
Nu skulle man kunna tro att detta är gatufoto och på ett sätt är det nog det.
/MA
Trut på piedestal
Trutar är ingen art som sätts på fågelskådarens piedestal direkt. Det är ett artkomplex med många varianter, som allteftersom tiden går och genomkunskapen ökar indelas i arter istället för underarter. Medelhavstrut, kaspisk trut var för några decennier sedan något man inte lätt kunde identifiera och rödnäbbad trut var, för så där trettio år sedan, en rödlistad art och det fanns en överhängande fara att den skulle försvinna. Det gick tongångar om att det var Europas sällsyntaste trut och det är det nog fortfarande, men mindre sällsynt nu än då. Så det verkar som om ryktet delvis kom på skam, åtminstone som jag förstår det.
Herr och fru Rödnäbbad trut? Frågan är vilken som är näbbigast? Är det manschauvinism att ställa en sådan fråga?
Det finns de som håller truten i väntan på föda. Inga kalla blåfrusna fötter här, men likväl gula. En silkeshäger har dock ingen tanke på att skaffa skodon. Mera då att vänta på föda!
Det har varit en sandstorm i norra Afrika som dragit med sig mycket stoft norrut. Några dagar på Costa Blanca var brandgula. Stoftet var mycket finkornigt och lade sig på det mesta. Glasögon, ryggsäck, bilar, balkonger, gator och med lite regn blev det till en ockra-röd-färgad lera. Lössjord tror jag man kallade det förr. Inget man gör numera kanske. Lössen kan ju bli kränkta... ;-)
/MA
Vecka 41
En återkommande vecka. Varje år infaller vecka 41. En sorts julafton, åtminstone för en inbiten fågelskådare som har Öland i fokus på hösten. Man kan nog påstå att vecka 41 och kanske 42 är kulmen på årets skådande. Många lägger kikaren på hyllan efter vecka 41 och låter den ligga där fram till våren. Skådare flockas på södra Öland och i och med att många ögon spanar brukar det upptäckas lite av varje som sällan ses annars: Mindre flugsnappare, stäpphök, kungsfågelsångare och förstås taigasångare, men efter trettio år finns det lite nyfikenhet på annat, så i år styrdes kosan mot Danmark och företrädesvis Själland. Fågelfotografering ? Nej, det förtar upplevelsen av att vistas ute och naturflanera särskilt när man inte jagar något speciellt.
Skådarkompisen har varit konvalescent i tre år så det var mest en fråga om att komma ut och lufta sig, så märkliga upptäckter var inte själva huvudsaken.
Morgonpromenaden i Skaelskör gav dock lite. Grupper av smådoppingar sam omkring i viken. Något man inte ser hemma. Grågäss som drar fram och tillbaka över de låglänta kustmarkerna är dock vanligt även här, men inte vitkindad gås i den omfattningen som förekomsten är vid Hallandskusten.
Det fanns ett stort sällskapsrum i boendet i Skaelskör, som var tomt så när som på oss. Ett större sällskap hade vinprovning på programmet men i en helt annan del av hotellet. Så det uppstod en sorts vakuum. Ingen personal, ingen service, men det fanns heller inga sådana krav.
Det blev förstås en öl i dunklet och lite tester av dubbelexponeringar. Åhörde ett föredrag av Jacob Felländer via dator och Zoom som gav inspirationen. Ljusmängden i motiven gör att de framträder med lite olika valörer som är svåra att bedöma. Träning med olika inställningar på ljusmätningen kan lösa upp knutarna men inte alltid. Brusigt i bilderna blir det i mörkret. Av mycket öl blir man rödbrusig...
Agersö ligger strax utanför kusten vid Skaelskör. Det går färja dit. Ön är ca 6 km lång och ca 1,5 km bred och runt 200 personer bor där.
En presumtiv ö för fågelskådning. Med ombord på resan ut fanns en svensk som hade bosatt sig på ön med sin familj. Han hördes över motorbullret när han småpratade med en medresenär.
Fyren längst ut i söder var under renovering, men den här vagnen hade inte blivit hjälpt av någon renovering om nu ingen vagnsentusiast tar sig an den. Den måste varit i sitt bästa skick i början av förra seklet.
En havsörn dök plötsligt upp och skrämde alla gässen. Det blev tomt.
Tillbaka på Själland blev det besök på några gamla herresäten. De ligger tätt.
Suckarnas gång? Vet ej, men Fredrikarnas gång kanske det skulle kunna vara på Fredriksborgs slott i Hilleröd.
Gustav Vasa satt ju i Danmark en tid har jag hört, som gisslan. Bakom galler eller? Får följa upp det! Jo han satt på Kalö slott på Jylland. Var det lika soligt då och där som här och nu?
/MA
Tog en fika!
Inget konstigt med det. Jo lite. En skylt vid entrén till fikets uteplats på baksidan talade om att kameror spelade in både bild och ljud. Den skylten sågs bara om man kom via ett penningstint grannföretags baksida. Hajade till när jag läste skylten. Insåg att här gällde det att hålla tätt i flera avseenden. Tog bara en kopp kaffe och undrade om bevakningen tog upp dofter/gaser också. Kanske hade det blivit outhärdligt för granskaren av det inspelade bevakningsmaterialet; doft av kaffe hela dagen, timme ut och timme in. Då det dessutom är ett fik frekventerat av många damer är parfymdoften påtaglig. Så doftupptagning hade varit en överloppsgärning. Den hade inte avslöjat något unikt.
Det satt en grupp paranta damer som fikade och konfererade nära det ljudupptagande företaget. Undrar om de sa något ofördelaktigt? Det kan ju få oanade konsekvenser. Granskaren kanske är ungdomsledare i någon förening vars A-lag någon av damernas ätteläggar försöker kvala in i och ett förfluget ord… Eller tips till en bra aktieplacering som visar sig vara rena katastrofen i en förlängning…
Triggar sådant här paranoida? Knuffar dem över kanten ned i en psykotisk avgrund? Orsakar ett bevakningssamhälle en ökad frekvens på psykmottagningarna med en hög sjukfrånvaro som följd?
Lite integritetskränkande är det nog och lite avskräckande för de som planerar en riffifikupp, om de är läskunniga förstås. Själv tänker jag vara försiktig med porslinsskramlet för att inte väcka den väktare som sover och ljudet från kamerans slutare låter nästan som att osäkra ett handeldvapen eller för den delen ljudet från en mantelrörelse om det är en spegelreflexkamera.
/MA
I Mörbylånga är det alltid söndag
Det har varit måndag, men det var nog femtio år sedan, kanske 30 år sedan om man skall vara lite mindre raljant och ta i beaktande att sockerbruket lade ner sin verksamhet då. Men så blev det söndag och då gick solen aldrig ner. Så känns det när man kommer dit. Ett obegripligt lugn. Varje gång jag kommer dit upplever jag det.
En vacker esplanad med brunnar. Gatorna är breda och kanske var det en tanke bakom det, för träbebyggelsen dominerar.
En hamn med ett spannmålssilo som landmärke. Långt innan bron fanns upprätthölls ångbåtstrafik till Kalmar.
Centralt ligger en bevarad stationsbyggnad från järnvägsepoken.
Det är glest mellan individerna och på så sätt covid-19-säkert. Folk syns nästan bara i anslutning till ICA-butiken, (som också är ombud för systembolaget).
Sockerbruket är nedlagt sedan 90-talet. Gatunamn som Melassvägen, Råsockervägen och Bruksgatan minner om sockerbrukets era. Numera finns bara den präktiga kontorsbyggnaden kvar och byggnaden för säsongsarbetarna är nu omgjord till en bostadsrättsförening med tillhörande simbassäng. Den byggnaden har varit någon sorts vandrarhem ett tag. Under fågelskådarturer till Öland har några nätter tillbringats i logementen.
Länge var den enda bensinmacken på södra Öland placerad i Mörbylånga, åtminstone upptäckte jag inte någon sydligare förr om åren, så det gällde att planera, särskilt under exkursioner med en 12-mannabuss till Ottenby och Ås.
Den gamla elbutiken med verkstad centralt utefter Köpmangatan är numera ett Bed and Breakfast logi.
Och för en entreprenör finns möjligheter att spänna bågen.
Då är nog inte söndagsfriden allenarådande längre, men det kommer nog inte att synas.
/MA