Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 2 av 8. Hannover - franska gränsen mot Besançon.

På morgonen i Hannover den 1/11 kom vi iväg hyfsat tidigt trots hotellets bekvämligheter. Målet dag två var att komma en bit in i södra Frankrike. Göttingen, Kassel, Frankfurt am Main, Heidelberg, Karlsruhe, Baden-Baden och sedan strax före Basel svänga av mot Mulhouse i Frankrike för vidare färd till Besançon. Bra väder på resan denna dag. Vi åkte från regnrusket till soligare väder. Motorväg i regn är som att färdas i en dimma av vattendroppar när fordonen drar upp vätan från vägbanan. 130 km/timme är den generellt skyltade hastigheten men det är ofta 100 eller 120 i praktiken. Vi valde det sydliga spåret eftersom det var mycket vägarbete via Ruhr-området. Trafiken är verkligen intensiv i det området. Men det var vägarbeten även på den sydliga sträckning så 80 km/timme med en fil i färdriktningen var vanlig och det blev en ganska lugn resa. Dock stiger tempot och fordonstätheten när man närmar sig Frankfurt. 4 filer i vardera riktningen och tät trafik. Man kan fråga sig vad alla håller på med mitt på dagen när de borde vara på arbetet och inte ligga på vägarna och dra. Alla kan ju inte vara på semester eller på utflykt? Framåt lunch eller ja strax efter lunch framåt 13-14 tiden sådär så gjorde sig kaffetarmen påmind. 11-kaffet var förlorat sedan länge och nu var tre-kaffet i faggorna. Att inta kaffe på något ”Tankstelle” är ingen upplevelse vare sig för knoppen eller för magen. Alltså svängde vi av in mot något mindre samhälle som från motorvägen såg trevligt ut. Vin- och solrosodlingar i västerslänt och samhället eller byn hette Leutershausen-Hirschberg an der Bergstrasse i höjd med Mannheim ca en mil norr om Heidelberg.  Café Erdmann på Friedrichstrasse 8 visade sig vara traktens kafé för de besuttna och öppet. 1 november var en helgdag i Heidelbergområdet, (Baden-Württemberg) så vi hade tur att hitta ett öppet ställe.

Iphone 5S 1/160 f2,2 ISO 32

Med många talspråk om att njuta av kaffestunden både utanför och innanför entrén. Fotointreserade farbröder lyste dock med sin frånvaro.

Iphone 5S 1/35 f2,2 ISO 160

Apfelstrudel med vaniljsås gick inte att undvika. 

Iphone 6 1/1200 f2,2 ISO 32

Den tyska prydligheten fanns där förstås.

Franska gränsen passerades utan intermezzon. En typ av temporär vägspärr fanns på bron över Rhen men spärren var inte bemannad. Det var däremot betalstationen för motorvägen. Lite överraskande med betalvägar fastän jag egentligen visste om det. Ingen pensionärsrabatt på vägavgiften som låg runt 1 euro per mil.  

Del 1, 3, 4 , 5 , 6, 7 och 8  finns här: del 1, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

Falkenberg - Torrevieja i en bättre begagnad Opel. Del 1 av 8. Falkenberg - Hannover

Äntligen styrdes nosen mot söder den 31/10. Dags att fly novemberrusket som nu trotsigt på resdagen visade sig från sin bästa sida. Sol och +8 ^oC vid havsstranden medan det halvannan kilometer in från stranden var -1 ^oC. Pölarna på åkrarna var frusna så det måste nog ha varit neråt -5 ^oC som lägst under natten. En sista kontroll i dagsljus på morgonen att allt blivit som tänkt kvällen innan, gjorde att vi kom iväg först 0800.

Iphone 6 1/320 f2,2 ISO320

Efter ca 200 km blev det ett kort uppehåll i Limhamn för att skriva ut några dokument, som glömts dagen innan. Bra med ett bibliotek som kan erbjuda den tjänsten.

Bron är en välsignelse, Öresundsbron alltså. Har man också en brobizz rullar man på med rabatt och inte bara det man får reklamerbjudande i sin e-post också! Har inte följt upp om de har pensionärsrabatt. Skall göra det på hemresan och försöka bli av med reklamen. Rödby-Puttgarden färjan blir också rabatterad. Misstänker att de har pensionärsrabatt. Tyskar och danskar är bra på sådant.

Iphone 4 1/15 f2,8 ISO320 

Vägen ner till Rödby är en ganska enahanda transport.

Iphone 6 1/1000 f2,2 ISO 320

Tidsmässigt så passade det med att inta en sen lunch i Rödby. Så här en tisdag i slutet av månaden, gav samhället ett sömnigt intryck. Några pensionärer stod vid de centralt placerade bankomaterna. Jodå, det fanns ett matställe:

 ̶  Gå nedåt gatan så hittar ni ett! En familj förutom vi intog lunch. Definitivt ingen lunchrusning men bra mat.

Färjan Rödby-Puttgarden är en smidig linje. Det är sällan som man behöver vänta mer än 30 minuter innan man är ombord.  Dagsmålet var Hannover eller strax söder därom och Tysklands hetsiga motorvägar inbjöd inte till fotografering under körning.  Så här kommer en gammal bild från en rastplats, som vi passerade denna gång i flygande fläng, strax före Hamburg.  

Iphone 6 1/1050 f2,2 ISO320

Vi hade fika med oss den här gången också men den intogs vid ett tankningstillfälle intill motorvägen någonstans söder om Hamburg. Som sagt: Hannover var det utsatta dagsmålet och efter mörkrets inbrott kunde vi checka in på ett mässhotell i närheten av Hannovermässan på rätt sida om stan. Trippmätaren stod på 714,4 km, lagom kanske.

Del 2, 3, 4 , 5 , 6, 7 och 8  finns här: del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8.

/MA

Tång är gödning.

Efter varje storm eller rent av kuling så drar havet upp mängder med tång. Inte på alla stränder men på de som har tångbottnarna utanför. Förr, för sådär drygt 75 år sedan och tidigare var tången åtråvärd som gödning. Billigare än konstgödning och det ingick i varje kustjordbruk att ha en del i allmänningen nere vid stranden. De magra sandjordarna krävde gödning och djurhållningen var inte tillräckligt stor. Man måste också bedriva fiske för att försörja sig. Så efter en storm var det mer eller mindre en kapplöpning ner till stranden för att hämta tång.  För att skapa någon rättvisa så fanns det en överenskommelse om att när fyren släckte för dagtid så var det fritt fram att hämta tången. Bärgad tång kunde läggas upp på en uppläggningsplats och så kunde man köra några vändor med tånglass innan den var slut och så invänta nästa storm.  Numera är det kommunen som hämtar tången eller rättare sagt "städar" stranden från tång så att badgästerna inte skall behöva vada i tången innan fötterna kan blötas. På tal om att vada. Den här kuststräckan från Varberg och neråt till Öresund är en viktig refug för flyttande vadare, (fåglar). Till och med klassad som en av Europas viktigaste. Tångflugorna i den ruttnande tången är en viktig energikälla.

Det kustnära fisket är inte längre någon nödvändighet men däremot har det kustnära betet blivit en nödvändighet för att hålla strandängarna fria från sly. Det finns ett värde i anblicken av öppna vidder nära strandlinjen. Inte bara anblicken utan också ur naturvårdande synpunkt. Biotopen är speciell med det väderutsatta läget och så blir också faunan.

 Någon gödsel är det inte någon brist på längre. Snarare tvärtom med alla läckage till havet som uppstår och göder det på ett annat sätt än rutten tång.

Såg förresten i våras, i en växthusbutik, tångextrakt som såldes för 150 spänn flaskan om jag minns rätt, tror det var 1 liter och som skulle spädas och vara utmärkt som ekologiskt gödningsmedel i trädgården. Har dock provat tångmodellen för att göda trädgården men det sättet är alldeles för tungarbetat. Tången måste plöjas ner och det passar inte i en liten trädgård. Roade mig istället med att gå ut på betesmarken och plocka komockor i en hink. För att blanda in i pallkragsjorden så här på hösten. Gräsmattan får bli ogödslad så slipper man klippa så ofta OCH det läcker inte ut så mycket näring i havet, får man tro.  Kanske skall prova med lite tång också.

PS Har idag sysslat med havsfågelskådning. Ett lika spännande sätt att kolla fågel på varje gång. Medelvind runt 20 m/s. Det strömmade havsulor, lommar, alkor, tretåiga måsar, storlabbar, kustlabbar mm hela dagen. Sist men inte minst 2 stycken klykstjärtade stormsvalor. Hade dock lämnat kameran hemma..... DS

/MA  

Badsäsongen är definitivt över!

(Har det överhuvudtaget varit någon i år?) Så här på en söndagseftermiddag med svagt ljus och regnet hängande i luften blir det tid till att titta igenom vad som finns i gömmorna. Bilder, utan någon teknisk fulländning, tagna med mobilfånen ligger och skvalpar. Men ändå.... tar risken....

Svärmors gamla DBS från slutet 1960-talet är fortfarande funktionell. Faktum är att damcyklar är eftertraktade av ungdomar i de övre tonåren. Både flickvän och pojkvän kan cykla med dem.

Bruset i bilderna är påtagligt liksom bruset från de små vågorna som slår mot stranden.

Hade bilderna tagits med dagens mobilfånsgeneration hade de blivit bra mycket mindre brusigare men å andra sidan hade badaren fått det bra mycket kallare. Då hade en viss rödbrusighet hjälpt.

/MA

Mammons tempel och bildtrender

Besökte Hyllie och Malmö i helgen. Inte för Emporias (Mammons tempel) skull eller Prideparadens skull eller det vackra vädrets skull utan för att se vinnarbilderna i Malmö fotomaraton 2017. Om jag vann något? Nej, har inte läst boken och har nog en traditionell bildtolkning, men ícke förty är det en rolig övning att deltaga OCH man får till sig något av bildtrenderna just nu. "Svartvitt rules", kan man nog säga! Samt att kanske inte göra den mest uppenbara tolkningen, (då blir det många med samma motiv). Lite politiskt korrekt tror jag också det skall vara. Serien, (12 bilder med 12 teman: Malmö fotomaraton, hårt/mjukt, abstraktion, fast, något att prata om, modet, skruvat, tron, lätt, sanning, solnedgång, det är tanken som räknas) på första plats var alla svartvita bilder. I serien på andra plats fanns det en bild i färg och i den serien som kom på tredjeplats var alla bilder i färg.  Etappsegrarna hade lite mer spridda gracer; fem av tolv bilder var svartvita.  På Malmö fotomaratons hemsida kommer alla serier att läggas upp har de lovat. Ett alltigenom trevligt och väl genomfört arrangemang.

Vinnande serien.

Andra pris

och tredje.

 Samt

etappvinnare.

Mammons tempel då? Lådor på lågkant, högkant och mycket glas.  Att vandra omkring i det relativt koncentrerade området gav faktisk lite internationell känsla.

Emporiaentrén från stationstorget med blicken riktad uppåt.

Entrén från parkeringssidan.

och lite grand mitt i området.

Alla bilder är tagna med mobilfånen och med något filter.

/MA