Nu är det hängt!

Inte bössans jaktbyte för att göra köttet mört utan kamerans jaktbyte för att visa upp bilder för flera än sig själv. I Kuben Falkenbergs stadshus. En fantastisk lokal att hänga upp sina alster i. På fredagen den 27/5 var det en improviserad vernissage.  

Samtidigt pågick 26/5 -29/5 Hallands konstrunda, så lite konkurrens om besökarna fanns det. Positivt med dragplåster lite varstans i den Halländska geografin.

Kollegan med bilder på canvas tar ner den 1/6. Han har en lång resa hem. Mina, mestadels svartvita med glas och ram, hänger kvar till den 7/6. Och så blev det förlängt till den 17/6!

Det är ett brett utbud med två helt olika inriktningar, men trots det en konsekvens i bildskapandet.

/MA

Trankoll

Nu menar jag inte kvalitetskontroll av tran från fiskleverolja eller dylikt utan observation av tranor, fåglar. Ett återkommande ”vårevent”. Denna gång en påskupplevelse.

Kan dra mig till minnes flera anekdoter om ”samarbetet” mellan traktens bönder och tillresta transkådare. Parkeringsplatser var det inte så gott om och grusvägarna proppades snabbt igen av trafiken på de intensivaste tranhelgerna. Det hände att åkrar intill vägarna uppläts av någon bonde som också tog en avgift för parkeringen. Oftast var det enkelt att med bilen ta sig ut i ”plöjsla”, men betydligt värre att ta sig därifrån. Mot en bärgningsavgift kunde man få hjälp av åkerägarens traktor med förare att bli lossdragen.  Numera är det välordnat med Naturum och torra grusade P-platser.

I Bjurums gamla skola, fattighus mm är det kafeteria och i souterrängvåningen, som en gång varit förråd och kök finns ett skolmuseum. Standarden på skolbänkar och övrig utrustning är påver. Det är trots allt inte så länge sedan den var i bruk. En folkskolelärare från Skara tjänstgjorde där och barnen, de som överlevt till skolåldern, fick i alla fall möjlighet att lära sig läsa och räkna lite. Annars var det väl arbete i lantbruket som gällde. Är det 100 år sedan? Mycket mer är det inte! Kommer vi att bombas tillbaka till den tiden? Med en annan statsreligion än den vi hade då? 

Vad som förvånade mig var att man i syslöjden tydligen också hade någon form av bespisning. Nej, det är nog rester från köksregionerna som bara hamnat där. 

Påsken firades på olika sätt i år. Det kan man lugnt konstatera. Det religiösa verkar ha tagit överhanden i en annars sekulär stat, men påsken är ju en religiös högtid…

/MA

Fixat fjärde fixen!

Söndagsmorgon med stark vårsol, glest med morgonpigga flanörer. Bara extrainkallad vårdpersonal är vakna och en och annan flanerande 65-plussare. Flanerande till den temporära vaccinationscentralen. Flanerande kanske inte är rätt ord; målmedveten gång mot vaccinationslokalen är nog mera adekvat. Frugan läste i lördagens lokalblaska att det fanns möjligheter att boka tid för spruta 4. Vi bokade första tiden på söndagsmorgonen. Hängde på låset för att få det gjort! 

Alltså ytterligare en dos, denna gång i vänster överarm. Under väntandet framkommer i kön en viss nervositet för biverkningar. Sprutfobi är nog inte onaturligt. En av 65-plussarna berättar tröstande att en tysk påkommits med att ha tagit 89 säger, 89 doser. För att sedan förfalska intygen och sälja till de som inte vågat ta någon spruta, men som behövt intygen. Någon annan i kön ondgör sig över den som utfärdat falska vaccinationsintyg till ett lämpligt pris. Entreprenöriella personer hittar alltid på något sätt att få utlopp för sin kreativitet. Vad kostar det att få en passtid?

Knallade förbi den gamla borgruinen vid Ätrans södra strand. Inom 50 -100 m från ruinen växer pestskråp i en sydlig brink. Det slog mig att de måste nog vara rester av sjukdomsbekämpning från 1300-talet. Då munkar tog med sig medicinalväxter från södra Europa och en borg på 1300-talet med självaktning måste ju ha ett botemedel mot digerdöden.

/MA

Bakslag och backslag

Vi har befunnit oss i ett väderbakslag i 5 veckor nu och åker hem till ett väderbakslag imorgon. Nåja, bakslag eller inte kan diskuteras. Naturliga variationer är nog det mest troliga. Oväntade sådana åt fel håll uppfattas förstås som bakslag. Medelvärdet är dock sig likt, i stort sett. Det förändras långsamt över tid. Oftast över längre tid än mannaminnet och mannaminnet är kort.

Kommer att tänka på ett bakslag i slutet av sjuttiotalet. Några arbetskamrater och jag skulle ut och segla i Östergötlands skärgård. Några var presumtiva världsomseglare (de kom till Västindien och tillbaka) och ville prova en större båt, vilket en av kamraterna hade.

Vi började förstås med att göra en kopp kaffe i båten på lördagsmorgonen. Nu hade lite gas läckt under veckan så den undre halvmetern i ruffen var en blandning av luft och gasol. Det blev en rejäl smäll förstås. Luckan till piken for upp med schvung och båtägaren som tänt köket blev lomhörd med susningar i huvudet i en bra stund. När dammet och lugnet väl lagt sig efter en kopp kaffe la vi ut och gick utomskärs. Det blåste så där på gränsen till kuling så den tunga långkölade båten gick bra i sjön och vinden. Det började dock mulna på och vi vände så småningom för att gå mot Harstena för övernattning. Gick för platt läns och revade någon kilometer före ingång till kilen. Båten hade bra fart säkert 15 knop och banade sig bra i sjön mot Harstenas hamn. När vi väl var i kilen kom båtägaren på att backslaget inte fungerade. Hur bromsar man en båt när det inte finns manöverutrymme och med en propeller som bara driver framåt? Med runt 10 knop drog vi rätt in i kilen. Hälsade artigt på de som vi seglade förbi och som ankrat på båda sidor. Vi hoppades med bävan i sinnet på att deras ankarlinorna inte skulle fastna i vår köl. Det gick bra. I kilens ände blev det bra mycket grundare så för att få stopp på båten styrde vi upp den på en ler- eller dybank i kilen och där blev den stående med lite slagsida.

En man ur lokalbefolkningen kom snabbt roende ut till oss och undrade om vi hade någonting kvar. Han var törstig och antog att sådana snedseglare, som vi såg ut att vara, kan knappast vara nyktra. Han fick inget för vi hade inget.

Morgonen efter hade vi ett drygt jobb med att dra loss båten. Vi fick ömsom gunga i sidled och ömsom i längsled medan en av oss stod i dyn och försökte skjuta på åt rätt håll, men vi kom loss. Med viss försiktighet sattes kaffekitteln på och vi blev de sista att lägga ut med kurs hemåt.

/MA

Försenat aprilskämt?

Läste just idag att man (Naturvårdsverket) skall se till så att strandstädning sker könskvoterat. Varför förlöjliga en sådan här viktig sak och skifta fokus från det viktiga: Städningen till huruvida städaren är kvinna eller man eller något annat. Jag städar (plockar upp synligt skräp) varje gång jag promenerar utefter stranden eller i dess närhet. Jag har inget problem med att jag är man, men problem med var jag skall lägga det uppsamlade skräpet. Det kan ibland bli vindskyddade depåer, bakom någon sanddyn eller dylikt om det uppsamlade är stora och tunga saker. Ofta stoppas det fickan (om det är små plastdetaljer) och slängs hemma i vår sopuppsamlingskasse för plast. (För det är oftast plastsaker). Dessutom har jag vid något tillfälle påpekat för det kommunala bolaget (kommunerna har ensamrätt på att samla upp sopor och hantera dem) att det saknas så enkla saker som soptunnor strategiskt placerade vid P-platser och vid offentliga toaletter t.ex. intill badstränder utanför ordinarie turistsäsong. De soptunnorna plockas in efter sommarsäsongen. Ja, vad skall man säga och hur idiotiskt får det bli? Istället för att ge bidrag till att få till könsneutrala anställningar av städare (skräpuppsamlare) kunde man väl satsa bredare på kampanjer som "Håll Sverige rent!" Bifogar några skräpbilder, för det här är ju en fotoblogg!

Det finns mycket skräp som dyker upp från yrkesverksamheten, men kan man inte hantera det här på ett bättre sätt. En del skriver in sitt telefonnummer på den här typen av produkter så kan man ju ringa upp dem och så kan "skräpet" återanvändas. Det mesta som dyker upp från havsnäringen är dock små stumpar av blått syntetiskt tåg (rep), som flyter iland och ligger i sanden och på strandängarna. Nästan omöjligt att få upp allt och ta med sig hem.

De här sopbehållarna är dock från en annan nation och det finns minst en sådan här samling i varje kvarter, men på landsbygden blåser skräpet omkring. Oftast är det rester från odlingsmödor med att täcka och bevattna. 

Att ta upp skräp från marken kräver ingen lång utbildning, mera en hyfsad syn, hyfsade extremiteter, böjlig rygg och plasthandskar.  

/MA