Dole sett ur en kamerautrustad Opel Astra-förares perspektiv

Pattensen - Dole med lunchstopp i Heidelberg, 850 km. Det var lite frost på vindrutan på morgonen i Pattensen så försiktighet var påbjuden ute på autobahn.

Studenterna i Heidelberg cyklar som på räls. Minns hur det var att få ner cykelhjulet i spårvagnspåret i Göteborg. Endast spårvagnen gick på räls sedan. 

Hektisk på lunchrestaurangen, behövde inte sitta och äta själv, frugan var med.

Har varit här förut, i Dole alltså, i slutet på oktober 2017. Den gången blev det ett snabbt stopp utefter ån. (Kommer ihåg att jag var våldsamt pinkenödig och ingen bekvämlighetsinrättning fanns i sikte, men det var vackert vid strandbrinken). Den här gången blev det en övernattning i den medeltida stadskärnan.

Promenerade omkring på kvällskvisten och lyckades gå förbi Louis Pasteurs ampla boning. Det vill säga huset han föddes i första hälften av 1800-talet. Nja, det var nog inte så ampelt, snarare enkla förhållanden. Fick reda på att han, förutom jäsning, arbetade med ett vaccin mot rabies och mjältbrand.

Vårt boende låg inte på en adress som var uppenbar.  Jo, adressen var uppenbar, men inte läget. Ingången var en nisch i en vägg i mitten på en 150 m lång gränd med högst 100 cm mellan väggarna. Ingen skylt som talade om att gränden hette detsamma som gatan den mynnade på. Åt ena hållet vill säga. Vi hade aldrig hittat om inte en sen affärsidkare som stängde sin verksamhet för kvällen hade hjälpt oss. Smart entreprenörskap? Många ger upp och tar ett annat boende trots att vistelsen redan är betald på nätet. Nej, jag vill inte tro att det är smarthet. Bara lite olyckliga omständigheter.

Lite problematiskt var det förstås med parkeringen. En medeltida stadskärna är inte byggd för bilar, möjligtvis hästkärror som parkeras utanför stadsmuren. P-avgift skulle erläggas mellan 8 och 11 samt mellan 14 och 19. Däremellan fri parkering. Avgiften kunde inte betalas i förväg. Frukosten var beställd till 8 så en viss nervositet infann sig. Jag kutade ut 5 minuter in på frukosten och försökte betala parkeringsavgiften i automaten, men det var tji. En kvinna med sin dotter kom ut ur en entrédörren intill automaten och hon kunde konstatera att automaten förmodligen var ur funktion. Något brydd stod jag framför den icke fungerande maskinen medan en man i 40-årsåldern öppnade fönsterluckor och fönster på andra våningen för att vädra ut sängkammarluften. Jag slängde ur mig frågan om maskinen var trasig. Han hade inte funderat så mycket på det, men han kunde inte minnas när den fungerade sist. 

Den huvudsakliga sysselsättningen i Dole efter mörkrets inbrott verkar vara att vistas inomhus.

Kan det vara så att i Frankrike går tågen, men inte parkeringsautomaterna? Kan det ha med klimatet att göra? Att parkeringsautomaterna inte går är kanske en självklarhet. De är ju fastskruvade på en stålstolpe som är nedgjuten i ett betongfundament. Likheten med svensk tågtrafik är ur den aspekten inte slående. Jag kom på att jag hade två gula västar i bagaget, ett lagkrav i Frankrike och Spanien, men saknade drivkraften att åka till Paris till helgen och demonstrera för bättre tågtrafik i Sverige, trots klimatet.

/MA

PS Editeraren har buggar. Den vill inte alltid leda till att bilden, på spaltbredden, hamnar där den placerats med Format/justering/centrum. DS

Hälsade på i England

Och passade på att ta några bilder.

Infrastrukturen vid Heathrow är imponerande.

Naturligtvis är brexit något som finns under ytan hela tiden. Hur f-n skall det gå om alla EU-immigranter måste dra? En del tror att så kan bli fallet. Kan enkla servicefunktioner bibehållas? Checkade in på ett större hotell i Canary Wharf och kunde konstatera att bemanningen var sämre på att tala engelska än vad jag är.

Alltså halvkassa för att inte säga helkassa i några fall. Bidrar till dagskassan gör de i alla fall även om det blir lite stappliga språkövningar. Hanteringen av en pint Guinness kan oftast redas ut oavsett språk liksom en halv pint lager. De flesta ärenden på ett hotell är rätt enkla som kan klaras med enbart kroppsspråk, himlande med ögon, lyftade ögonbryn och långfingret. Nej kanske inte det fingret. Tummen är nog bättre. I många fall kan grundläggande internationell kunskap räcka, som när kökspersonalen vid frukosten slevade till mig en rejäl portion katrinplommon och sa med pakistansk/indisk brytning ”it’s good for your stomach you know”. Utomeuropéer har ofta visum vilket inte inomeuropéer har behövt så de verkar ligga bättre till för att kunna stanna, i alla fall visumtiden ut. Läste i The Times att rumäner nu är största gruppen efter irländare och indier. 500 000 rumäner finns i Britannien enligt The Times, men britterna är fortfarande, i allra högsta grad, flest.

Även i Canary Wharf har man ljusshower den mörka årstiden. Inte som i Alingsås, före jul utan efter, och dessutom interaktiva i flera fall. 

Trots en hotande brexit utan avtal så kommer nog inte någon att behöva lämna hals över huvud. Oklart hur det blir men pragmatiska administrativa lösningar är nog att förvänta.

Imponerande byggen!

Alla, nästan, har bråttom.

Morgonkaffe i flygande fläng.

3,5 miljoner EU-medborgare måste ansöka om "settle status" online via Home Office. Den som inte gör det får inte vistas eller arbeta i England. För "permanent settler" skall ett 85-sidigt dokument fyllas i. Bara hanteringen hos myndigheterna beräknas kosta ca 100£ per ansökan. 

Tror det blir en pragmatisk lösning trots allt. Här finns ju lite "good will" att vinna till enskilda individer.

/MA 

Djur i Budapest (lucka 8)

Fick tillfälle till en kvällspromenad i höstmörkret i Budapest häromsistens. Områdena ner mot Donau är ju turistmagneter och särskilt anblicken av de upplysta fasaderna på kvällarna. En promenad över Kedjebron (Széchenyi Lánchíd), en nitat hängbrokonstruktion kunde inte motstås. Förmodligen är den lika många gånger fotograferad som det finns nitar i bron, om inte flera gånger. 

Bron har en tilltalande utformning med pyloner som påminner om triumfbågar. Den är 170 år gammal och överlevt två världskrig, nästan. Den sprängdes förstås av retirerande tyskar 1945 men blev reparerad efteråt. Kanske bra för underhållet. Spaltkorrosion mellan klämda plåtar är ofta ett bekymmer. Hur det är här vet jag inte men översyner krävs säkert.

Det finns en skröna om skulptören till lejonen som vaktar bron på båda sidor. De har ingen skulpterad tunga påstod någon när skulpturerna installerats vilket ledde till att skulptören slängde sig i Donau. 

Tragiskt om det nu är sant. Kanske var han simkunnig för han dog 25 år efter att lejonen placerades på brofästena.

/MA

Mellan Småland och Östergötland

Skulle övernatta för att kunna vara hyfsat på plats nästa morgon. Ett snabbt beslut på grund av frosten den gångna natten. Ingen bra situation att köra 30 mil i morgonhalka för att vara på plats klockan 8, så det fick bli en natt någonstans därute.

Efter de sista 2 milen på en skogsgrusväg utan något möte genom snöglopp i mörkret kom jag fram till en T-korsning med några gatlyktor. Hittade inte logiet! Fanns inte så mycket att välja på. Det borde ju vara ett hus, ett typiskt hus, och det såg ut att finnas runt 4-5 stycken runt T-korsningen. Stannade bilen. Ringde och ställde frågan om var boendet låg. En engelskspråkig röst svarade och sa:

— I see you!

— Where, sa jag.

Då såg jag någon i mörkret som stod och vinkade på en oupplyst furstubro. En schweizare drev B&B:et. En schweizare som lämnat Zürich för några år sedan ihopp om att trappa ner och skjuta upp inträdet i dödsriket. Stressrelaterade hjärtproblem krävde lugn och ro, för att läka ut. Med 3 mil åt alla hålla till närmaste tätort med affär och med bara pensionärer som grannar blir det lugnt. ”In the middle of nowhere but in the centre of everywhere”. Han berättar att första sommaren han bodde här var han vid ett tillfälle på väg hemåt i en allt tätare trafik. Brinner det någonstans? Pågår det en evakuering som han inte uppfattat på grund av språkförbistring? Nej det var den återkommande loppisen på campingplatsen intill T-korsningen som drog folk.

Annars kommer ett fordon då och då, kanske.

Det finns kollektivtrafik. En busslinje till näst närmaste tätorten. En buss in på morgonen runt åtta, en buss ut sen eftermiddag. Busschauffören bor i något av husen runt T-korsningen.

Även här har det funnits en affär. Senaste affärsbyggnaden i typisk 40-tals stuk. Nu är de stora fönstren delvis igenspikade med träskivor eller dylikt.

Black Friday? Här är det svart på eftermiddagarna måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag - söndag så här års!

Någon dag är baddag.

Kanske lördagar?

Den nedlagda skolan har sålts. Yoga-övningar ordnas med jämna mellanrum. En sekt säger en del.

Slås återigen av insikten om att det finns många sätt att leva på och jag har bara levt mitt.

På tal om Halloween och Black Friday

Att verkligheten överträffar dikten är ett uttryck som är gångbart i de flesta fall.
Besökte en loppmarknad förra lördagen och där fanns rester från en svunnen tid, i alla fall just nu svunnen.

Alla representanterna för Halloween IRL (In Real Live) ryms inte på en bild av den här typen.
Då krävs ett panoramafotografi, flera panoramor rent av.

Och rester av Black Friday fanns det också.

Är det här våra verktyg hamnar så småningom, en del av dem?

Nu skall man nog inte ondgöra sig över prylar och överflödet. Det är ju faktiskt
det som får jorden att snurra till viss del. Farten kunde kanske minska så vi inte
kastas av karusellen.

Trevlig helg!

/MA