Dole sett ur en kamerautrustad Opel Astra-förares perspektiv

Pattensen - Dole med lunchstopp i Heidelberg, 850 km. Det var lite frost på vindrutan på morgonen i Pattensen så försiktighet var påbjuden ute på autobahn.

Studenterna i Heidelberg cyklar som på räls. Minns hur det var att få ner cykelhjulet i spårvagnspåret i Göteborg. Endast spårvagnen gick på räls sedan. 

Hektisk på lunchrestaurangen, behövde inte sitta och äta själv, frugan var med.

Har varit här förut, i Dole alltså, i slutet på oktober 2017. Den gången blev det ett snabbt stopp utefter ån. (Kommer ihåg att jag var våldsamt pinkenödig och ingen bekvämlighetsinrättning fanns i sikte, men det var vackert vid strandbrinken). Den här gången blev det en övernattning i den medeltida stadskärnan.

Promenerade omkring på kvällskvisten och lyckades gå förbi Louis Pasteurs ampla boning. Det vill säga huset han föddes i första hälften av 1800-talet. Nja, det var nog inte så ampelt, snarare enkla förhållanden. Fick reda på att han, förutom jäsning, arbetade med ett vaccin mot rabies och mjältbrand.

Vårt boende låg inte på en adress som var uppenbar.  Jo, adressen var uppenbar, men inte läget. Ingången var en nisch i en vägg i mitten på en 150 m lång gränd med högst 100 cm mellan väggarna. Ingen skylt som talade om att gränden hette detsamma som gatan den mynnade på. Åt ena hållet vill säga. Vi hade aldrig hittat om inte en sen affärsidkare som stängde sin verksamhet för kvällen hade hjälpt oss. Smart entreprenörskap? Många ger upp och tar ett annat boende trots att vistelsen redan är betald på nätet. Nej, jag vill inte tro att det är smarthet. Bara lite olyckliga omständigheter.

Lite problematiskt var det förstås med parkeringen. En medeltida stadskärna är inte byggd för bilar, möjligtvis hästkärror som parkeras utanför stadsmuren. P-avgift skulle erläggas mellan 8 och 11 samt mellan 14 och 19. Däremellan fri parkering. Avgiften kunde inte betalas i förväg. Frukosten var beställd till 8 så en viss nervositet infann sig. Jag kutade ut 5 minuter in på frukosten och försökte betala parkeringsavgiften i automaten, men det var tji. En kvinna med sin dotter kom ut ur en entrédörren intill automaten och hon kunde konstatera att automaten förmodligen var ur funktion. Något brydd stod jag framför den icke fungerande maskinen medan en man i 40-årsåldern öppnade fönsterluckor och fönster på andra våningen för att vädra ut sängkammarluften. Jag slängde ur mig frågan om maskinen var trasig. Han hade inte funderat så mycket på det, men han kunde inte minnas när den fungerade sist. 

Den huvudsakliga sysselsättningen i Dole efter mörkrets inbrott verkar vara att vistas inomhus.

Kan det vara så att i Frankrike går tågen, men inte parkeringsautomaterna? Kan det ha med klimatet att göra? Att parkeringsautomaterna inte går är kanske en självklarhet. De är ju fastskruvade på en stålstolpe som är nedgjuten i ett betongfundament. Likheten med svensk tågtrafik är ur den aspekten inte slående. Jag kom på att jag hade två gula västar i bagaget, ett lagkrav i Frankrike och Spanien, men saknade drivkraften att åka till Paris till helgen och demonstrera för bättre tågtrafik i Sverige, trots klimatet.

/MA

PS Editeraren har buggar. Den vill inte alltid leda till att bilden, på spaltbredden, hamnar där den placerats med Format/justering/centrum. DS