Gustav Adolfsdagen

Vi tog en promenad på förmiddagen, den dagen, och fick se att det flaggades här och var. Allmän flaggdag.

Den 6:e november när dimman låg tät i Lützen 1632 hissades nog regementsfanorna på förmiddagen och när dagen var slut halades nog den svenska fanan trots seger på slagfältet mot Wallensteins trupper. Kungen red fel, in bland fiendetruppen och "nedkämpades".

Rätt mulet och relativt dimmigt var det här också när vi strosade genom stan. Inget stridslarm, men ett dovt trafikbuller. Osvikligt drogs benen till närmaste konditori och där uppenbarade sig två varianter av Gustav Adolfsbakelser. Det blev att smaka av båda. Frugan hade sinnesnärvaro nog att med mobilen fotografera en variant.

Och så drog vi oss till minnes ett besök i Lützen 2010 på väg hem från Prag (Silverbibeln hade vi dock inte med oss). Vi åkte förbi Lützen-trakten och då blev det tvunget att "titta in".

Vi överraskades av all svenskhet som visades upp. Språkkurser i svenska fanns på anslagen vid torget. En skola var uppkallad av Gustav II och ett museum som avhandlade "Slaget vid Lützen 1632". Ett modellandskap hade byggts upp för att visa truppernas placering på slagfältet och medan vi studerade utställningen och en tillhörande video blev vi observerade av personalen som spänt undrade hur vi uppfattade utställningen och faktabeskrivningar om vad som hände då.   

Ute på fälten norr om staden Lützen fanns en minnesplats, Schwedenstein, där Gustav mött sina banemän. Kungen var närsynt och det påstods att han ridit fel.
Guiden kunde berätta att under andra världskriget kom amerikanska stridsvagnar körande och den person som då var intendent gick ut och stoppade vagnarna och hävdade att detta var svensk mark och de inte fick köra på markerna runt Schwedenstein. Samma besked fick de ryska soldaterna som dök upp senare. De stridande respekterade reglerna och undvek att köra på "svensk mark". Skrönor, kanske? För att nu inte glömma den göteborgske lektorn, som under kalla kriget varje år med två busslaster av historieintresserade resenärer trotsade de östtyska myndigheterna med att envist begära besökstillstånd den 6 november, samt övervara den andaktsstund som skedde i kapellet intill.  

Röda stugor med vita knutar fanns det några stycken i området intill kapellet. Någon dalmas, har jag för mig, hade skänkt dem så att svenskheten kunde poängteras. Ropen från slagfältet från de skadade och döende soldaterna hade sedan länge tystnat

/MA

2023-11-14 18:58   syntax

Kul!
Det där med intendentens sinnesnärvaro var nytt för mig. Något skall vi väl ha för segern på slagfältet... :-)

Besvara

Svar från Mats Axelsson 2023-11-14 23:24

Ja, en verklig hedersman!
/MA

Svara

2023-11-15 13:46   TheInvisibleJackal

Snabbtänkt intendent.
I sjätte klass skulle klassen sätta upp ett teaterstycke att framföra för övriga klasser. En gammal tradition. Min klass valde att gör en föreställning av slaget vid Lützen.

Hälsningar Jörgen

Besvara

Svar från Mats Axelsson 2023-11-15 21:20

Bra val ;-) Kan tänka mig att det krävdes utrymme!
/MA

Svara

TheInvisibleJackal 2023-11-16 09:20

Vi skippade hästarna och begagnade oss av skolans gymnastiksal. /Jörgen

Svara