Super Nettel, del två

Nu är det flera veckor jag skrev sist om "lilla Super Ikontan", Super Nettel. ;-)

Dags för lite bilder.

Den har samma typ av objektiv, jämnårigt (1935) och sannolikt optiskt identiskt, som den Contax I jag skrev om förrförra gången, en Tessar 2.8/5 cm, men den här är i ett bättre skick. Dels är den renare inuti, dels verkar frontlinsen ha klarat sig från repor, förmodligen tack vare det infällbara och därmed väl skyddade objektivet.

Ett elakt motljus. Om jag minns rätt lyckades jag skugga objektivet bakom en skylt, men det är ju tämligen kontrastrikt. Trots att det saknar antireflex-behandling tycker jag det gick över förväntan. Ironiskt nog verkar starkt ljus vara en fördel. Man bländar ju då ned kraftigt, i det här fallet sannolikt till f/16, vilket minskar reflexerna inuti objektivet.

Det här gick också bra. En del himmel, men förmodligen även här en något mindre bländare. F/8 kanske, eller f/11. Jag minns inte.

Här blir det värre. Full glugg, f/2.8, med ljus från fönstret, ställer till det ganska rejält. Bernt går in i dimman.

Däremot är det tämligen skarpt, trots största bländare.

Jag tycker den gör rätt bra ifrån sig. :-)

Om det är nyputsat ser man bättre ut...

Jag körde en rulle i Contax I i höstas, och konstaterade att "das Adlerauge", Tessar 2.8/5 cm, förvisso var hyfsat skarp, men exemplaret gav ganska mycket ströljus.
I vissa motiv rent av väldigt mycket...

Nu har den visserligen ingen antireflexbehandling, men så dåligt borde det ju inte bli. Vid en närmare granskning kunde jag visserligen se ett antal fina repor i frontlinsen, men mot ljuset kunde jag också se att det faktiskt var lite dimmigt inuti.

En titt på en genomskärning skvallrade om att det inte borde vara alltför svårt.

Efter att ha filat till ett verktyg så det passade bättre skred jag till verket.

Främre linspaketet släppte, kom ut och lämnade ett hål efter sig.

Efter att ha delat det kunde jag göra ren båda linserna.

Sedan kom turen till den bakre.

Bländaren rörde jag aldrig. Den såg fin ut.

Nu får jag hoppas att det blir bättre. :-)

Lus på linsen

--------------------------------

Edit:

Det är i all fall bättre nu.

Är det nåt på tv ikväll?

När man intresserar sig för och använder gamla kameror är det ofrånkomligt att man också intresserar sig för en del tillbehör. Det kan vara någon närbildstillsats eller ett kompletterande objektiv. Ibland hittar man dock något som höjer sig lite över mängden...

Hallå!

T ex Zeiss Ikons ljusramsökare ("Mehrfach-Leuchtramensucher", nr 427).

Jag har skrivit tidigare om mätsökarkamerornas storhetstid, som var tillbehörens gyllene ålder. Den här universalsökaren togs fram av Zeiss Ikon på 50-talet för Contax IIa och IIIa, med ljusramar för 35, 50, 85 & 135 mm. Hela sökaren täcker dessutom 21 mm för att även räcka till den då nya Biogon 4.5/21 mm. På baksidan sitter den vanliga spaken för parallaxkompenseringen.

Tack vare att det är en riktig ljusramsökare är ramarna skarpa och tydliga, men alla visas samtidigt, och det blir ganska plottrigt.

Men kul är den. :-)

Retrokamerapoolen. Nu ännu enklare!

Visst har det varit trist ibland, att neka någon inträde i Poolen.
Någon som gillar sin gamla kamera, gärna motionerar den, och dessutom vill ha ett forum att lägga bilder i, eller bara umgås med likasinnade.

Poolare.

När vi startade poolen, Thomas och jag, satte vi bl a regeln att kameran skulle vara tillverkad före 1960. Dels för att det redan var en kategoriseringsgräns för äldre kameror i FS produktlista, dels för att 1960 är lite av en vattendelare när det gäller tekniken i kamerorna. Oss veterligen var kamerorna t ex fortfarande utan batterier.

Nu är det inte alltid så lätt att avgöra en kameras ålder. Vissa, t ex Leica, finns väl dokumenterade, inte minst på nätet, och man kan få en bra uppfattning om tillverkningsår utifrån serienumret. Med andra är det inte lika lätt, och man kan få interpolera och gissa, om något nummer överhuvudtaget finns.

Inte alltid så exakt alltså.

Igår, över en bit mat på restaurang Svartengrens, beslutade "styrelsen" sålunda:

Hädanefter går vi efter modellens introduktionsdatum.

Introduktionsdatum brukar vara väl fastställt.
En kamera, som visserligen sannolikt tillverkades 1960 eller senare, men vars modell introducerades före samma år, är hädanefter att se som en Retrokamera. Detta underlättar vid ansökningar, och det kan kanske också ge fler medlemmar som hjälper till att sprida evangeliet:

Motionera de gamla kamerorna!

:-)

Grevinnan från Stuttgart

Efter det förra blogginläggets enorma gensvar fortsätter jag som om inget har hänt...

Jag skrev då som avslutning att en annan kamera egentligen passade mycket bättre in på rubriken "lilla Super Ikonta".

Här är hon. Den tyska italienskan.

Contessa f grevinna

Här hemma även kallad Dröm-Contessa.

Tillverkad i Stuttgart på 50-talet, av det "nya" Zeiss Ikon. Fabriken var inte ny, däremot. Contessa-kameror hade tillverkats här sedan 1908. Den som har sett filmen "Maria Larssons eviga ögonblick" kanske minns att det var just en Contessa hon använde, dock av betydligt äldre generation. Contessa-Werk utgjorde sedan en av produktionsenheterna inom Zeiss Ikon. Under 30-talet tillverkades här bl a Nettar och Ikonta, vilka återupptogs efter 2:a världskriget. Vid krigsslutet flyttades ledningen hit, från Dresden i den nu sovjetockuperade delen av Tyskland.

Den bär tydliga spår av Hubert Nerwins penna, och ligger fint i handen. Nerwin, som tidigare legat bakom bl a Super Nettel och Contax II under tiden i Dresden, hade funderat på en liten enkel kamera att tillverka när kriget var över. Resultatet blev Ikonta 35. Baserad på den gjordes denna "extra allt"-version, med både mätsökare och exponeringsmätare. Namnet blev dock inte Super Ikonta 35, utan den här gången fick det bli Contessa. Ett elegant namn på en elegant kamera.

Den är ännu ett exempel på Zeiss Ikons återanvändning av gamla modellnamn, men det är Super Ikonta den brås på. Den t o m delar typnumret (533/24), om än inte formatet, med en av Super Ikontorna (533/16).

Liksom sitt storasyskon har den utfällbart objektiv och kopplad mätsökare av vridkilstyp, exponeringsmätare, filmräkneverk och dubbelexponeringsspärr samt, till skillnad från Super Nettel, centralslutare. Liksom på Super Ikonta får man också spänna slutaren själv, efter frammatning.

Öppnar man bakstycket, ser man att filmen dras fram åt vänster.

De två små kugghjulen i filmbanan är till dubbelexponeringsspärren och räkneverket.

Frammatning och räkneverk på undersidan.

Objektivet, en antireflexbehandlad Tessar 2.8/45, klarar även ganska elaka kontraster riktigt bra,

och den går lätt ned i fickan när man flanerar. :-)