Inatt, för femtio år sedan. - Apollo 8

Den 21:e hade de lämnat Cape Kennedy, liggande på rygg i sin kommandokapsel, högst uppe på toppen av en Saturn V-raket.

Apollo 7, som skjutits upp i oktober, var den första bemannade Apollo-missionen efter den ödesdigra Apollo 1. Man hade fått ta några steg tillbaka, göra vissa omkonstruktioner och genomföra några fler obemannade färder. Under elva dagar i omloppsbana runt jorden testades nu den delvis omkonstruerade kommando och service-modulen grundligt. Men medan Apollo 7 hade klarat sig med den betydligt mindre Saturn IB, använde Apollo 8, som det nu handlade om, den fem gånger starkare, och drygt 100 m höga Saturn V, månraketen.

Rymdkapplöpningen hade ju tagit fart på allvar när Sovjetunionen satte den lilla satelliten Sputnik 1 i bana runt jorden, under det Internationella Geofysiska Året (1 juli 1957 - 31 december 1958). Detta uppskattades givetvis inte i USA. Även hunden Laika hann skjutas upp innan amerikanerna fick upp sin första satellit (Explorer-1). Sedan sköts Jurij Gagarin upp i omloppsbana innan Alan Shepard 23 dagar senare gjorde ett kortare skutt i i den första Mercury-kapseln. Mer än ett halvår senare blev så John Glenn den förste amerikanen att nå omloppsbana. Som ytterligare salt i såren blev så Aleksej Leonov i mars -65 den första att företa en rymdpromenad, innan Ed White gjorde det i juni samma år, från en Gemini-kapsel. F ö samme White, som mindre än 2 år senare tragiskt skulle omkomma i Apollo 1-branden

1968 var ett turbulent år. Rasoroligheter hade brutit ut på flera ställen året innan. Protesterna mot Vietnamkriget, som var kostsamt i både pengar och liv, blev allt starkare, Martin Luther King sköts i april, och i juni sköts Robert F Kennedy. Nu, på hösten började det bli ont om tid. John F Kennedy hade ju satt ut målet, att landet före decenniets slut skulle landsätta en man på månen, och säkert få honom hem igen. Decenniet närmades sig nu sitt slut, och ännu hade ingen Apollo-kapsel flugit bemannad.

Man planerade om, och beslutade i augusti att den första bemannade färden med Saturn V inte bara skulle göra en hög elliptisk bana runt jorden, som tidigare planerat, utan också ta en vända runt månen. Detta förutsatte givetvis att testerna under Apollo 7 avlöpte väl. Man räknade på möjliga skjutfönster, och kom fram till att mellan 20 - 27 december fanns en möjlighet med landning i Stilla Havet, vilket var vad Flottan föredrog.

Apollo 7, med Shirra (som tidigare introducerat Hasselblad-kamerorna på rymdfärderna), Eisele och Cunningham ombord, sköts upp den 11:e oktober, och den 21:e december sköts så Borman, Lovell och Anders upp.

Jim Lovell, Bill Anders och Frank Borman

Under julnatten, på nionde varvet (av tio) runt månen läste de några rader ur skapelseberättelsen.

Nu, om inte förr, hade man slagit ryssarna i kapplöpningen. Det ryktades ju om att även de hade planer på att sätta folk på månen, och det var viktigt att hinna före. Idag vet vi att försöken med deras N1-raket avbröts efter fyra misslyckade uppskjutningsförsök.

Det var f ö Bill Anders, som under det fjärde varvet tog den välkända första bilden av en jorduppgång, sedd från månen. En bild som blev ikonisk, och som fick oss att inse hur liten vår enda jord är. 
47 år senare fick jag tillfälle att i stället fånga honom på bild, under Astronautkongressen i Stockholm.

"Splashdown" skedde i Stilla Havet, den 27:e december. 

Tja, sedan fortsatte man med:

• Apollo 9. Första provflygningen med månlandaren, i omloppsbana runt jorden. Månlandarpilot var Rusty Schweikart
• Apollo 10. Till månen, med månlandare. Genrep med månlandaren. Avbröts på ~15 km höjd.
• Apollo 11. Nu var det inte genrep längre...
• osv t o m 17

Kuriosa 1. En ödets ironi kan sägas vara att Jim Lovell två gånger flög runt månen, utan att någon gång landa. Först på Apollo 8, och sedan på Apollo 13 där man hann ändra planerna i tid, och återvända till jorden.
Kuriosa 2. I filmen Apollo 13, där Jim Lovell spelas av Tom Hanks, deltar Lovell själv i en roll. När besättningen klivit ur helikoptern ombord, och Hanks skakar hand med skeppets befälhavare, gör han det med den verklige Lovell. I sin egen gamla uniform, med "fel" gradbeteckningar. :-)

2018-12-25 07:40   N Thomas Meldert

Minnen väcks från 60-talets raketuppskjutningar och månlandningen. Vi såg det mesta på vår svartvita Toshiba tillsammans med farfar Gösta som var mycket intresserad av rymden.

Svar från ojanson 2018-12-25 08:44

Jo, man satt ju där framför tv:n vid varje uppskjutning, och lyssnade till Arne Thorén. En spännande tid. :-)

2018-12-25 11:05   elgenper

Minns att jag var på besök hos min morfar när månlandningen direktsändes i TV. Han var född 1880; var alltså redan vuxen (23 år) när bröderna Wright flög för första gången. Hans egen första bil hade registreringsnummer S 3, alltså den tredje bilen i Värmlands län. Och nu satt han, fullständigt klar i knoppen, och följde det här evenemanget. Tror aldrig det funnits, eller kommer att finnas, en generation som sett så stor förändring av världen.

Svar från ojanson 2018-12-25 11:33

Jo, jag har också reflekterat över den generationen ibland. Min mormor föddes -96.
Första månpromenaden såg jag tyvärr inte. Pappa var uppe, tidigt på morgonen, men tyckte väl att jag, 8 år, behövde sova.

2018-12-25 12:11   sears

Vilken kul och intressant resa i tiden du bjuder på! Roligt med detaljen från Apollo filmen att Hanks skakar hand med den riktiga Lovell.
Fina bilder!

MvH
Johnny

Svar från ojanson 2018-12-25 16:53

Det var kul att du tyckte. :-)
Du får leta rätt på filmen, och spola fram till slutet. :-)

2018-12-25 12:15   Måns H

Du väcker minnen!

Jag kommer mest ihåg då vi var ett gäng kompisar som lyfte blicken mot himlen och såg en lysande punkt, Sputnik, röra sig över himlen. Det kändes märkligt.

Och sen en morron i juli 1969. Då var vi några från statens planverk på resa i Bohuslän som åt frukost på ett hotell i Strömstad. På TV sändes nyheten att månlandningen lyckats. En månfarare sa nåt som jag inte förstod. Var det bilder också? Minns inte. Däremot minns jag att frukostägget var nästan okokt inuti så jag skippade det.

Svar från ojanson 2018-12-25 17:01

Kul!
Det är underligt ibland, vilka saker man minns, och vilka man glömmer. :-)

2018-12-25 13:10   lenelg

Jag bodde på studenthem med gemensamt TV-rum, som var fullsatt hela natten. Det har skrivits spaltmil om Armstrongs "small step for a man", men ingen verkar ha uppfattat den riktigt coola repliken: I slutet av landningssekvensen, när man byter anropssignal. "Houston, this is Tranquility Bay. The Eagle has landed."

Svar från ojanson 2018-12-25 17:11

Och Charlie Duke, som var "CAPCOM", svarade:
"We copy you on the ground. You got a bunch of guys about to turn blue. We're breathing again. Thanks a lot." :-)