Bländarsallad...

För ett par veckor sedan, efter fikat på Fågelsången, gick jag en sväng i Uppsala med den gamla Bladaren, 1000F. Jag gillar den, inte bara för att den är gammal och mer primitivt retro, utan också för att dess Tessarobjektiv är några hekton lättare än Planaren till 500C, och kameran därför inte blir så framtung.

Det var gråväder, och trots att det var mitt på dagen var det sparsamt med ljus. Normalobjektivet, en Tessar 2.8/80, har bländarförval, dvs just före exponering bländar man med långfingret snabbt ned, mot ett förinställt stopp.

I det skrala ljuset märkte jag på en gång att objektivet inte ville öppna till mer än ca bl 4 - 5.6. Jag försökte titta på bländaren, och hur den rörde sig, men kunde inte se något onormalt. Jag tyckte den rörde sig symmetriskt och fint men, som sagt, bara mellan 22 och 4 - 5.6. Det blev till att fokusera på en något mörkare mattskiva än normalt, som om den inte vore tillräckligt skum på full öppning...

Tog några bilder, och åkte sedan hem.

I databladet hemma fanns en genomskärning.

Hur svårt kan det va..?

Jag började bakifrån.

Sedan kunde fokuseringssnäckan enkelt lyftas av.

Efter att ha skruvat loss del lilla knastret kunde även bländarspaken/hylsan lyftas av.

Sedan kom turen till bakre linsgruppen, mest för att inte råka skada eller sätta några fingeravtryck.

Sedan vände jag på steken, och gick loss på namnskylten.

Här körde jag sedan fast, då linspaketet inte ville komma ut. Jag gav upp och monterade ihop igen, för att skicka in det till en som kan...

Skam dock den som ger sig...
Kvällen innan jag tänkte skicka bestämde jag mig för att ändå prova igen. Jag kunde få ned en tunn mejsel i springan mellan linspaketet och tuben, och försiktigt, försiktigt bända lite i sidled. Då släppte det, och med två mejslar kunde jag lirka upp främre linsen med sin fattning. Det hade mest handlat om byrålådseffekten, då passningen naturligt nog är ganska trång.

Såg nu att genomskärningen inte stämde riktigt, då båda linserna enligt den skulle ha suttit ihop i en grupp.
Gjorde istället samma sak med nästa lins, och den kom snällt upp. Eftersom jag redan plockat bort knastret till bländarens styr-ring (hittar inget bra ord) kunde jag nu enkelt, med bara fingrarna, lyfta upp den och frilägga bländarlamellerna.

Missade att ta en bild av ringen, men den har på undersidan spår som bländarlamellernas främre tappar löper i, och som när den vrids får lamellerna att svänga inåt och minska öppningen.

Försökte först peta runt lamellerna lite, i hopp om att tapparna skulle slinka ned i rätt hål, men det var givetvis lönlöst. Jag fick plocka ut alla, och passade då på att pensla dem rena med ren bensin.

Notera de små tapparna. De sitter lite olika i de båda ändarna, så man måste vända dem åt rätt håll när man sätter tillbaka dem.

Nu börjar det roliga...
De första bladen brukar inte vara så besvärliga att lägga dit, men så småningom måste de föregående lyftas upp, så att nästa kan skjutas in under, och nästa, och...

 
Den skarpögde ser att jag vänt några blad fel i första bilden.

Genom att successivt tejpa ihop dem till en kaka kan man få dem att ligga någorlunda still tills alla är på plats, och efter tredje eller fjärde försöket kunde jag med en titt i spegeln se att alla tappar satt i sina resp hål.
Genom att sätta en fingertopp emot kakan kunde jag sedan med pincetten lyfta upp en tejpbit i taget.

Sedan var det bara att göra om alltsammans, fast nu baklänges. :-)

PS. Bilderna är givetvis inte tagna i den ordning jag visar dem här, utan visas i den ordning jag borde ha gjort allt...

2018-11-17 14:23   syntax

Jo - det där med att sätta bländarlamellernas stift i hål respektive spår i den rörliga ringen har nog orsakat månget grått hår. Jag tror att man i fabriken använder en elektromagnet.
I brist på lämplig magnet bukar jag använda ett vanligt limstift. När jag sätter nästföljande lamell under den förgående placerar jag en liten, liten dutt lim emellan. När så alla lameller ligger hoplimmade på plats, i en kaka som du säger, kan jag fästa ihop det hela med ringen. Det handlar om ytterst små kvantiteter lim som dessutom inte hinner torka helt - och jag löser bort detta med kemiskt ren bensin, under det att jag låter bländaren arbeta.

Jag tror att vi är rätt ensamma om denna sortens exercis Olle - andra läsare av bloggen fattar nog inte vad vi gaggar om... :-)

Svar från ojanson 2018-11-17 14:38

På jobbet finns det klibbstickor, som inte lämnar några rester. Jag hade gärna haft en sådan hemma.

Det är bra att ha bilder, inte bara som hjälp vid hopmonteringen, utan även till att förklara gagget. :-)

2018-11-17 18:47   miina

Vilket jobb! Jag är imponerad!

Svar från ojanson 2018-11-17 22:05

Äässch... ;-)
Jag har haft isär några få, enklare objektiv förut, så jag hade i alla fall en liten uppfattning om vad som väntade.
Jag är glad att jag försökte. :-)

2018-11-17 19:35   elgenper

Gjorde det där på ett Novoflex 400 mm "pistoltele" en gång för länge sen. Men det var ingen riktig bedrift, för optiken var en enda akromat och bländaren låg bakom den, lätt att komma åt. men pilligt var det med alla lameller...

Minns de där förvalsbländarna på 1000F-gluggarna: alltför lätta att glömma, blev enormt överexponerade negativ...

Svar från ojanson 2018-11-17 22:08

Ja, lamellerna är klart värst, och jo, det blir några överexponeringar ibland. :-)

2018-11-17 21:43   Måns H

"Ses bäst förstorat" - att titta på bilderna i svit och förstorade gav mest! Uj uj uj vilket jobb!

För några år sen fixade jag till bländarlamellerna i ett sånt där bokeh-monsterobjektiv Meyer Görlitz med oräkneliga lameller som hamnat i otakt. Men jag fick inte isär som du utan baxade in dom på plats i ett bara delvis demonterat objektiv - det var hög stålkvalité så det gick att utnyttja fjädringen i lamellerna. Men pilligt värre var det.

Svar från ojanson 2018-11-17 22:23

Åh, tack skall du ha!
Pilligt var ordet, sa Bull. :-)

2018-11-18 14:08   N Thomas Meldert

Bra jobbat, Olle! Jag skulle lämna bort det till någon. Mina ögon räcker inte till för sånt pill längre.

syntax 2018-11-18 17:31

Det är den lilla fördelen man har av att ha gått närsynt genom livet, Nu i 75 års ålder tar jag bara av mig brillorna - och det visar sig att jag har inbyggd lupp. Jag pillar med hur små prylar som helst.